Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klippingshandskar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhörande bitrummor utgifvits i vår tids
mynt omkr. 3,5 mill. kr. Under kejsaretiden
ordnades renhållningen på ett bättre sätt, och
redan under Augustus’ tid leddes vattnet från de
stora vattenledningarna in i kloakerna, hvarigenom
renhållningen af desamma i hög grad underlättades. De
äldre trummorna i London, af hvilka några ännu
finnas qvar, ega en form, som nära liknar den
romerska typen, dock är deras botten svagt rundad. De
moderna trummorna, engelska systemet, byggas efter
principen att blifva sjelfrensande, d. v. s. att den
framrinnande vätskan skall erhålla så stor hastighet,
att de uppslammade eller fasta ämnena, som medfölja,
ej skola afsätta sig på bottnen eller sidorna. Härtill
fordras tillräcklig lutning, släta insidor,
ändamålsenlig tvärsektion samt att de fasta ämnena,
såsom sand o. s. v., så noga som möjligt hindras
nedkomma i trummorna. Hastigheten af vätskans rörelse
står i ett direkt förhållande till vätskemängden,
dennas djup och trumbottnens lutning samt i ett
indirekt förhållande till längden af den periferidel,
som af trumvätskan beröres. Af sistnämnda skäl gifves
åt den moderna trumman en cirkelrund eller äggformig
genomskärning, hvarigenom friktionsmotståndet blifver
det minsta möjliga. Den äggformiga trumman nyttjas
der vattenmängden är synnerligen vexlande; och då den
spetsiga änden alltid är nedåtvänd, erhålles genom
denna konstruktion en jämförelsevis stor hastighet
äfven åt en ringa vattenmängd. Den minsta hastighet,
som vätskan i en sjelfrensande trumma bör ega,
är omkr. 0,8 m. i sekunden. För att erhålla släta
insidor murar man trummorna af huggen sten eller
af tegel; för mindre ledningar användas glaserade
stengodsrör. För att fasta ämnen må hindras att
intränga i trummorna, utgöras inloppen från gator
och gårdar af brunnar, försedda med samlingsrum,
i hvilka dessa ämnen till större delen afsätta
sig, och der de med skopor kunna upphemtas. Der
lokalförhållandena icke medgifva tillräckligt fall
åt trummorna, måste särskilda åtgärder vidtagas för
deras renhållning. Flerestädes brukar man på vissa
afstånd i trummorna anbringa damluckor, medelst
hvilka trumvätskan först uppdämmes för att derefter
genom luckornas öppnande plötsligt uttömma sig och
renspola nedanför liggande sträcka. I London hafva de
i riktning längs Thames gående hufvudtrummorna måst
byggas i olika afsatser eller delar, som hvar för sig
ega tillbörlig lutning, men från hvilka trumvätskan
medelst pumpverk måste uppfordras från den ena till
den andra. De stora hufvudtrummorna i Paris, som hafva
ringa lutning, äro konstruerade med hänsyn till ett
annat renhållningssätt (tvärsektionen af en dylik
trumma, den största typen, framställes i fig.). I
den egentliga kloakrännan framskjutes en pråm,
som i fören är försedd med en damlucka, vid hvars
nedsläppande det bakom uppdämda vattnet åstadkommer
ett sådant tryck, att pråmen sättes i rörelse,
skjutande framför sig orenligheten till utloppet. I
de närmast mindre hufvudtrummorna användes en vagn,
som med sina hjul rullar på kanalrännans
jernskodda kanter. Från bitrummorna, som äfven i allmänhet
rensas på likartadt sätt, föres orenligheten på smärre
vagnar till hufvudtrummorna. Gångbanorna å ömse sidor
om kanalrännan äro afsedda för arbetspersonalen,
och i den större, hvälfda öfverdelen upphängas
vattenledningsrör, telegrafledningar m. m., men,
af fruktan för explosion, icke gasrör. I dessa
trummor nedsopas äfven delvis gatu-orenlighet, emedan
inloppen från gatornas rännstenar icke, som vid det
sjelfrensande systemet, äro försedda med samlingsrum
för fasta ämnen. Införandet af fasta exkrement i
dessa trummor är deremot förbjudet.
För städer, belägna vid jämförelsevis små
vattendrag, måste man rena trumvätskan, innan den
deri utsläppes. På kemisk väg har man ännu icke på
ett tillfredsställande sätt kunnat verkställa denna
rening. Vanligen använder man, der lokalförhållandena
sådant tillåta, den s. k. irrigationsmetoden, hvarvid
trumvätskan, innan den utsläppes i vattendraget, får
öfversila eller medelst dräneringsrör genomrinna
åkerjord och derigenom på samma gång gödsla
denna. Detta sätt är användt t. ex. i Berlin,
och för trumvätskans framförande till åkerfälten
måste der, som i de flesta fall vid denna metod,
användas pumpverk. Efter en dylik process är den
till vattendraget framrinnande vätskan, äfven om
den från början innehållit exkrement, nästan färg-
och luktlös. Den för irrigationen erforderliga
jordarealen är naturligtvis beroende på klimat och
jordmån m. m., men kan i medeltal uppskattas till
omkr. 1 tnld pr 100 innevånare.
Att afföra grundvatten eller under marken stagnerande
vattensamlingar hör äfven till uppgifterna för ett
fullständigt kloaksystem. Tillflödar grundvattnet
i större mängd, anläggas härför särskilda ledningar
af vanliga åkerdräneringsrör, hvilka antingen
leda till ett särskildt vattendrag eller anläggas
jämte afloppstrummorna. Mera sällan införas dessa
grundvattensledningar direkt i trummorna, emedan
grundens förorening är att befara vid trumvätskans
stigande. Är grundvattenmängden icke alltför stor,
afledes densamma i jordfyllningen längs trummornas
yttersidor; för att underlätta ett sådant aflopp
inbäddas trummorna i groft grus.
Inom hvarje kloaksystem uppstå mer eller mindre
elakartade gaser, som måste afstängas från
husledningarna. Dessa ledningar förses derför
med något slags spärrventil. Det vanligaste och
som bäst ansedda sättet är användningen af det
s. k. vattenlåset, som åstadkommes derigenom att
afloppsrörct förses med en s-formig nedböjning,
i hvilken vatten alltid qvarstannar och sålunda
hindrar trumgasens framträngande. För att förekomma
vattenlåsets sprängning till följd af trumgasens
ökade spänstighet, är det nödvändigt att trummorna
ventileras. Ett fullt tillfredsställande sätt för
denna ventilation är ännu icke funnet. Engelska och
amerikanska ingeniörer förorda numera uteslutande
galleröppningar i gatornas midt. Delta är äfven
det mest använda sättet för trummornas ventilation,
ehuru man flerestädes kombinerar detsamma med t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
