Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korint ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon var känd äfven under binamnet Myia (fluga) och
för öfrigt högt prisad såväl för skönhet som för
skaldebegåfning. Med Pindaros, hvilken skall hafva
varit hennes lärjunge, inlät hon sig i skaldetäflan
och säges hafva besegrat honom ej mindre än fem
gånger. Af hennes i fem böcker samlade dikter,
hvilka behandlade beotiska stam- och hjeltesagor,
hafva endast några mindre fragment kommit till vår
tid. De äro upptagna i den af Bergk utgifna samlingen
"Poetae lyrici graaei" och i Ahrens, "De graecae
linguae dialectis". A. M. A.
Korint (Grek. Korinthos, Lat. Corinthus), det
forna Greklands största och rikaste handelsstad,
beläget på Isthmus, eller det smala näs, som förenar
Peloponnesos med det mellersta Grekland. Genom sina
förträffliga hamnar, Lechaion vid Korintiska samt
Kenchreai och redden Schoinus (nu Kalamaki) vid
Saronska viken, stod K. i omedelbar förbindelse
med tvänne haf och var derigenom en naturlig
upplags- och transitoplats för verldshandeln mellan
öster- och vesterland. Innevånarnas antal skall
under stadens blomstringstid hafva uppgått till
300,000. Det tillhörande landområdet, Korinthia,
hvilket begränsades i n. ö. af Megaris samt i
v. och s. af Sikyon och Argolis, är till större
delen bergigt och föga fruktbart. Sjelfva staden
låg på en högslätt vid norra foten af en till
575 m. öfver hafsytan uppstigande bergskägla
med taffelformigt afplattad topp, hvilken
utgjorde dess borg (Akrokorinthos). Denna nästan
ointagliga fästning, hvilken genom flere högt upp på
bergsluttningen framvällande källsprång, bland dem
den berömda källan Peirene, var rikligen försedd
med ypperligt dricksvatten, bildade nyckeln till
Peloponnesos och var en af de strategiskt vigtigaste
punkterna i Grekland. Med den 12 stadier (något mer
än 2 km.) nordligare belägna hamnstaden Lechaion var
staden förenad medelst två långa, parallelt löpande
murar, och till dess fästningsverk äro äfven att räkna
den långa mur, som på det smalaste stället afspärrade
hela Isthmos från haf till haf och sålunda skyddade ej
blott K., utan hela Peloponnesos mot anfall från norra
sidan. Ett stycke öster om staden låg det vidsträckta,
åt Poseidon helgade område, der de isthmiska spelen
brukade hållas.
K:s lifliga handel och deraf alstrade rikedom voro
sedan urminnes tid berömda. Redan tullumgälderna
för de till K. införda eller genom dess område
transporterade varorna beredde statskassan en högst
betydlig inkomst, och för att underlätta denna
transitotrafik hade man mellan Lechaion och Schoinus
anlagt ett slags spårväg eller slip (diolkos),
på hvilken ej blott skeppsladdningar, utan äfven
mindre fartyg drogos tvärs öfver Isthmos. På den
intellektuella och idealt konstnärliga odlingens
fält stod K. visserligen tillbaka för Athen; men
många grenar af konstindustri, såsom bronsgjutning
och tillverkning af konstnärligt sirade lerkärl,
drefvos der med öfverlägsen yrkesskicklighet och
frambragte varor, hvilka stodo i högt pris på
verldsmarknaden. Inom byggnadskonsten skapades der
nya former, och den yppigaste bland de grekiska
pelareordningarna (se d. o.)
bär namn af att vara en korintisk uppfinning. Öfver
hufvud kunde ingen stad i Grekland med afseende
på praktfullt byggnadssätt mäta sig med K. Men med
rikedom och praktkärlek följde äfven en betänkligt
hög grad af yppighet och sedeförderf. Till en del stod
detta i förbindelse med den egendomliga art af dyrkan,
som egnades gudinnan Afrodite (Venus), vid hvars
stora, inom borgen belägna tempel voro anställda icke
mindre än 1,000 qvinliga hieroduler (se d. o.). Men
äfven profana hetärer drefvo der i ovanlig mängd
sitt näringsfång, och några bland dem, t. ex. en
Lais, hafva vunnit rykte för sin oemotståndliga
förförelsekonst och de fabelaktiga summor, hvilka
de afpressade sina tillbedjare. Sannolikt är det
frestelser af detta slag, hvilka åsyftas i det
forntida ordspråket: "Icke för hvar man är det rådligt
att segla till K."
K:s äldsta historia förlorar sig i sagans natt. Före
det trojanska kriget skall det hafva beherskats af
Sisyfos’ afkomlingar. Uti Iliaden nämnes det såsom
hörande till Agamemnons rike, och dess äldsta namn,
Efyra, hvilket hos Homeros förekommer vid sidan af
K., tyder på ett pelasgisk-eoliskt ursprung. Tidigt
sällade sig dock till den ursprungliga befolkningen
nybyggare från andra sidan hafvet, i synnerhet
fenicer, hvilka på K:s odling utöfvat ej ringa
inflytande. Bland annat röjer den ofvannämnda
Afroditedyrkan påtaglig inverkan af den feniciska
Astarte. Vid dorernas invandring på Peloponnesos
underkufvades af dem äfven K., och sagorna
uppgifva herakliden Aletes såsom dess förste doriske
herskare. Dock synes den merkantila lefnadsriktning,
hvilken var oskiljaktig från stadens läge, hafva
hindrat det doriska elementet att der vinna en lika
afgjord öfvervigt som på andra ställen. Från midten
af 10:de årh. f. Kr. skall K. en längre tid hafva
styrts af konungar ur bakchiadernas från herakliderna
härstammande att, men detta konungadöme öfvergick
omsider till ett oligarkiskt statsskick under samma
herskareätts ledning. Bakchiaderna störtades år 658
af Kypselos, hvilken, stödd på folkpartiet, grundade
ett personligt envälde och deri efterträddes af
sin son Periandros (omkr. 627 f. Kr.). Båda dessa
furstar bidrogo, genom konstens, industriens och
sjöfartens uppmuntrande samt genom anläggande af en
mängd kolonier, i hög grad att höja K:s glans och
välstånd. Efter förjagandet af Psammetichos, den
tredje herskaren af Kypselos’ hus (581), infördes
en republikansk författning i moderat aristokratisk
riktning. K:s sjömakt var vid denna tid den mest
betydande i Grekland, men någon synnerligt framstående
politisk maktställning intog det aldrig. Under äldre
tider stod det, oaktadt sin doriska nationalitet,
ofta i vänskapligt förhållande till Athen, men
tillhörde under det peloponnesiska kriget Spartas
vapenförbund. I början af 4:de årh. f. Kr. skedde å
nyo en omkastning i statens politik. I sammanhang
med det mot Sparta vänligt sinnade aristokratiska
partiets undanträngande från styrelsen och tillika
under påverkan af persiska penningar ingick nämligen
K. med Athen, Thebe och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
