Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolonial-departementet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
använda namnet på en talrik indianstam, som
innehar den till Aljaskaterritoriet hörande smala
kuststräckan vid Stilla hafvet mellan Mount S:t
Elias i n. och Dixons sund i s. Koloscherna, som
sjelfva kalla sig thlinket (thlinkeets, klinkits),
"menniskor", dela sig i två stammar: stikhin-kwan,
vid Stikhin-flodens nedre lopp, och sitkin-kwan,
vid Sitka-viken samt på Sitka-ön. De äro närmast
beslägtade med sina grannar jakutat n. om M:t Elias
samt med de på Drottning Charlottas ö boende kaigani
och haidah. Dessa tre stammar inbegripas derför
ofta under det allmänna namnet koloscher. Deras
ansigtsbildning kännetecknas af en bred, köttig näsa,
med djupt liggande näsrot, och starkt framskjutande
kindknotor. Håret är svart och stripigt, som hos alla
indianer, men skäggväxten är i allmänhet starkare
än vanligt är hos den amerikanska rasen. Jagt och
fiske äro deras sysselsättning, som dock lider
intrång af deras tro på en själavandring. De
hafva fasta bostäder och ofta stora, kasernlika
hus. Deras båtar förfärdigas af en enda trästam,
som urhålkas med eld, och kunna stundom rymma 40
till 50 personer. Både jern och koppar förstå de
dock att bearbeta, och äfven snideri är dem icke
främmande. Vid sina dramatiska dansar uppträda
de i konstfullt snidade masker. De borgerliga
förhållandena äro naturligtvis patriarkaliska,
men anmärkningsvärdt är, att qvinnan står i högt
anseende. Ehuru månggifte är tillåtet, behåller
den första hustrun en privilegierad ställning, och
sedligheten står i allmänhet högt. En ärftlig adel
finnes, hvars företräde hufvudsakligen beror af
rikedomen på slafvar. Dessa behandlas väl, ehuru vid
högtidliga fester slafoffer förekomma. Likbränning
är allmän sed; endast medicinmännen, som tillika
äro prester, trollkarlar och skalder, erhålla
begrafning. Deras språk saknar d, p, b, v och r, och
ordens omljud hafva ofta svåra konsonantgrupper tl,
tlch, lchk och lcht (gutturalt ch). I verbalbyggningen
skiljer det sig från alla öfriga amerikanska språk
och närmar sig den hyperboreiska rasens (eskimoernas
m. fl.). Jfr Pfizmaier: "Aufklärungen über die
sprache der koloschen" (1883). H. A.
Koloss (Grek. kolossos), jättestod, bildstod, som
öfverskrider de naturliga måttförhållandena; menniska,
djur eller annat föremål af otymplig storlek;
rike af väldig utsträckning (t. ex. "den ryske
kolossen"). Kolossal, öfvermåttan stor, ofantlig,
bålstor, åbäklig. – Kolossalstatyer äro strängt taget
alla statyer af mer än kroppsstorlek; vanligen brukas
dock uttrycket om sådana, som i betydligare grad höja
sig öfver måttet för vanliga bildstoder. Kolossala
i denna mening voro de flesta bildstoder i det forna
Egypten och i Assyrien, såsom sfinxen, Memnonstoderna
(18 m. höga) och konungabilderna i Thebe samt lejon-
och tjursfinxerna i Ninive. Vidt prisade bland
grekiska kolossalstatyer voro Fidias’ mer än 20
m. höga bronsstod Athene promachos på Akropolis,
samme mästares guld- och elfenbensstoder Athene
parthenos och den sittande Zevs i Olympia (båda
omkr. 12 m.) samt Polyklets Hera i Argos, äfven den en
"kryselefantinbild".
Största ryktet för väldiga måttförhållanden vann
dock den s. k. Kolossen på Rhodos (se d. o.). Störst
bland romerska stoder var Zenodoros’ staty af Nero
(33 m.), hvilken först stod i närheten af Colosseum
och gaf denna byggnad dess namn. Commodus lät borttaga
stodens hufvud och i stället ditsätta en afbildning
af sitt eget. En höjd af 6 m. når den till vår tid
bevarade marmorgruppen, Hästtämjarna ("Dioskurerna")
på Monte Cavallo i Rom. – Medan de gamla folken ofta
frestades att söka gifva uttryck åt sina gudars höghet
genom att afbilda dem i utomordentlig storlek, har man
i nyare tider mera sällan utfört kolossalstatyer af
större mått. Bland dylika nämna vi de Mariabilder, som
finnas i åtskilliga franska bergstrakter, ståndbilden
af den hel. Carlo Borromeo, rest 1697 vid hans
födelseort Arona nära Lago Maggiore och bestående
af en 22 m. hög staty på en sockel af 13 m. höjd,
Herkules vid Wilhelmshöhe, en efterbildning af den
farnesiske, äfven kallad "der grosse Christoph",
10 m. hög på en 3,5 m. hög sockel och rest 1717, den
(från foten t. o. m. kransen) 20 m. höga Bavaria (se
d. o.) nära München, Hermannsdenkmal (se Arminius) i
Tevtoburgskogen, det 45 m. höga Niederwaldsmonumentet
samt Friheten, upplysande verlden, hvilken fransmännen
vid Förenta staternas 100-års-jubileum 1876 skänkte
nord-amerikanerna. Denna sistnämnda staty är utförd af
bildhuggaren A. Bartholdi, fullbordades 1884 och skall
uppställas vid New Yorks hamn, der den kommer att göra
tjenst som fyrbåk. Den mäter 34 m. från foten till
hjessän och 46 m. från foten till facklans spets. Af
samme mästare är äfven det 16 m. höga Lejonet vid
Belfort (af sandsten).
Kolossai. Se Colossae.
Kolossen på Rhodos, den vanliga benämningen på
en i den forngrekiska staden Rhodos, på ön af
samma namn, uppställd kolossalbild af solguden
(Helios). Denna i brons gjutna bildstod ("ett
af verldens sju underverk"), som var utförd af
bildhuggaren Chares och efter tolf års arbete
fullbordades omkr. år 291 f. Kr., höll vid pass 34
m. i höjd och var den största kolossalbild inom den
grekiska fornverlden. Den var uppställd nära hamnen,
men den allmänt spridda föreställningen att den stått
med skrefvande ben öfver sjelfva hamninloppet är ett
nyare tidens påhitt utan ringaste stöd i uppgifterna
från forntiden. Blott 56 eller, enligt en annan
uppgift, 66 år efter dess uppresande kullstörtades
den af en jordbäfning. Spillrorna qvarlågo länge,
fortfarande ett föremål för beundran, till dess
den arabiske fältherren Muavija efter öns eröfring
(653 e. Kr.) sålde dem till en judisk köpman,
hvilken för deras bortförande säges hafva behöft 900
kameler. Kolossalplastiken synes hafva med förkärlek
idkats på Rhodos, der enligt Plinius funnos 100
kolossalbilder, alla mindre än Solens koloss, men
dock hvar för sig tillräckligt stora att göra en
ort berömd. A. M. A.
Kolosserbrefvet l. Episteln till kolosserna
författades af apostelen Paulus samtidigt med
Efeserbrefvet (se d. o.), afsändes på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
