Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolsyradt salt ... - Koltrasten, Turdus merula, zool. - Koltunna. Se Kolmått - Kol-ugn. Se Kolning - Kolumba (Columba), Skotlands apostel. Se Iona - Kolumbo-rot, Radix columbo, farmak. med., erhålles af Iateorrhiza Columba Miers (Cocculus palmatus Wallich) - Kolumn, ett af lodräta linier inneslutet rum för siffror eller anteckningar i räkenskapsböcker, tabeller o. dyl. - Kolurer, astron., kallas två storcirklar å himmelsferen - Koluthos. Se Kolluthos - Kolvass. Se Säf - Kolväte, kem. Kol och väte gifva med hvarandra en mängd till egenskaper och kemiska förhållanden högst olikartade föreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapsmän på teoretiska grunder bestridde
densamma. För att emellertid så vidt möjligt
tillgodogöra äfven det vid koloxidens bildande
alstrade värmet sammanbyggde Ekman sin gasgenerator,
koltornet, med vällugnen, så att gasen inkom i den
senare utan någon föregående afkylning. För att ingen
ojämnhet i ugnens gång må uppstå genom kalla eller
sura kol, insläppas dessa genom en skjutlucka i öfre
delen af det omkr. 4 m. höga koltornet och uppvärmas
sålunda småningom under passagen till de i koltornets
lägre del anbragta tvänne rader formor, framför hvilka
bildandet af kolsyra och dennas reduktion till koloxid
ega rum. Koloxidens förbränning åstadkommes genom
en tunn, tvärt öfver ugnen gående blästerstråle,
den s. k. antändningsblästern, som inkommer straxt
framom den till vällugnen ledande bryggan i vinkelrät
riktning mot gasströmmen, hvarigenom en så fullständig
blandning af gas och luft som möjligt erhålles. Den
ekmanska koltornsvällugnen var redan från början
till sin konstruktion så väl genomtänkt, att den
ännu allmänt begagnas utan andra förändringar
än de, som betingats genom användandet af olika
brännmaterialier, och först på sista tiden börjat
ersättas af generatorer för värdelösare bränslen,
såsom torf, sågspån och qvist, med tillämpning af
Siemens’ regenerativa system. C. A. D.
Koltrasten, Turdus merula, zool., hör till familjen
trastfoglar (Turdidae) inom tättingarnas ordning och
foglarnas klass. Hannen är helt svart, utan glans,
med näbben och ögonlockens kanter gula; längden
utgör 26 cm. Honan är ofvan mörkbrun, under något
ljusare, med otydliga, mörkare fläckar, blek haka och
mörkbrun näbb. Denna trastart tillhör mera de södra
och mellersta än de norra delarna af Skandinaviska
halfön; dock förekommer han ända upp i Lappland,
ehuru sparsammare. Han vistas i skogar, hälst i täta
busksnår och bergig mark, samt mera bland barr- än
löfträd. I snåren hoppar han på marken eller döljer
sig bland de tätaste grenarna. Då han sätter sig,
slår han upp stjerten, skakar vingarna, nickar och
bockar sig. Nalkas man honom, flyger han undan korta
sträckor och lågt; blir han skrämd, smackar eller
skriker han. Fogelns sång, som särskildt en vacker
sommarafton efter ett mildt regn ljuder vackert,
liknar taltrastens och består af ännu renare toner,
men är svagare och mindre omvexlande. Då fogeln
sjunger, sitter han vanligen i ett träd. I södra
och mellersta Sverige stannar koltrasten qvar hela
året om; detta är förhållandet i synnerhet med äldre
individer, hvaremot de yngre draga söder ut. Boet
är mycket väl bygdt; det är skålformigt, utvändigt
hopfogadt af fina qvistar och mossa samt invändigt
hopsmetadt af lera eller klibbig jord. Födoämnena
utgöras af frön, bär, insekter och maskar.
C. R. S.
Koltunna. Se Kolmått.
Kol-ugn. Se Kolning.
Kolumba (Columba), Skotlands apostel. Se Iona.
Kolumbo-rot, Radix columbo, farmak., med., erhålles
af Iateorrhiza Columba Miers
(Cocculus palmatus Wallich) och säkerligen äfven
af I. palmata Miers, hvilka äro klättrande och
slingrande mångåriga örter med handlikt klufna
blad, tillhörande nat. fam. Menispermaceae DC.,
kl. Dioecia L. Kolumborankorna växa i trakterna
vid och n. om Mosambik å södra Afrikas östra kust,
hvarjämte de odlas på några öar i Indiska oceanen
samt i Ostindien. Deras underjordiska axeldelar
äro köttiga och utgöras öfverst af en odelad
jordstam, från hvars nedre ände utgår ett knippe
af morotformiga birötter, hvilka nå en längd af
30 cm. och en tjocklek af 5–6 cm. Det är af dessa
birötter drogen tages på det sätt att de befrias
från jord och sönderskäras i tvärskifvor af 0,5
till 2 cm. tjocklek. Dessa skifvor torkas i solen
eller med artificiel värme och igenkännas genom den
skrynkliga, gulbruna barken å skifvornas kant samt
genom de olika färgade bältena å snittytan, hvilken
i det hela är gröngulaktig, med en gråaktig ring på
gränsen mellan veden och barken. Midten af skifvan
är fördjupad, emedan märgens vattenhaltiga celler
starkast hoptorkat; vedbältet är upphöjdt, såsom
minst sammantorkadt. Drogen smakar bittert och är
slemmig, men har föga märkbar lukt. Den innehåller
kolumbosyra, kolumbin (ett bitterämne) samt det i
många växtfamiljer uppträdande berberinet, som jämte
kolumbosyran ger den gula färgen åt drogen. Dessutom
finnes stärkelse till 35 proc. Kolumbo-roten begagnas
med fördel i diarréer, såsom dekokt eller såsom piller
af rotens extrakt. O. T. S.
Kolumn (Lat. columna, pelare), ett af lodräta linier
inneslutet rum för siffror eller anteckningar i
räkenskapsböcker, tabeller o. dyl.; boktr., en satt
sida af en tidning eller bok. Om en sådan trycksida
är delad i spalter, åtskiljas dessa genom ett
lodrätt streck eller tomt mellanrum. – Kolumntitel,
öfverskrift på en trycksida, angifvande sidans
innehåll.
Kolurer (Grek. koluroi). astron., kallas två
storcirklar å himmelsferen, af hvilka den ena går
genom de båda solståndspunkterna och den andra genom
dagjämningspunkterna; båda gå genom ekliptikans pol.
E. J.
Koluthos. Se Kolluthos.
Kolvass. Se Säf.
Kolväte, kem. Kol och väte gifva med hvarandra en
mängd till egenskaper och kemiska förhållanden högst
olikartade föreningar, af hvilka flere förekomma
färdigbildade i naturen och andra bildas genom
sönderdelning, företrädesvis vid torr destillation,
af organiska ämnen. Endast ett kolväte, acetylen
(se d. o.), har man lyckats framställa genom direkt
förening af kol med väte. – 1 atom kol ger med
4 atomer väte en fullt mättad förening, grufgas
(se d. o.) l. sumpgas, CH4. Om man genom kemiska
operationer borttager 1 atom väte ur grufgasen,
erhåller man icke kolvätet CH3, utan i stället
ett lika sammansatt kolväte med dubbelt högre
molekylarvigt, nämligen etylväte l. etan, C2
H6. Tecknar man med n det antal kol-atomer, som
grufgas och etan innehålla, kan bägges sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
