Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klippingshandskar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ex. uppförandet af dragskorstenar och användandet
af de från hustaken gående regnvattenrören. Eger
trumvätskan tillbörlig hastighet, och finnes
god tillgång på vatten för dess utspädning, blir
gasbildningen mindre intensiv, och trumgasen kan
derför då utan sanitär olägenhet utsläppas vid
gatuytan, der den, uppstigande i en tunn kolonn,
af luftmassan hinner desinficieras, innan den når
husraden. Den inom husledningarna alstrade gasen
afföres beqvämt och på bästa sätt derigenom att
hufvudröret fortsättes med öppen mynning öfver
hustaket samt frisk luft tillföres vid rörets
nedre del.
Ett trumsystem, som med hänsyn till exkrementens
bortförande skiljer sig från de nu omnämnda, är
det pneumatiska eller, som det efter sin uppfinnare
äfven kallas, det liernurska. Detta system, som icke
fordrar någon lutning å afloppsrören, kan med skäl
användas i lågt liggande städer och har delvis blifvit
tillämpadt i uppfinnarens hemland, Holland. Spill-
och regnvatten afföras i gemensamma ledningar. Men om
det förstnämnda i möjligaste mån befrias från fasta
eller jäsande ämnen, föras ledningarna kortaste vägen
till närmaste bäck eller mindre vattendrag, hvarigenom
stora samlingstrummor, kunna undvikas. Afträdenas
anordning är likartad med den för vattenklosetter, men
exkrementen afgå derifrån, utan vattenspolning, till
ett i gatorna anlagdt system af lufttätt sammanfogade
gjutjernsrör. Genom att på behöriga ställen inom
staden anordna pumpstationer, som stå i förbindelse
med detta rörsystem, åstadkommes i detsamma en
luftförtunning, som sätter den degformiga massan i
rörelse till en inom stationen befintlig reservoar,
der massan genom behandling med ånga förarbetas
till ett pulverformigt gödningsämne. Ehuru detta
system, teoretiskt taget, lofvar det bästa i såväl
sanitärt som, ekonomiskt hänseende, har detsamma
ännu icke vunnit sådant förtroende, att försök dermed
gjorts i större skala. – En plan för afloppstrummor i
Stockholm, enligt det engelska systemet och omfattande
Norrmalm, uppgjordes 1866 och har sedermera i mån
af behof utarbetats för de öfriga stadsdelarna. År
1868 påbörjades trumarbetena, och vid slutet af 1883
voro de bebyggda delarna af Norr- och Södermalm till
största delen samt staden inom broarna nästan helt
och hållet försedda med afloppstrummor, hvarjämte inom
Kungsholmens då bebyggda område några af de vigtigaste
trummorna blifvit anlagda. Den sammanräknade längden
af trummor och ledningar (frånräknadt biledningar
till egendomar) utgjorde vid sistnämnda tid 57,750
m., af hvilka omkr. 20 proc. bestodo af trummor,
som murats af huggen granit och det öfriga af
glaserade stengodsrör. Kostnaden för dessa arbeten,
inberäknadt alla dertill hörande utgifter, hafva
i rundt tal uppgått till 2,900,000 kr. – 2. Anat.,
den gemensamma hålighet, hvari hos kloakdjur, foglar,
kräldjur, amfibier och en del fiskar såväl ändtarmen
som urinens och fortplantningsorganens kanaler
utmynna. 1. O. F. 2. C. R. S.
Kloakdjuren, Monotremata, zool., bilda den lägsta
ordningen inom däggdjurens klass. Dit
höra små däggdjur med klumpig, något plattad
kropp, mycket låga ben, näbbformiga käkar,
som betäckas af en torr hud, små ögon med fast,
hård och broskartad hornhinna, kort, platt svans,
utåt riktade fötter med fem tår, väpnade med starka
klor, och på hälen hos hannen en ihålig hornsporre,
som står i förbindelse med en särskild körtel. En
utmärkande karakter för denna ordning, som derigenom
visar öfverensstämmelse med foglarna och kräldjuren,
är förekomsten af en "kloak", hvari urogenitalorganen
och tarmkanalen utmynna. Tänder antingen saknas eller
utgöras af hornartade bildningar. Nyckelbenen äro
hopvuxna, äfven med ett episternalben. Korpbenen
(ossa coracoidea) äro skilda samt leda både med
skulderbladet och bröstbenet; bikorpben (ossa
epicoracoidea) finnas, och skulderbladskammen
är försvunnen. I örat saknar stigbygeln skänklar
(crura). De halfcirkelformiga kanalerna äro små;
os tympanicum bildar en öppen ring, ej någon bulla
ossea. Vingbenen äro stora. Okben saknas; pannbenen
äro små och näsbenen långa. Öfverarmsbenets hufvud är
långsträckt och ovalt. Refbenen leda med ryggkotornas
metapofyser, icke med diapofyserna. Hvad hjernan
beträffar, äro fyrhögarna (corpora quadrigemina)
stora och skilda. Masken (vermis) är i förhållande
till sidoloberna större än hos andra däggdjur; af
hjernvalken (corpus callosum) finnes endast främre
delen, som är mycket liten. Ryggmärgsnerverna gå,
utom i ländregionen, ut genom särskilda hål på
bågarna (arcus). Venae anonymae stå i förbindelse
med hvarandra framom hjertat, och den venstra
inmynnar nedanför detsamma i undre hålvenen. Magen
är liten. Slida (vagina) saknas, och äggledarna
(tubae fallopii) äro icke försedda med fransar. Äggen
äro ännu större än hos pungdjuren, ända till 7 mm. i
tvärlinie, och omgifna af ett tjockt lager ägghvita;
äfven fostret är vid födseln större än pungdjurens
och försedt med tvärställd munspringa. Spenar saknas
alldeles, och mjölkkörtlarnas lober (vid pass hundra
till antalet) hafva skilda kanaler. Stora pungben,
men icke någon ständig pung (marsupium), finnas
och göra tjenst som fäste för den muskel (musculus
cremaster), som pressar fram mjölken. Ungarna hafva
mellan näsborrarna en hudknöl, som tjenar till att
spränga ägghinnan. Urin-ledarna mynna ut i den korta
och vida blåsehalsen, och urinen passerar icke penis,
hvars sädeskanal i ållonet är delad i två eller fyra
rör. – Till denna ordning räknas näbbdjurslägtet,
Ornithorhynchus, och myrpiggsvinslägtet, Echidna.
C. R. S.
Kloantit, miner. Se Kopparnickel.
Klo-aporna, Arctopitheci, zool., bilda en familj
inom apornas ordning af däggdjurens klass. De sakna
egentliga händer på främre lemmarna, enär dessas
tumme ej kan sättas mot de öfriga fingrarna, såsom
händelsen deremot är med de bakre lemmarnas tummar,
hvilka ensamma bland alla fingrarna hafva flata naglar
(de öfriga fingrarna bära klor). Tändernas antal
stiger till 32. De äkta kindtänderna äro i hvarje
käkhalfva 2, hvar och en försedd med tvänne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
