- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
1043-1044

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

befintliga kolet under kolningen måste gå förloradt. Ved,
torkad vid 100°, innehåller omkr. 52 proc. kol,
42,5 proc. syre och 5,5 proc. väte, efter vigt
räknadt; lufttorkad ved innehåller ytterligare 15–16
proc. vatten, hvarför dess kolhalt kan uppskattas
till omkr. 45 proc. Vid de beskrifna kolningsmetoderna
bör naturligen retortkolningen, vid hvilken intet
extra bränsle användes, lemna det största kolutbytet,
hvaremot milkolningen, der man i hög grad är beroende
af väderleken och kolarens arbetsskicklighet,
blottställer för den största förlusten. I
praktiken erhålles öfver hufvud vid milkolning
18–25 vigtsproc. kol ur veden eller 52–73
volymproc., vid ugnskolning 26–28 vigtsproc. eller 70–81
volymproc. och vid retortkolning 28 vigtsproc. eller
77 volymproc. Veden till en mila uppmätes i Sverige i
famnar eller stafrum och kolen i stigar eller läster
om 12 tunnor. – Kolning i större skala förekommer
endast i de land, der träkol finna någon betydligare
användning inom jernindustrien, hvarför Sverige i
afseende på träkolsproduktion intager ett mycket
framstående rum. För öfrigt bedrifves kolning i
större skala hufvudsakligen i Nord-Amerika, Ryssland
och Steiermark. C. A. D.

Koloberna, Colobus, zool., höra till underfamiljen
hundapor (Cynopithecini) inom familjen Gamla verldens
apor (Catarrhini) och de fyrhändtas ordning
bland däggdjuren. De sakna tumme på framhänderna,
hafva kort nos, smärt kropp, lemmarna spensliga
och af nästan samma längd, mycket lång svans och
sittvalkar. Till dem hör guerezan, C. guereza,
som är vackert sammetssvart med undantag af ett
pannband, tinningarna, halsens sidor, strupen, en man
utefter kroppssidorna, trakten kring sittvalkarna och
svanstofsen, hvilka delar äro hvita. Kroppens längd
är 65 och svansens utan tofs 70 cm. Arten lefver i
Abessiniens bergstrakter 2,000 till 3,000 m. öfver
hafvet (men äfven annanstädes i mellersta Afrika) i
flockar på 10–15 st. i enträdet (Juniperus procera),
hvars bär höra till djurets förnämsta föda. Förr var
guerezan utsatt för mycken förföljelse, emedan de
abessiniske krigarna gerna prydde sina sköldar med
hennes skinn. C. R. S.

Kolobom (af Grek. koloboma, stympad del), med.,
ett medfödt bildningsfel i menniskans öga, bestående
deri att regnbågshinnan är klufven från pupillen
nedåt. Denna lucka har vanligen samma bredd som
pupillen, hvarför denna synes förlängd nedåt. Detta
är hvad som synes vid vanlig iakttagelse. Med
ögonspegelns hjelp finner man, att i minst halfva
antalet fall denna lucka fortsätter äfven i ögats
kärlhinna, deri den kan gå ända till ögats bakre
pol. Åkomman är ej sällan dubbelsidig. En enkel
klyfning af regnbågshinnan medför ringa skada för
synförmågan, men en sådan, som fortsättes i ögats
djupare lager, är alltid förbunden med nedsättning
deraf, så mycket mera, som näthinnan i regel fattas
öfver klyfningsstället, till följd hvaraf åtminstone
alltid en defekt i synfältet måste uppkomma. I
sällsynta fall visar äfven linsen spår af klyfning. I
andra fall står denna missbildning tillsammans

med klyfning af ögonlocken, ja i ansigtshuden.
Rsr.

Kolocynthin. Se Koloqvint.

Kolofon (Lat. Colophon), en af de 12 forntida
joniska städerna på Mindre Asiens vestra kust,
n. v. om Efesos, ej långt från Kaystriska
hafsviken, vid hvilken dess hamnstad, Notion,
var belägen. K. egde under sin blomstringstid en
betydande sjömakt och ypperligt rytteri, men eröfrades
flere gånger, af lyderna, perserna, Lysimachos och
slutligen af de ciliciske sjöröfvarena. Under alla
dessa hvälfningar bibehöll dock staden ett visst
välstånd och intog ännu under den romerska tiden en
gynnad ställning. Bland många andra städer gjorde
den anspråk på att vara Homeros’ födelseort. Till
dess produkter hörde det efter dess namn uppkallade
hartset kolofonium. A. M. A.

Kolofon, Grek. Se Inkunabler.

Kolofonium, kolofon, Resina colophonium, farmak.,
med.,
erhålles derigenom att antingen återstoden af
tjock terpentin, efter terpentinoljans afdrifning,
eller nativt, å stammen af Pinus-arter hårdnadt
harts (Resina communis) upphettas, till dess att
qvarvarande flyktig olja och vatten äro fullständigt
utjagade. Kolofonium är ett klart genomskinligt
harts med vexlande färg från ljust vingul till
brunröd. Färgvexlingen beror på om lägre eller högre
temperatur användts vid beredningen. I senare fallet
bildas ett mörkfärgadt harts, s. k. kolofolsyra
([gamma]-harts, "gamma-harts"), genom sönderdelning af
abietinsyran ([alpha]- och [beta]-harts), som utgör drogens
hufvudmassa. Kolofonium begagnas vid konstruktion af
elektriska apparater och till att bestryka taglet
å violin-stråkar ("konfonium"), för att göra detta
sträft, samt i medicinen såsom beståndsdel i några
plåster och pulver, t. ex. blandadt med kol och
arabiskt gummi i det fordom såsom blodstillande
medel begagnade Pulvis haemostaticus Bonafoux i
Ph. Suec. Ed. VI. – Hartset är uppkalladt efter den
joniska staden Kolofon. O. T. S.

Kolokol, R., kyrk-klocka; namn på den af den
ryske publicisten Alexander Herzen 1856–68
utgifna reform-ifrande tidningen. Se Herzen. –
Tsarj-kolokol, "drottningen bland klockor", den
största klocka i verlden, finnes i Moskva, der den
sedan 1836 är uppställd på ett granit-underlag vid
foten af tornet Ivan Velikij, efter att förut hafva
legat halft nedsjunken i marken, sedan den brustit
sönder vid en eldsvåda 1737. Klockan, som göts 1735,
är omkr. 200,000 kg. tung, omkr. 20 m. i omfång,
mer än en half m. tjock och omkr. 6 m. hög.

Kolokotronis, Theodoros, en af de främste ledarna
af det grekiska befrielsekriget, son af en ryktbar
klefthöfding, Konstantinos K., föddes i Messenien
1770 och var, äfven han, anförare för ett band
armatoler på Morea, men nödgades i början af
1800-talet fly öfver till Joniska öarna, der han
inträdde i fransk och senare i engelsk krigstjenst
samt sålunda fick tillegna sig vesteuropeisk
krigarebildning. Underrättad om det nära förestående
utbrottet af frihetsstriden, begaf han sig straxt i
början af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free