Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kondrodit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom den herrnhutiska brödraförsamlingen den af tio
medlemmar bestående kyrkliga öfverstyrelsen. Den
engelska och amerikanska metodistförsamlingens
högsta myndighet utgöres likaledes af en årligen
sammanträdande konferens, bestående af ett hundrade
predikanter. Svensk-lutherska prestkonferensen, ett
möte, af hvilket svenska kyrkans prester äfvensom
evangeliske prester af annan nationalitet ega
att blifva medlemmar, och som åsyftar att bereda
svensk-lutherska presterskapet tillfälle till
sammanslutning och tankeutbyte rörande kyrkliga
angelägenheter. Konferensen har sammanträdt i
Sept. 1881 och 1884. Konferensen bestämmer sjelf
tid och ort för nästa sammanträde. Om Evangeliska
kyrkokonferensen se d. o. .
J. P.
Konferensråd, dansk rangtitel, som medför plats i
andra rangklassen. – Geheime-konferensråd tillhöra
den första rangklassen.
Konferera (Fr. conférer, af Lat. conferre), egentl.
sammanföra, jämföra; gemensamt rådslå.
Konfession (Lat. confessio), bekännelse. Se
Confessio. – Konfessionalism, i allmänhet
strängt fasthållande vid en kyrkas bekännelse;
i synnerhet den religiösa ståndpunkt, som sätter
religionens väsende och kärna i omfattandet af
ett visst kyrkosamfunds troslära. Bekant för sin
konfessionalism är den katolska kyrkan, som med
sin sats extra ecclesiam nulla salus ("utom kyrkan
ingen frälsning") menar, att den, som icke omfattar
den katolska kyrkans lära i alla dess delar och
ingår i det katolska kyrkosystemet, icke är en
kristen, utan en kättare, och derför ej kan blifva
salig. Till nära nog samma slags konfessionalism
gjorde sig den lutherska kyrkan skyldig under 17:de
årh., det s. k. ortodoxismens tidehvarf. En dylik
konfessionalism har i allmänhet varit den egentliga
orsaken till alla slags "kättareförföljelser". –
Konfessionarie, biktfader. – Konfessionel, som har
afseende på, öfverensstämmer med trosbekännelsen,
bekännelsetrogen, ortodox. – Konfessionist
(ikonfessionsförvandt), trosförvändt, anhängare
af den augsburgska bekännelsen. – Konfessor
(Lat. confessor), biktfader vid ett kloster. Se
vidare Confessor. – Generalkonfessor (Lat. confessor
generalis), de båda birgittinkonventens gemensamme
biktfader. Han valdes bland prestmunkarna af båda
konventen, tjenstgjorde såsom abbedissans sekreterare
och tog vid hennes sida del i klostrets styrelse.
J. P.
Konfidens (Fr. confidence, af Lat. confidere, sätta
sin lit till), förtroende, förtrolighet. –
Konfident [-da’ng], egentl. förtrogen vän eller väninna;
i det franska psevdoklassiska dramat bifigur, som
mottager hufvudpersonernas förtroenden och tjenar
till att upplysa åhörarna om hvad som planlägges och
tilldrager sig. – Konfidentiel, i förtroende
delgifven, på förtroende grundad.
Konfiguration (af Lat. con, tillsammans, och figarare,
gifva skapnad, dana), yttre form, ett föremåls
karakteristiska ytterlinier.
Konfination (af Lat. con, tillsammans, och finis,
gränslinie), jur., ett straff, som består
deri att den brottslige måste vistas å en bestämd
ort. De nyare strafflagarna känna ej konfination
såsom en särskild straffart. Deremot förekommer det,
att personer, som äro dömda till att stå under
polisuppsigt, icke få utan särskildt tillstånd
lemna det ställe, hvilket de tagit eller fått sig
anvisadt till uppehållsort. – Någon gång tages
ordet konfination i så vidsträckt bemärkelse,
att det äfven omfattar sådant rättsligt tvång till
uppehåll å en viss ort, som en person underkastas
af annan anledning än for ett begånget brott, såsom
internering och portförbud (se Internera, Portförbud).
J. H-r.
Konfirmation (Lat. confirmatio, bekräftelse) kallas
den kyrkliga akt, genom hvilken dopets sakrament
bekräftas. Under den apostoliska tiden förekom
den under formen af en välsignande handpåläggning
på den döptes hufvud och utfördes vanligen af
dopforrättaren omedelbart efter dopet, men i vissa
fall en tid efter dopförrättningen, så vida denna
icke utförts af en apostel, hvilken då bekräftade
dopet medelst handpåläggning. I 2:dra eller 3:dje
årh. tillkom smörjelsen med helig olja såsom ett
nytt moment i konfirmationen. Detta skulle vara en
symbol af den döptes andliga prestadöme, under det
att handpåläggningen var en symbol af den Hel. andes
meddelelse. Detta bruk har bibehållit sig i katolska
kyrkan. Redan i 4:de årh. började konfirmationen
betraktas som ett sakrament, hvilken åsigt kyrkan
sanktionerade som dogm på kyrkomötena i Lyon
1274 och Florens 1439. Enligt gammal häfd är denna
handling inom den romersk-katolska kyrkan förbehållen
biskoparna, "apostlarnas efterträdare". Förr skedde
den vid påsk eller pingst; numera är ingen bestämd
tid föreskrifven. Konfirmanden skall hafva fyllt
7 år. Akten försiggår vid kyrkans högaltare. Med
den på skärtorsdagen invigda oljan gör biskopen
ett korstecken på konfirmandens panna, dervid
användande högra handens tumme och uttalande orden:
"signo te signo crucis et confirmo te chrismate
salutis" (jag tecknar dig med korsets tecken och
befäster dig med frälsningens smörjelse). Derefter
utdelas ett lätt slag på högra kinden jämte
fridshelsningen. – Den grekisk-katolska kyrkan har
om konfirmationen väsentligen samma uppfattning
som den romersk-katolska, men der meddelas den
omedelbart efter dopet af hvilken prest som hälst. –
Vid reformationens införande bortföll konfirmationen
helt och hållet i de protestantiska kyrkorna,
men infördes redan under reformationstidehvarfvet
åter i dessa kyrkor (allra först i Pommern
1534 genom Bugenhagen) under en annan form och med
en annan karakter än den ursprungliga. Både inom
den lutherska och inom den reformerta kyrkan blef
den en kyrklig akt, som bestod af konfirmandernas
trosbekännelse och derpå följande välsignelse
medelst handpåläggning af presten. Karakteren
af "sakrament" var helt och hållet borta. Denna
akt föregicks af en undervisning i trosläran, den
s. k. konfirmationsundervisningen. Genom de religiösa
stridigheterna och slitningarna var konfirmationen
mot slutet af 17:de årh. nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
