- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
1487-1488

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kran-ankare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Podebusch och Rantzau. 1674 såldes det från sistnämnda
slägt, hvarefter det genom köp gick ur hand i hand
öfver ett halft århundrade, tills bröderna J. H. och
P. G. von Kochen 1734 blefvo egare deraf. Den senare
kom slutligen i besittning af hela egendomen, hvilken
han genom flere bref (af åren 1734, 1744, 1755
och 1762) gjorde till fideikommiss för sin brorson
Kristofer von Kochen och dennes bröstarfvingar. Efter
brorsonens död (1809) öfvergick fideikommisset
till mågen frih. Karl. Krist. Gyllenstierna, hvars
sonsons son, frih. N. Gyllenstierna f. n. (1884)
är innehafvare af K.

Krappkarmin, tekn., blandningar af krapplack
med konsjonell, fernbock o. d. Genom krappkarmin
erhållas vackra, röda färgämnen af olika färgstyrka.
O. T. S.

Krappkol, tekn. Se Garancin.

Krapplack, tekn., erhålles derigenom att man fäller
ett med alun försatt afkok på krapp med soda.
O. T. S.

Krapprot, krapp, farmak., tekn., erhålles af flere
arter af slägtet Rubia, nat. fam. Rubiaceae Juss.,
kl. Tetrandria L. Dessa arter äro refviga halfbuskar
med kranssittande blad, små gulaktiga sambladiga
blommor med 4 ståndare och 2 pistiller, efter hvilka
utvecklas ärtstora, vid mognaden svarta frukter. Den
turkiska krapproten, alizari, hvilken är mest
värderad, fås af R. peregrina L. och R. lucida L. Den
är gröfre och färgrikare än den vest-europeiska
"radix Rubiae", som erhålles af den redan på Karl
den stores tid samt enligt hans befallning odlade
och sedan dess i synnerhet i Frankrike planterade
R. tinctorum. Dennas rot eller rättare rotstock
är helt smal, sällan nående 0,5 cm. tvärlinie,
försedd med mörkbrun ytterbark och rödbrun mellan-
och innerbark samt ljusare rödbrun eller rödgul
ved. I sitt friska tillstånd innehåller krapproten
en glykosidartad kromogen (färgbildande ämne),
ruberythrinsyra, som under rotens torkning genom
ett närvarande ferment, erythrozym, delas i glykos
(socker) och ett vackert rödt färgämne, alizarin
(se d. o.). Derjämte innehåller krapproten
ett annat färgämne, krapp-purpur l. purpurin,
hvilket lätt öfvergår i djurkroppens sekret, såsom
urinen och mjölken, samt färgar bensystemet rödt,
emedan det utfälles af benens kalkhalt. Denna
bensystemets färgning gaf anledning att i medicinen
använda krapprot mot engelska sjukan (rhachitis)
och mot bleksot, hvilken användning längesedan
är bortlagd. Emedan krapprotens färgämne numera
framställes på syntetisk väg, har odlingen af krapp
nästan upphört. O. T. S.

Krapp-purpur. Se Krapprot.

Kraschan (af Fr. crachat, som betyder spott,
spottkluns och som under revolutionen blef en
folkbenämning på kommendörs-stjernan, Fr. plaque;
jfr Sv. "få en klick på sig"), ordensstjerna,
hvilken betecknar en högre grad inom någon orden;
kommendörstecken.

Krasicki [-si’tski], Ignacy, grefve af Siecin, polsk
vitter författare, f. 1735, blef efter teologiska
studier i Rom, der den klassiska forntidens
minnesmärken i hög grad fängslade

hans uppmärksamhet, innehafvare af
andliga beställningar i sitt hemland, sist (1766)
furstbiskop af Ermeland. Sedan han genom Polens
första delning (1772) blifvit preussisk undersåte,
räknades han snart till Fredrik II:s literära
umgänge. Han utnämndes 1795 till ärkebiskop af Gnesen
och dog 1801. Hans märkligaste dikter tillhöra
satiren, t. ex. den komiska hjeltedikten Myszeis
(1775, "Die mäuseade", 1790; "La souriade", 1817),
hvilken under qvicka anspelningar på samtida politiska
förhållanden behandlar sagan om konung Popiel, som
blef uppäten af råttor, samt hans åt klosterlifvets
skuggsidor måttande dikter Monomachia (1775) och
Antimonomachia (1780), af hvilka den senare har den
skenbara formen af en motskrift mot den förra. Mindre
poetiskt värde eger deremot K:s allvarliga epos Wojna
Chocimska,
hvilket är vida underlägset Waclaw
Potockis ett årh. tidigare skrifna, ehuru först
1850 genom trycket bekantgjorda dikt öfver samma
ämne (segern öfver turkarna vid Choczim 1621). I
prosaberättelsen Pan Podstoli (Underhofmästaren)
skildrar K. med stor värme den ljusa sidan af den
polska nationalkarakteren. Hans samlade arbeten
utgåfvos första gången 1803–04 i 10 band; den
fullständigaste upplagan (1829–32) omfattar 18 band.

Krasinski, Zygmunt Napoleon, grefve, polsk skald,
född d. 19 Febr. 1812 i Paris, död derstädes d. 24
Febr. 1859, åtnjöt en utmärkt uppfostran och skref
redan i sitt 16:de år två historiska romaner. Hans
själslif fick tidigt en sorgens prägel genom
slitningen mellan hans eldiga fosterlandskänsla
och hans sonliga tillgifvenhet för sin ryskt
sinnade fader (som var general och statsråd i rysk
tjenst). K. tillbragte större delen af sin lefnad
vid tyska brunnsorter och uti Italien. Af hans
anonymt utkomna diktverk, hvilka mottogos med
hänförelse i de slaviska landen, äro de förnämsta
de på prosa skrifna dramerna Nieboska komedya
(1835; "Die ungöttliche komödie", 1841), der stora
politiska och sociala frågor behandlas i fantastisk
klädnad, och Irydion (1838), en glänsande skildring
af det kufvade antika Greklands hämdplaner mot
caesarernas sjunkna romarevälde jämte en profetia
om den slaviska stammens kommande storhet. Af stort
poetiskt värde äro äfven Przedswit (Gryningen; 1840),
en samling fosterländska canzoner, Psalmy przyszlocsi
(Framtidspsalmer; 1845; 5:te uppl. 1861), der
K. prisar martyrskapets hjeltemod, samt den formsköna
dikten Noc letnia (Sommarnatten). K:s verk utkommo
samlade i 3 bd 1863 och, fullständigare, i 6 bd 1875.

Krasis (Grek.; blandning). 1. Gramm., den
sammansmältning af två ord, som uppkommer, då det
förras slutvokal och det senares begynnelsevokal
sammandragas till en lång vokal eller diftong,
t. ex. Grek. tupos, i st. f. to epos. Om de båda
vokalljudens sammansmältning väl iakttages vid
uttalet, men ej betecknas i skrift, kallas detta
vanligen synizesis. – 2. Med. Blandning af blod och
safter i kroppen. Läran om denna blandning, krasläran,
spelade en stor rol i den äldre, i synnerhet den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0748.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free