Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klemme ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pitti i Florens såsom förebild, utan att dock i någon
mån kunna närma sig detta i jättelik karakter, i
Festsaalbau, bygdt i Palladios stil, o. s. v. Deremot
anses K. hafva varit mindre lycklig i utförandet af
det kejserliga museum i Petersburg (1839–52), ehuru
dervid outtömliga medel stodo honom till buds. –
K. var jämte berlinaren Schinkel den af Tysklands
arkitekter, som ifrigast höll fast vid de antika
formerna. I originalitet, i formernas adel och
renhet, säger Lübke, står han långt tillbaka för
Schinkel, men han förtjenar likväl all aktning för
den obevekliga stränghet, hvarmed han under ett långt
lif förblef sina konstnärliga grundsatser trogen. Han
utgaf bl. a. Der tempel des olympischen Jupiter zu
Agrigent (1821), Sammlwng architektonischer entwürfe
(10 häft., 1831–50), Anweisung zur architektur
des christlichen kultus (1835) och Die Walhalla
in artistischer und technischer beziehung (1843).
C. R. N.
Klenät (D. kleine, i äldre D. äfven klenet, af
T. kleinod, egentl. ett litet ting), ett slags
bakverk af smördeg, som utkallas tunn, skäres med
"bakelsesporre" i allahanda figurer och kokas
i flottyr.
Kleobis. Se Biton.
Kleobulos (Lat. Cleobulus), en af Greklands sju
vise, var envåldsherskare i Lindos på Rhodos och
lefde omkr. 600 år f. Kr. Han skall hafva skrifvit
ett stort antal gåtor och epigram.
Kleombrotos, namn på två spartanske konungar:
1. K. I, en yngre son af Pausanias, efterträdde
(380 f. K.) sin broder Agesipolis på tronen. Han var
befälhafvare i flere, till större delen olyckliga,
krigsföretag mot thebanerna och stupade i slaget
vid Leuktra (371). – 2. K. II, måg till konung
Leonidas II, hvilken han efterträdde i regeringen,
då Leonidas, som motsatte sig sin samkonung Agis
III:s reformplaner, störtades af motpartiet (242
f. Kr.). Två år senare lyckades Leonidas återvinna
väldet och förföljde då med oförsonligt hat sin måg
K. Denne sökte skydd i Poseidons tempel, och endast
med möda lät Leonidas af sin dotter Chilonis’
böner beveka sig att skona hennes makes lif och
låta honom gälda sitt brott med landsflykt.
A. M. A.
Kleomedes, grekisk astronom, enligt några författare
samtida med Augustus, enligt andra åter från 2:dra
årh. e. Kr., har i sitt arbete Kyklike theoria
meteoron gifvit en framställning af astronomien och
kosmologien, som för hans tid var af stort värde. Så
finnes der t. ex. uppslaget till teorien för ljusets
refraktion. Anmärkningsvärd är äfven K:s förklaring
att jorden, till följd af sin litenhet i förhållande
till de stora afstånden, måste, sedd från solen, visa
sig såsom en punkt och från stjernorna vara alldeles
osynlig. Utan tvifvel hade K. hemtat det hufvudsakliga
innehållet i arbetet från äldre astronomers numera
förkomna skrifter; dock torde det ej vara riktigt att,
såsom en och annan författare gjort, framställa K. som
blott en simpel kompilator. – Den grekiska texten
till K:s arbete utgafs första gången 1533 med titel
Cyclica theoria meteorum; redan förut hade dock en
latinsk öfversättning utkommit (De contemplatione orbium
excelsorum, 1497). Bland de många senare upplagorna
må särskildt nämnas en af J. Blake (1820). På tyska
har arbetet blifvit öfversatt af C. C. G. Schmidt
(1817). G. E.
Kleomenes (Lat. Cleomenes, tre spartanske konungar:
1. K. I, son af Anaxandridas, uppsteg på tronen
omkr. år 520 f. Kr. Han var en man med obändigt lynne,
stor handlingskraft och vidt sträfvande planer, men
våldsam och hänsynslös i sättet att utföra dem. Till
hela sitt skaplynne liknar han mera de envåldsherskare
(tyranner), hvilka ännu vid denna tid voro styrande i
många grekiska stater, än Spartas strängt lagbundne
konungar. År 510 företog han ett fälttåg mot Athen
för att på det delfiska oraklets tillstyrkan störta
peisistratidernas envälde (se Peisistratos) och
återföra de i landsflykt lefvande alkmaioniderna. Då
emellertid desses hufvudman, Kleisthenes, ställde
sig i spetsen för folkpartiet, förband sig K. i
stället med Isagoras, adelspartiets ledare, och
Kleisthenes måste fly. Han återkom dock inom kort,
och ett folkupplopp tvang K. att vika ur landet
(508), sedan han jämte Isagoras under tvänne dagar
varit belägrad på Akropolis. Ej bättre framgång
hade två år senare ett försök att hämnas denna
skymf. Till sin medkonung Demaratos stod han städse
i ett spändt förhållande, och på dennes motstånd
strandade såväl andra af hans planer som ett (492)
tillämnadt krigståg mot Egina, hvars innevånare
han ville straffa för den eftergifvenhet de visat
mot den persiske konungens fordringar. K. hämnades
genom att afsätta Demaratos under förevändning
att han var af oäkta börd, för hvilket påstående
han genom mutor skaffat sig det delfiska oraklets
understöd. Uppdagandet af detta bedrägeri i förening
med hans öfriga våldsamma och godtyckliga tilltag
väckte mot honom en sådan förbittring, att han
för en tid måste fly ur landet. Under ett anfall
af vansinne dödade han sig med egen hand på ett
fasaväckande sätt. – 2. K. II, son af Kleombrotos
I, hvilken han, ännu omyndig, efterträdde på tronen
(370 f. Kr.). Han regerade under en lång följd
af år (d. omkr. 310), utan att göra sig bemärkt
genom några framstående egenskaper. – 3. K. III,
son af Leonidas II, tillträdde regeringen år 235
f. K. En man med fast karakter, ädla grundsatser och
lågande fosterlandskärlek, såg han med smärta sitt
fäderneslands sedliga och politiska förfall och kände
sig kallad att försöka dess återupprättande på den
gamla lykurgiska författningens grund. Han upptog
konung Agis III:s reformplaner, för hvilka hans
gemål, den sköna Agiatis, Agis’ enka, väckt sin unge
makes entusiasm, och lyckades äfven, sedan han genom
en lysande seger öfver det achaiska förbundet höjt
sitt anseende, till en god del genomföra densamma
(226). Eforernas ämbete afskaffades; skulderna
efterskänktes, och en ny, likformig utskiftning af den
spartanska åkerjorden företogs, för hvilket ändamål
han oegennyttigt afstod sina stora besittningar. Den
stränga spartanska uppfostran återinfördes, och
K. sjelf föregick med exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
