Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongespeilet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. 1 Jan. 1883 står Kongerigets arkiv under samma
styrelse som Geheime-arkivet. E. Ebg.
Kongespeilet (Fornn. Konungs skuggsjá, Lat. Speculum
regale), "kungaspegeln", en norsk medeltidsskrift
af okänd författare. Den innehåller moraliska och
praktiska regler för en rättskaffens medborgares
verksamhet i olika samhällsställningar. Arbetets
kärna utgör en lefnadsfilosofi, som på sätt och
vis kan betraktas såsom ett kristet sidostycke till
den gamla hedniska lärodikten Hávamál. Författaren
ställer som sin uppgift att i fyra hufvudafdelningar
behandla de särskilda samhällsklasserna: köpmän,
konungar och deras hird, de andlige och slutligen
bönderna. Af dessa afdelningar har han emellertid ej
lemnat mer än de bägge första. Den frågan framställer
sig nu huruvida verket varit utfördt till det från
början afsedda omfånget – i hvilket fall det, som
nu finnes, skulle vara endast ett fragment – eller
om författaren, af för oss okända skäl, afstått från
dess fullbordande. För det senare alternativet talar
den omständigheten att ej det ringaste spår af de
två senare af delningarna hittills blifvit funnet
i någon handskrift. Hvad författarens personlighet
angår, får man hvarken af de bevarade handskrifterna
eller af traditionen någon upplysning. Så mycket mera
öfverraskande är detta förhållande, som arbetet, att
döma af de många gamla ännu bevarade handskrifterna,
var mycket spridt i Norge och på Island samt äfven
utöfvade ett märkbart inflytande på den allmänna
meningen i Norge. Detta kan man finna af flere norska
lagar från 13:de årh., i hvilka man återfinner många
af de i Kongespeilet uttalade grundsatser praktiskt
tillämpade. Så mycket får man emellertid af
skriften sjelf veta, att dess författare lefvat
i Norge och der intagit en framstående plats i
samhället. Äfven af andra omständigheter framgår
tydligt, att Kongespeilet är författadt i Norge. Så
ofta der talas om staten, konungen, hirden, har
författaren städse de norska förhållandena för ögat,
och det är ej utan att han sjelf antyder, att han
såsom konungens rådgifvare vistats vid det hof
han skildrar. I fråga om isländska förhållanden
deremot citerar han alltid andra personers
berättelser, ej hvad han sjelf sett. Innehåll
och språkform tala för en affattningstid omkr. år
1200 (närmare bestämdt 1190–1202). Kongespeilet
utgafs första gången 1768, af H. Einarsson (i
latinsk öfvers.), sedermera, 1848, af Keyser,
Munch och Unger, samt senast, 1881, af O. Brenner.
R. G.
Kongestion (Lat. congestio, af conberere,
sammanföra), blodträngning, blodvallning, med., är
en aktiv hyperemi (se d. o.), eller det arteriella
blodets tillströmning till ett ställe eller organ
i abnorm mängd eller hastighet. All inflammation
inledes vanligen med en kongestion, som, ehuru i
mindre grad, har de för inflammationer karakteristiska
symtomen: rodnad, svullnad, hetta, värk och störd
funktion. Intet ställe i kroppen finnes, som ej kan
blifva säte för en kongestion. De farligaste äro dock
hjernkongestion, lungkongestion och i
allmänhet kongestioner till vigtiga inre organ. Bäst
häfves en kongestion genom kylande behandling med is
o. dyl., der den är åtkomlig, eller genom derivation,
d. v. s. framkallande af en kollateral hyperemi i
huden eller något från kongestionen aflägset ställe.
F. B.
Kongestionsabscess, med., en bulnad, som utbildar
sig långsamt och utan de vanliga symtomen af
rodnad, hetta eller värk (derför hörande till de
s. k. kalla abscesserna) samt leder sitt ursprung
från sjukdomar i benen. Dessa sjukdomar kunna vara
antingen benröta (caries) i de jämförelsevis mjuka
benen eller bendelarna, såsom kotorna, de platta
benen och de långa benens ändar (epifyserna),
eller ock partiel död (nekros) i de mera fasta
benen. De förstnämnda gifva upphof till de egentliga
kongestionsabscesserna. Benrötan medför varbildning,
och varet söker sig småningom aflopp utåt, ofta på
långa omvägar och ibland efter otroligt lång tid. Vid
caries t. ex. i halskotorna framkommer varet ej sällan
i svalget, men vid caries i rygg- och ländkotorna
oftast ända ned på låret, följande förloppet af de
muskler, som från trakten af kotkropparnas framsida
gå ned under ljumskbandet (ligamentum Poupartii)
och fästa sig på lårbenet, i främsta rummet
musculus psoas. Åkomman har derför förut, men med
orätt, ansetts tillhöra denna muskel och kallats
psoitis. Jämväl caries i ledgångarna ger i senare
stadiet upphof till kongestionsabscesser, som äfven
kunna vandra långa vägar, särdeles då leden ligger
djupt, såsom höftens. Sjukdomen är farlig, just derför
att den häntyder på ett djupare lidande, som ej alltid
är åtkomligt för direkt behandling. Då den härrör
från en sjuk ledgång, utgör den oftast en indikation
för allvarsamma operationer, aflägsnande af de sjuka
bendelarna genom s. k. resektion. Sjelfva öppnandet
af en kongestionsabscess var tillförene en med rätta
fruktad operation, så fruktad, att man ofta ansåg det
vara bättre att alldeles underlåta den. Genom luftens
tillträde till abscesshålan infördes deri bakterier,
som åstadkommo feber och varförgiftning (sepsis)
och dödlig utgång följde ej sällan derpå. Visserligen
inträffade detta lika säkert, om naturen sjelf omsider
verkställde genombrottet, men då hade åtminstone
kirurgen ingen skuld i den olyckliga utgången. Genom
införandet af den antiseptiska sårbehandlingen hafva
förhållandena blifvit helt andra. Man kan skydda
sig, i viss mån åtminstone, mot förgiftningen, om
man med konst öppnar en kongestionsabscess, men
allsicke, om man ej är till hands, då den brister
af sig sjelf. På grundlidandets förlopp ensamt
beror då i förra fallet utgången. Äfven i hufvudets
ben, synnerligast i bakre delen af tinningbenet,
i hålan (sinus mastoideus) bakom örat, förekomma
ej sällan benröta och abscessbildning, hvilken kan
nödvändiggöra genommejsling af benet. Så vådliga
detta låter, är operationen dock både ganska lätt
att utföra och ofarlig (förf. har utfört den i mer
än 20 fall, utan att dödlig utgång inträffat). –
Vid nekrosen är förloppet af abscessen mera hastigt;
den har i de flesta fall mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
