Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinabark (kinabarkar), Cortex (Cortices) chinæ, farmak. med. - Kinadroppar, med., benämnas vanligen de i Sv. farmakopén upptagna båda kinatinkturerna - Kinagarfsyra, kem., en i "kungs-kina" (se Kinabark) till ringa mängd förekommande syra - Kinagräs. Se Beklädnadsväxter - Kinagrönt, en grön lackfärg - Kinaidologer kallades idkarna af en i Alexandria under 3:dje årh. f. Kr. uppfunnen satirisk och parodierande diktart - Kinaodling, kinaträdodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Columbia) erhållna kinabarkarna begagnas mest de gula
och främst bland dem Calisayabarken ("kungs-kinan",
utmärkt genom sitt kortsplittriga brott och sin
mörhet eller lätthet att bryta), hvilken bark
dock för närvarande (1884) kommer mycket dålig och
förfalskad i handeln. Öfriga gula barkar, vanligen
från Columbia och efter utskeppningsorten ofta
kallade Cartagenabarkar, äro ljusare gulbruna,
hårda att bryta samt mycket vexlande i halten
af alkaloider, hvaremot Calisayabarken förr höll
vanligen minst 2,5 proc. alkaloider, hvaraf större
delen kinin.
Kininet och öfriga kina-alkaloider
framställas i stor skala i s. k. kinin-fabriker. Såsom
biprodukt vid denna framställning erhålles Chinioidin
("kinoidin"), en brun, hartslik massa, som till
största delen består af baser eller alkaloider
i amorft (ej kristalliserbart) tillstånd och som
äfven eger feberfördrifvande förmåga. Den årliga
omsättningen af kinabark stiger till ett värde af
omkr. 30,000,000 kr. Värdet af årligen framställda
kinasalter uppskattas till mellan 30 och 40 millioner
kr., hvilka siffror äro ett talande bevis på denna
drogs utomordentliga vigt för menskligheten, en vigt,
som med säkerhet för hvarje år alltmera tilltager. –
Kinabarkarnas namn härledes från den indianska
benämningen quina-quina (uttalas sjina), hvilket namn
egentligen betecknade ett par välluktande arter af
Myroxylon (M. peruiferum L. fil. och M. Pereirae
Klotzsch); dessa träd ansågos till en början lemna
den ifrågavarande barken. Quina-quina återfinnes
närmast i fransmännens namn quinquina, men har af
européerna för öfrigt förkortats till quina eller
china samt slutligen kina. De spanska innevånarna i
kinaträdens hemland kalla denna bark cascarilla (af
casca, cascara, bark), hvilket namn är det allmänna
äfven bland de indianske infödingarna i Syd-Amerika. –
Det kan antagas som säkert, att kinabarkens värde
såsom medel mot febrar icke var kändt af Syd-Amerikas
innevånare före spaniorernas ditkomst, och indianerna
hysa ännu i dag motvilja mot begagnandet af denna
bark såsom läkemedel. Tillfälligheten har sannolikt
gifvit anledningen till det första begagnandet af
kinabark såsom febermedel, och den första kur, som
omtalas, inträffade i början af 1600-talet, då en
febersjuk jesuit i Malacatos (i granskapet af Loja
i Ecuador) botades med kinabark. Sedermera botades
(1630) den spanske guvernören i Loja Juan Lopez
de Canzanares, som led af frossa. Den ryktbaraste
kuren egde rum 1638, då den i Lima svårt insjuknade
gemålen till spanske vice-konungen i Perú, grefvinnan
de Chinchon, botades med kinabark från Loja, tagen
af der växande, mera busklika cinchona-arter,
hvilken bark, enligt hvad man nu känner, endast
innehöll cinchonin. Den ryktbaraste feberkuren med
kinabark åstadkoms således icke med kinin, utan med
cinchonin. Grefvinnan de Chinchon, hvars namn af
Linné förevigades i slägtnamnet Cinchona, utdelade
sedan pulver af kinabark till febersjuka, och detta
pulver kallades till en början pulvis comitissae ("grefvinnans
pulver"). Redan 1639
sändes kinabark till Spanien, der jesuiterna togo hand
om dess utbredning, hvarför pulvret äfven kallades
pulvis jesuitarum och pulvis patrum ("de helige
fädernas pulver"). Småningom blef kinabarken känd och
använd i hela Europa. Moderväxten till kinabarken
blef dock först 1737 med säkerhet känd, då franske
astronomen de la Condamine enligt anvisning af J. de
Jussieu träffade kinaträd i granskapet af Loja. Den
af Condamine funna arten kallas nu C. officinalis af
Howard. Linné beskref 1739 de till honom af spanioren
Mutis sända specimina af kinaträd, och sedan dess har
den vetenskapliga forskningen rörande kinaträden vuxit
till ett oerhördt omfång, så att läran om kinaträden
och deras i handeln förekommande barkar fått sitt
eget namn, "quinologi" eller "kinologi". O. T. S.
Kinadroppar, med., benämnas vanligen de i
Sv. farmakopén upptagna båda kinatinkturerna, Tinctura
chinae och T. chinae composita. Den förra består af
1 del kinabark (Cortex chinae calisayae), utdragen
med 5 delar utspädd sprit (Spiritus dilutus); den
senare ("beska kinadroppar") är beredd af baggsöterot
3 delar, flavedo aurantii (den gula yttre delen
af pomeransskal) 3 d., kinabark 8 d. och utspädd
sprit 70 d. Den sistnämnda tinkturen kallas med ett
äldre namn Whytts elixir och begagnas liksom den
förstnämnda såsom ett magstärkande medel (den förra
i dos af 40–60 droppar och Whytts elixir teskedsvis,
vanligen före maten). O. T. S.
Kinagarfsyra, kem., en i "kungs-kina" (se
Kinabark) till ringa mängd förekommande syra,
som bildar en gulaktig, amorf och hygroskopisk
massa. Den uppsuper vid närvaro af alkalier syre
ur luften och sönderdelas vid kokning med utspädd
saltsyra i socker och kinarödt (se d. o.).
P. T. C.
Kinagräs. Se Beklädnadsväxter.
Kinagrönt (kinesiskt grönt l. lo-kao), en grön
lackfärg, som beredes i Kina af Rhamnus-arter
(Rh. utilis och Rh. chlorophorus).
Kinaidolöger (hårdt k.; Grek. kinaidologoi,
kinaidoi, Lat. cinaedi) kallades idkarna af en
i Alexandria under 3:dje årh. f. Kr. uppfunnen
satirisk och parodierande diktart, närbeslägtad med
"flyakografien" och "sillografien" (se Grekiska
literaturen, sp. 1514 f.). Det i denna diktart
brukliga versmåttet bestod af s. k. ionici a majore
(se Ionicus), och behandlingssättet af de till
stor del mytologiska ämnena var i hög grad plumpt
och oanständigt. Derpå tyder äfven sjelfva namnet
(Grek. kinaidos betyder nämligen en som idkar
naturvidrig otukt). Huvudrepresentanten för den
kinaidologiska poesien var Sotades. A. M. A.
Kinaodling, kinaträdodling. Redan de la Condamine,
hvilken först meddelade någon kännedom om kinaträden
(se Kinabark i slutet af art.), försökte föra
plantor af cinchonaslägtet till Europa, men
misslyckades. Spanioren Mutis odlade (under
1780-talet) kinaträd i Mariguita. och jesuiterna
i Bolivia ålade barksamlarna ("cascarilleros") att
för hvarje fälld kinaträdstam sätta fem sticklingar
i korsform ( + ). Det första egentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
