Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolfblomstriga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskilda böjningsändelser för transitiva och
intransitiva verb. Dessutom kan, liksom i den
osmanska turkiskan, hvarmed santalspråket jämföres
i formrikedom, af hvarje verb bildas särskilda
passiva, mediala och reciproka stammar, hvaremot
en särskild negativ stambildning saknas. Jfr
"Grammatik der Kolhsprache" af miss A. Nottrott
(1882). H. A.
Kolhaltig skiffer, petrogr., en med kolämnen, stundom
tillika med bituminösa ämnen, i högre eller lägre
grad uppblandad och till följd deraf svartfärgad
skifferbergart, vanligen lerskiffer. Den flerestädes
i Sverige förekommande alunskiffern (se d. o.) är
en kolhaltig skiffer, och sådan träffas också bland
Skånes stenkolsförande berglager. Kolhaltig skiffer
finnes för öfrigt på många ställen i andra land.
E. E.
Kolhydrat, kem., en klass af qväfvefria organiska
ämnen, som på 6 atomer kol innehålla så mycket
väte och syre, som erfordras för att bilda 5 till
6 molekyler vatten. Kolhydrat förekomma ymnigt
i både växt- och djurorganismen samt äro mycket
vigtiga föreningar, utmärkta af särdeles olikartade
egenskaper. Åtskilliga kolhydrat kunna kristallisera,
äro i vatten lösliga och smaka sött. De kallas
sockerarter och hafva antingen formeln C6 H12 O6
(drufsocker, levulos, arabinos) eller C12 H22 O11
(rörsocker, maltos, mjölksocker). Somliga sockerarter
(drufsocker, maltos m. fl.) kunna genom tillsats af
jäst lätt och omedelbart försättas i spritjäsning,
andra kunna icke försättas i spritjäsning
(t. ex. inosit) eller ock (såsom rörsockret) endast
medelbart, d. v. s. sedan de genom förening med vatten
gifvit upphof till jäsbara sockerarter. Kolhydrat,
som ega sammansättningen C6 H10 O5, äro amorfa och
i vatten lösliga eller svällande ämnen samt kallas
gummiarter, t. ex. dextrin, gummi, växtslem. Samma
procent-sammansättning som gummit hafva stärkelsen,
cellulosan och glykogenet. Kolhydraten äro alla
genetiskt beslägtade organiska ämnen. Genom att
kemiskt förenas med vattnets beståndsdelar gifva
nämligen kolhydraten C6 H10 O5 som slutprodukter
sockerarter af formeln C6 H12 O6, en metamorfos,
som åstadkommes genom inverkan af utspädda syror,
i flere fall äfven af ferment. Äfven sockerarterna
C32 H22 O11 gifva, då de under inflytande af ferment
eller syror förenas med vatten, sockerarter C6 H12
O6. Så bildas af maltos drufsocker, af rörsocker
tvänne sockerarter, nämligen drufsocker och
levulos, af mjölksocker drufsocker och arabinos
(galaktos). Kolhydraten C6 H10 O5 och C12 H22 O11
äro således ett slags anhydrider till sockerarterna
C6 H12 O6, hvilka åter äro att anse som ett slags
aldehyd- eller acetorierade derivat af de sex-atomiga
alkoholerna mannit och dulcit, C6 H8 (OH)6, från
hvilka de skiljas i sammansättningen genom ett minus
af 2 atomer väte. Alla kolhydrat hafva i viss grad
egenskapen af alkoholer, stundom äfven aldehydernas
starkt utpräglade reducerande egenskaper. Man anser,
att de i växtriket förekommande kolhydraten bildats
genom partiel reduktion af kolsyra, CO2, och vatten,
H2 O, hvilka enkla syreföreningar genom att förlora
2 atomer syre böra kunna bilda den enklaste af
aldehyder, eller myrsyrans aldehyd, HC HO. Om 6
molekyler af denna förening skulle förenas till en
molekyl, böra drufsocker och levulos, C6 H12 O6,
kunna uppstå. Förenas dessa bägge sockerarter under
förlust af vatten, skulle rörsocker kunna bildas;
af drufsocker bildas utan tvifvel i växterna, genom
förlust af vatten, stärkelse eller cellulosa. Flere
kolhydrat uppstå i djurkroppen genom synteser, så
t. ex. mjölksocker och glykogen. Kolhydraten äro
af stor betydelse som näringsämnen. Assimilerbara
kolhydrat förvandlas, innan de upptagas i blodmassan,
uti matsmältningsapparaten först till drufsocker och
levulos. Se vidare Födoämnen. P. T. C.
Koliamb l. Choliamb (af Grek. cholos, halt, och
iambos, jambisk vers) kallas i den grekiska metriken
en afart af den jambiska trimetern (se Jamb), hvilken
uppkommer då i
sista foten insättes en spondé (– –) eller troké
(– v) i st. för en jamb (v –). Versslutet blir
derigenom tungt och haltande. Den koliambiska versen
uppfanns af den grekiske skalden Hipponax från Efesos
(omkr. 540 f. Kr.) och begagnades hufvudsakligen i
parodierande och satiriska dikter, men fick under
den alexandrinska literaturperioden en vidsträcktare
användning. Bland annat äro Babrios’ fabler författade
på detta versmått. A. M. A.
Kolibrierna, Trochilidae, zool., namn på en
familj inom skärrfoglarnas ordning af foglarnas
klass. Kolibrierna skiljas från närstående familjer
derigenom att fötterna äro mycket små, framtårna icke
förenade medelst hud vid basen, baktån icke vändbar,
vingarna särdeles länga och böjda, med mycket korta
armpennor, som icke räcka till stjertroten, samt
näbben mycket lång och smal (ofta längre hos honan),
underkäken innesluten mellan öfverkäkskanterna liksom
i en skida samt tungan smal, långt utsträckbar och
bildad af två vid roten sammanvuxna trådar, som
kunna bringas till form af ett sugrör. Hithörande,
mycket talrika arter (man har beskrifvit ungefär 470)
äro i allmänhet små, och bland dem finnas de minsta
bland alla foglar. De äro föga större än humlorna;
dock uppnår den s. k. jättekolibrin (Hypermetra gigas)
en längd af 21 cm. Könen och drägterna äro merendels
mycket skiljaktiga, enär de fullvuxna hannarna bära
till prydnad egendomligt ombildade fjädrar, hvaremot
honorna och ungarna sakna sådana. Kolibrierna tillhöra
uteslutande Amerika, för hvilken verldsdel de äro
betecknande; de förekomma från Eldslandet i s. ända
till Sitka och Labrador i n. både på låglandet
och i bergstrakterna ända upp i närheten af den
eviga snön. Man kan säga, att hvarje särskild trakt,
t. o. m. hvarje ort, har sina egna arter. Detta beror
derpå att dessa foglar äro, åtminstone de flesta,
bundna vid bestämda blommor, hvilket antydes redan
af den vexlande näbbformen. Arterna af denna familj
uppträda, såsom naturligt är, talrikast i Amerikas
eqvatorialland, framförallt i Mejico, hvilket land
uppvisar mer än en femtedel af alla hittills kända. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
