Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolonial-departementet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma gång som detta och företer äfven till innehållet
stor likhet dermed. I de frygiska församlingarna,
till hvilka den i Kolossai hörde, var en villfarande
riktning på väg att inrota sig, hvilken dels ville
upprätthålla de judiska ceremoniallagarna och yrkade
en ytterligt sträng askes, dels ock, sannolikt med
anslutning till frygernas gamla böjelse för svärmisk
mysticism, sysselsatte sig med inbilska grubblerier
öfver andeverlden såsom intagande en medlande
ställning mellan Gud och menniskan. Paulus varnar
för dessa villfarelser, hvilka i sig buro fröet till
den sedan framträdande gnosticismen, och framhåller
tillräckligheten af Kristi medlarekall samt gifver,
i brefvets senare del, förmaningar till en kristlig
vandel. E. J. Ö.
Kolosvár [kolosjvar]. Se Klausenburg.
Kolotomi (af Grek. kolon, en del af groftarmen,
och temnein, skära), med., en kirurgisk operation,
som består deri att någon del af tarmkanalen utifrån
öppnas för att skaffa aflopp för innehållet, då den
naturliga vägen derför genom en eller annan orsak
är stängd. Det är ej endast, ej häller ens oftast,
vid s. k. inre inklämningar (se Inkarceration),
som denna operation är af nöden. I flertalet
fall föranledes den af hinder i ändtarmen, hvilka
alldeles stänga genomfarten deri. Dessa hinder
kunna vara medfödda. Många barn födas nämligen med
mer eller mindre fullständig brist af anusöppning
eller ändtarm; och då man ej lyckas att från det
rätta hållet bilda en kommunikation till tarmkanalen,
återstår endast att skapa en artificiel sådan högre
upp. I andra fall är denna tillslutning uppkommen
genom sjukdom, vanligast kräfta. Dock kan denna i
många fall borttagas, hvarför kolotomi blott är att
betrakta såsom den yttersta utvägen. Emellertid är
borttagandet af en kräftsjuk ändtarm en långt svårare
operation än kolotomien, som egentligen är en mycket
lätt utförbar åtgärd. Den moderna kirurgien har äfven
nära nog fullständigt aflägsnat faran dervid, men en
svår vanskaplighet blir dock alltid följden deraf.
Rsr.
Kolowrat-Liebsteinsky, Franz Anton, grefve,
österrikisk statsman, tillhörande en förnäm böhmisk
slägt, föddes 1778 och blef 1810 ståthållare
("oberstburggraf") i Böhmen samt verkade för det
tsjechiska nationalitetsmedvetandets stärkande,
bl. a. genom grundläggandet (1818) af tsjechiska
museet i Prag. 1825 kallades han såsom stats-
och konferensminister till Wien och hade till
1840 högsta ledningen af finansärendena. Han
betraktades allmänt såsom ett slags motvigt mot
furst Metternichs öfvervägande inflytande äfven i den
inrikes styrelsen och vann derigenom en icke obetydlig
popularitet. Detta gjorde, att han efter Metternichs
fall till följd af marsoroligheterna i Wien 1848
erhöll presidiet i den konstitutionella ministèren af
den 20 Mars. K., som var hvarken driftig eller rik på
statsmanna-idéer, kände sig dock ej situationen vuxen,
utan drog sig redan d. 4 April tillbaka. Död 1861.
Koloxid, kem., en gasformig förening af kol och syre
(sammansatt enligt formeln CO), hvilken bildas,
då kol förbrännes vid otillräcklig
syretillgång eller glödgas i kolsyregas, då
metalloxider upphettas med kol, eller (jämte
vätgas) då vattenångor ledas öfver glödande
kol. Äfven vid många andra tillfällen bildas
koloxid. Den är en färg-, lukt- och smaklös gas
af egentliga vigten 0,968 samt brinner med blå,
icke lysande låga, då den antändes. Koloxid är
olöslig i vatten. Den är en fullkomligt neutral
kropp, men förhåller sig i kemiskt hänseende som
en två-atomig radikal och ger med syre kolsyra, CO
. O, med klor kloriden CO . CL2 o. s. v. Koloxid
är i hög grad giftig och upptages vid inandning
begärligt af blodets hemoglobin. Se nästa art.
P. T. C.
Koloxidförgiftning uppstår vanligen genom kol-os
eller inandning af vid ofullständig förbränning af
kol, ved, koks och andra bränmaterial uppkommen
gasblandning, hvars farligaste beståndsdelar
äro bl. a. koloxid, kolsyra och kolväten. Då
koloxiden vanligen är blandad med nämnda gaser, är
en ren koloxidförgiftning ganska sällsynt; men då
koloxiden kan anses som den giftigaste bland dessa,
har man rätt att betrakta en förgiftning genom kol-os
hufvudsakligen som en koloxidförgiftning. Koloxiden
inkommer i blodet genom respirationen, i det den
från lung-alveolerna diffunderar i lungkapillärerna
och genom cirkulationen föres till hjernan. Blodet
har nämligen förmåga att af denna gas upptaga nära
10 volymprocent. Väl inkommen i blodet, uttränger
den det för lifvets bestånd nödvändiga syret och
ingår med blodfärgämnet, hemoglobinet, en förening,
koloxidhemoglobin, som hindrar upptagandet
af nytt syre. Meningarna äro delade huruvida de
giftiga verkningarna åstadkommas endast genom syrets
utdrifvande eller om koloxidgasen dessutom har någon
direkt narkotisk verkan på nervcentra. Det senare
göres sannolikt derigenom att somliga individer synas
besitta en viss immunitet mot koloxid, d. v. s. äro
mindre mottagliga derför. Emellertid förändras
blodet, så att det får en ljust körsbärsröd färg
(vigtigt tecken efter döden) och i spektrum företer
andra band än det normala blodet. De subjektiva
symtomen af en koloxidförgiftning börja vanligen med
en stickning i ansigtshuden, svindel, hufvudvärk,
särdeles i tinningarna, hvilkas arterer pulsera
häftigare, flimmer för ögonen, susning för öronen,
äckel och tryck i maggropen, qvalfull ångest eller,
mera sällan, lustighet och ekstas. Derefter inträder
ofta plötsligt total förlust af medvetandet, så att
den förgiftade, stundom t. ex. då han är på vag att
öppna en dörr eller ett fönster, faller plötsligt ned
sanslös och förlamad, hvarmed han förlorar all förmåga
af uppfattning. Föres han då ej hastigt bort ur den
förgiftade atmosferen, inträder döden, med eller utan
konvulsioner. De, som i tid blifva räddade, känna
sig efter uppvaknandet mycket matta och svaga, äro
vanligen några dagar slöa och förvirrade samt hafva
stundom smärtor i hufvud och lemmar. De objektiva
symtomen af koloxidförgiftning äro hufvudsakligen:
i början rödt ansigte och rödsprängda ögon, sedan,
under medvetslösheten, blekhet och, mot döden, cyanos,
eller blåröd färg; lifligt röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
