Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kontra-remonstranter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den uppgick 1882 till 26,629 kr. Jfr Fabriksmärke.
Kbg.
Kontrollverket (se Kontroll), en statsinrättning för
probering och kontrollstämpling af guld-, silfver-
och tennarbeten i Stockholm samt inseendet öfver
proberingen och kontrollstämplingen i rikets öfriga
städer genom dertill förordnade "kontrollstämplare",
inrättades 1752 och ställdes till en början under
Kommersekollegium, erhöll egen öfverdirektör
1757, förenades med Myntverket 1829 och blef åter
sjelfständigt 1877. Den senaste instruktionen för
Kontrollverket utfärdades d. 8 Dec. 1876. Chefen bär
titel kontrolldirektör och har, jämte myntdirektören,
inseende öfver mynttillverkningen. Under
honom stå en kontrollör samt en assistent.
Kbg.
Kontrollör (Fr. controleur; se Kontroll), i allmänhet
en tjensteman, hvars åliggande är att utöfva någon
viss kontroll. 1. En för ett eller flere brännerier
tillsatt person, som utöfvar tillsyn öfver det
derstädes tillverkade bränvinet, äfvensom, under
sin tjenstgöringstid, öfver det å nederlag upplagda
bränvinet. Se Bränvinslagstiftning, sp. 1256. –
2. Vid hvitbetssockerfabrikerna äro jämväl
anställda i liknande ändamål kontrollörer under
namn af uppsyningsmän, som stå under tillsyn af
en öfverkontrollör. (K. förordn. ang. beskattning
af hvitbetssockertillverkningen i riket d. 16 Juni
1882.) – 3. En vid kontrollverket anställd tjensteman,
som eger den närmaste befattningen med och tillsyn
öfver proberingens och kontrollstämplingens
behöriga verkställande samt uppbär vissa
kontrollstämplingsmedel m. m. (Instr. för
kontrollverket d. 8 Dec. 1876.) – 4. Titel på
tjensteman af 2:dra graden i åtskilliga ämbetsverk
(tullverket, postverket). Th. R.
Kontrovers (Lat. controversia), stridighet;
vetenskaplig tvist, religiös eller juridisk
tvistefråga. – Kontroverspredikningar plägade förr
inom den romersk-katolska kyrkan hållas på bestämda
dagar i syfte att bekämpa andra bekännelsers
trosläror.
Konträr (af Lat. contrarius, motsatt),
motsatt, stridig; motig, hinderlig. – Konträrt
motsatsförhållande, log., säges ega rum mellan tvänne
begrepp eller omdömen, af hvilka det ena väl innebär
negation af det andra, men tillika äfven position af
någonting annat. Sjelfva sägas de vara hvarandras
konträra motsatser. Konträrt motsatta begrepp äro
t. ex. triangel och fyrsiding. Af sådana begrepp
kunna ej båda som bestämning tilläggas ett tredje;
men väl kunna de båda frånkännas detta, hvilket då är
bestämdt af ännu något annat, dem båda motsatt begrepp
("tertium datur"). Ingen figur kan vara både tre- och
fyrsidig, men den kan vara hvarken det ena eller det
andra: den kan t. ex. vara femsidig. – Tvänne omdömen
sägas vara konträrt motsatta, då båda äro universella
samt hafva samma subjekt och predikat, men motsatt
qvalitet, t. ex. "alla trianglar äro liksidiga" –
"ingen triangel är liksidig". Sådana omdömen kunna
ej båda vara sanna, hvadan man derifrån att det ena
är sant kan sluta till att det andra är falskt. Men
båda kunna
vara falska, hvadan derifrån att det ena är falskt
ej kan dragas någon slutsats beträffande det andras
sanning eller falskhet. Tertium datur, näml. "några
trianglar äro liksidiga". L. H. Å.
Kontski. 1. Antoinede, polsk pianist, f. 1817 i Krakov,
skördade stort bifall för sitt fina spel under
en mängd konstresor, som förde honom till Paris,
Berlin, Petersburg (1854–67) samt London, der han
ännu lefver. Af hans salongskompositioner är Le
reveil du lion allmänt bekant. – 2. Apollinary de K.,
den förres broder, violinist, f. 1825 i Varsjav,
utvecklade sig förvånande tidigt till en firad
virtuos och åtnjöt senare Paganinis undervisning
i Paris. Under åren 1853–61 var han kejserlig
kammarvirtuos i Petersburg. Derefter grundade han
Varsjavs konservatorium, hvars direktör han blef. Död
1879. A. L.
Kontubernal (Lat. contubernalis, af con, tillsammans,
och taberna, koja, tält), tältkamrat, rumkamrat. –
Contubernales kallades i de romerska härarna ynglingar
af förnäm slägt, hvilka följde en i fält tågande
härförare för att utbilda sig i krigareyrket. De
motsvarade befälhafvarens adjutanter i nutidens
härar. Om en annan betydelse af "contubernales"
se Contubernium. – Med "contubernium", som hos
romarna betydde bl. a. dels barack, soldattält,
dels en äktenskaplig förbindelse mellan en slaf och
en slafvinna eller mellan en fri och en slaf eller
slafvinna, betecknades fordom vid åtskilliga lärosäten
jämväl en byggnad, der fattiga studerande åtnjöto
fri bostad och stundom äfven fritt kosthåll.
Kontur (Fr. contour), omkrets, ytterlinie, abstrakt
gränslinie, som bestämmer ett föremåls form;
grunddrag.
Kontusion (Lat. contusio, af contundere, sammanstöta)
betyder dels sjelfva den tilldragelsen att någon del
af kroppsytan kommer i våldsam beröring med någon
främmande och ej hvass kropp, dels ock följderna af
detta våld. Härvid kan kroppen vara i relativ hvila
och det yttre våldet tillföras den (stötar och slag
af hvarjehanda art); eller ock kan kroppen stöta
emot det främmande föremålet (såsom vid ett fall
m. m.). Alltid förutsättes, att huden till följd af
sin elasticitet viker undan och förblifver hel,
men att verkningarna drabba underliggande, mindre
eftergifliga delar. I vanligaste och lindrigaste
fall är det de under huden liggande kärlen, som
drabbas af våldet, hvaraf en blödning uppkommer,
ofta åtföljd af svullnad. "Blånader" äro ingenting
annat än manifestationer af sådana blödningar under
huden eller möjligen i hudens innersta lager. De
kunna framträda långt nedanför det träffade stället,
då blodet sänkt sig under huden, innan det tränger in
i densamma. Men vida svårare följder kunna inträffa
efter en kontusion: bristningar af större kärl,
sönderrifning af muskler och senor, brott af ben,
äfven hufvudskålens, slutligen sönderslitningar af
inre organ (tarmar, mjelte, lefver), hjernskakningar
och bristningar af hjernsubstansen m. m. – Vid
enklare kontusioner är det en utbredd praxis att
använda köld i alla möjliga former; och utan tvifvel
är också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
