Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knoxville ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sak med dess rätta namn. Framförallt var han
oförfärad, och med skäl yttrade grefven af Morton
vid hans graf: "Här hvilar en man, som aldrig i
lifvet fruktade en menniskas anlete". – K:s arbeten,
af hvilka Historie of the reformatioun utkom efter
hans död, äro samlade och utgifna af D. Laing under
titel The works of John Knox (1846–64). Bland
lefnadsteckningar öfver honom märkas M’Cries
"The life of John Knox" (1811; nyaste uppl. 1874)
och Lorimers "John Knox and the church of England"
(1875).
Knoxville [nå’cksvill], stad i nord-amerikanska
staten Tennessee, vid högra stranden af floden
Tennessee, som är segelbar dit. 9,690 innev. (1880);
med förstäderna 15,450. Universitet i förening med
landtbruks- och slöjdskola (grundadt 1807, utvidgadt
1869). Jernindustri. K. blef stad 1791 och var
1794–1817 statens hufvudstad.
Knubbsjälen, Phoca vitulina, zool., hör till
fjärdsjälslägtet (Phoca) inom de egentliga själarnas
familj (Phocidae), själdjurens ordning och däggdjurens
klass. Färgen är ofvan gråhvit eller grågul, med mer
eller mindre täta, gråsvarta eller mörkt gråbruna,
smärre fläckar, som hos yngre individer sammanlöpa,
i synnerhet långs ryggens midt. Ögonhålornas
mellanbalk är medelmåttigt smal, ofvantill nästan
trind. "Foramina palatina" ligga framom sömmen
mellan öfverkäks- och gombenen. Underkäksgrenarna äro
konvexa på inre sidan midt för kindtänderna. Andra
och tredje kindtänderna i öfverkäken samt andra till
och med fjerde kindtänderna i underkäken äro snedt
ställda. Kroppslängden stiger ända till 1,8 m. och
svansens längd till 9 cm. Knubbsjälen förekommer
fr. o. m. Södermanlands skärgård rundt om södra
Sverige ända till norska gränsen, sparsammare i
Östersjön, men allmänt vid vestra kusten; för
öfrigt träffas den i Nordsjön, norra Atlanten
(äfven på amerikanska sidan), Medelhafvet och Norra
Ishafvet. Han vistas i fjärdar och vikar, vid skär,
holmar och stora stenar samt träffas icke långt ut i
öppna hafvet; deremot stiger han stundom ganska långt
upp i floder. I allmänhet lefva knubbsjälarna hvar för
sig eller blott några få individer tillsammans, men
under parningstiden, som infaller i Sept., i större
flockar. Honan föder vid midsommartiden endast en
unge, som är något mörkare till färgen än modern, enär
han redan i moderlifvet fällt sin första, ulliga och
hvitgula drägt. Liksom andra i våra haf förekommande
själarter fångas och skjutes knubbsjälen för späckets
och hudens, men äfven för köttets skull. C. R. S.
Knudsen, Hans Kristian, dansk skådespelare, född
d. 4 Mars 1763, var först i murarelära och kom
derefter i tjenst hos arfprinsen Fredrik, men fick
genom dennes bemedling (1786) tillstånd att uppträda
på den kungliga teatern. Der vann han genast från
början stort bifall och blef en af teaterns ypperste
konstnärer, i synnerhet i komiska roller och som
sångare. Före slaget d. 2 April 1801 bidrog han som
"fädrelandets frivillige sånger" till att väcka mod
och stridslust, och efter slaget drog
han omkring i landet för att ordna minnesfester. Ett
lika lifligt intresse och stort moraliskt mod
visade K. under Köpenhamns bombardement 1807 och
ledde derefter stora insamlingar dels till krigets
förande, dels till de sårade och till de fallnes
efterlefvande, dels till de danske krigsfångarna
i England (tills. omkr. 600,000 kr.). En resa, som
han i sådant syfte företog i öppen båt till Norge
(1814), bröt hans helsa; han dog d. 4 Mars 1816. Hans
begrafning visade huru högt folket i sin helhet
skattade den konstnär, som mer än någon annan tillhört
detsamma. E. Ebg.
Knudsen, Knud, norsk skolman, språkforskare,
f. i Holts socken, Nedenäs amt, 1812, var 3
år folkskolelärare i sin hembygd, blef 1832
student samt tog 1840 filologisk ämbetsexamen och
anställdes s. å. såsom adjunkt vid Drammens lärda
skola. 1846 fick han samma anställning vid Kristiania
katedralskola och blef 1852 "overlärer" (lektor)
derstädes. 1880 tog han afsked. K:s lifsuppgift
har varit att ur det norska språket aflägsna alla
främmande element och att lämpa skriftspråket
efter talspråket. Utom i ett mycket stort antal
tidningsartiklar har han kämpat för genomdrifvandet
af sina idéer i vidlyftiga arbeten, bland hvilka
de vigtigaste äro: Håndbog i dansk-norsk sprogläre
(1856), Lärebog i dansk-norsk sprogläre (1857), Det
norske målsträv (1867), Nogle språk- og skolespörgsmål
(1869), Unorsk og norsk eller fremmedords
avlösning (1881) och Blandkorn (2 del, 1882–83).
O. A. Ö.
Knudshoved, den sydligaste spetsen af den lilla
halfön Österö, hvilken på Fyens östra kust
skjuter ut i Stora Belt och derifrån skiljer
Nyborgs fjord. Station för isbåt-trafiken mellan
Korsör och Fyen. En af de äldsta fyrar i landet.
E. Ebg.
Knut, R., piska af flere hopflätade oxsenor eller
remmar, hvilka i änden skilja sig och sluta i vridna
jerntrådar; slag, utdelade med en sådan piska. –
Som straffredskap förekom knutpiskan i Ryssland först
under den tatariska perioden; den nyttjades ända in
i midten af 18:de årh. för afstraffning af alla slags
förbrytare, i synnerhet politiska. Höga funktionärer,
t. o. m. förnäma fruntimmer dömdes allt som oftast
till knutstraff. Från Katarina II:s tid inskränktes
dess användning till simpla förbrytares (mördares,
kyrkoröfvares och mordbrännares) afstraffning. Under
Nikolaus I afskaffades knutpiskan och ersattes af
den tresnärtiga pletj, som i sin ordning afskaffades
af Alexander II. Den till knut dömde förbrytaren
bands stående vid ett par pålar, och slagen föllo på
hans blottade rygg. Efter 4 till 5 starka slag var
den piskades rygg ett enda sår; stundom behöfdes
mindre än ett dussin för att medföra döden. Ofta
dogo också de piskade under exekutionen; öfverlefde
de den, skickades de till Sibirien. Profossen var
sjelf en tagen förbrytare, och hans värf hölls för
ärelöst. Ehuru kroppsstraff blifvit afskaffade inom
armén och vid de kejserliga domstolarna, qvarstå de
genom häfd hos bonddomstolarna, som ännu pläga döma
brottslingar till åtskilliga knutslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
