Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kettil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många utkommo i flere upplagor, må nämnas Freiheit,
auctorität und kirche (1862), Die arbeiterfrage und
das christenthum (1864), Das unfehlbare lehramt des
papstes nach der entscheidung des vaticanischen
concils (1871), Die preussischen gesetzentwürfe
über die stellung der kirche zum staate (1873) och
Die anschauungen des cultusministers Falk über die
katholische kirche (1874). I skriften Deutschland nach
dem kriege von 1866 (1867) hyllade han, ehuru dittills
"stortysk", Preussens nyförvärfvade hegemoni, emedan
han då – egendomligt nog – från det hållet väntade
den jämförelsevis största eltergifvenheten för hvad
han ansåg såsom kyrkans rätt.
Kettil (latiniseradt Catillus), finsk biskop
1266–1286, hade likasom de närmaste företrädarna
på Åbo biskopsstol tidigare varit den svenske
konungens kansler. Detta förhållande tyckes vittna
om att svenska regeringen vid denna tid utöfvade
ett verksamt inflytande på valet af Finlands
biskopar. Men K. gjorde valet till de andliges
uteslutande angelägenhet derigenom att han upprättade
ett domkapitel, bestående af fyra domherrar eller
kaniker, i hvilkas händer biskopsvalet lades. K. är
begrafven i Räntämäki (S:t Marie) kyrka. M. G. S.
Kettil Jämte skall, enligt sägnen, hafva varit son
till en Önund jarl i Sparabo i Trondhjem samt flytt
undan för en konung Östens våldsamheter och satt sig
ned i det nuvarande Jämtland, som säges hafva erhållit
sitt namn efter honom. Efter hans sonson Tore Helsing
skall Helsingland blifvit uppkalladt. K. H. K.
Kettil Karlsson, biskop i Linköping, en af
unionstidens förnämsta historiska personligheter,
var son till riksrådet Karl Kristiernsson och
Ebba Eriksdotter (Krummedike) samt tillhörde den
sedermera s. k. vasaätten. Sannolikt är han den
"Catillus Caroli de Upsalia", som d. 19 Aug. 1456
inskrefs vid universitetet i Rostock. Sedermera var
han kanik i Upsala och rekommenderades 1458 af konung
Kristian I hos påfven att blifva medhjelpare åt biskop
Nils i Linköping, som genom sin vänskap för konung
Karl ådragit sig Kristians ovilja och dessutom var
sjuklig. Då emellertid biskop Nils samma år afled,
skall K., ehuru ännu ej kommen till laglig ålder,
blifvit nästan enhälligt vald af kapitlet till
Nils’ efterträdare; men ehuru K. äfven förordades
af konungen och sjelf begaf sig till Linköping, lät
dock den formliga utnämningen vänta på sig ända till
1460. Betydande del i den svenska historien började
han taga 1463, då han var konung Kristian följaktig
på Finlands-tåget. När Kristian efter hemkomsten lät
fängsla hans slägting ärkebiskopen Jöns Bengtsson,
ogillade han detta samt synes undandragit sig att
sätta sitt sigill under de handlingar, hvarigenom
rådet godkände konungens tillvägagående. Sedan han
derefter varit konungen följaktig till rikets gräns,
höjde han i början af 1464 upprorsfanan samt valdes
inom kort af de i Vesterås församlade frälsemännen
och allmogen till rikets höfvitsman. Då Kristian fram
på våren s. å. vände åter till Sverige för att kufva
resningen, vann biskop K. i förening med Sten
Sture slaget vid Haraker samt segrade öfver marsken
Ture Turesson vid Qvicksund. – För att förmå
bönderna att mera allmänt resa sig hade biskop
K. och upprorets öfrige ledare måst använda konung
Karls namn; och då allmogen allt högljuddare fordrade
dennes återkallande, måste de äfven formligen inbjuda
honom att komma. Knappt hade dock Karl anländt samt
sjelf öfvertagit belägringen af Stockholms slott,
förrän Kettil synes börjat stämpla emot honom, och
det är tvifvel underkastadt om hans klagan öfver
den dagtingan Karl ingick med de danske herrarna å
slottet verkligen var uppriktig. Genom sin styffader,
lagmannen Erik Nipertz, förmådde han konung Kristian
att lösgifva ärkebiskopen, hvarvid denne afgaf
till konungen en trohetsförsäkran och konungen i
sin ordning lofvade att vara ärkebiskopen, biskop
K. samt deras bröder och vänner en huld, trogen
och gunstig herre. Redan samma år började de sin
nya resning och lyckades äfven i början af 1465,
efter det att Kettil i förening med Erik Axelsson
slagit dalkarlarna, tvinga konung Karl att afsäga
sig kronan. Derefter delade ärkebiskopen och
Kettil regeringsmakten emellan sig, hvarvid den
senare behöll titeln af riksföreståndare. Såsom en
ersättning för sina kostnader under uppresningen
erhöll han i pant Rönö gård med Östkinds härad. Hans
regeringsverksamhet blef dock ej långvarig, ty han
afled redan i Aug. s. å. i pesten, som då härjade i
Stockholm. – Uti Vadstenadiariet anmärkes om hans
första visitation, att han uppförde sig fromt och
hofsamt, hvilket omdöme näppeligen kan gifvas om
hans senare verksamhet. En fläck på sitt rykte satte
han äfven, då han under ett stillestånd öfverföll
riddaren unge Bo Djure, en frände till konung Karl
och en bland dennes förnämste anhängare. K. H. K.
Kettil Okristen uppgifves hafva varit jarl hos
konung Håkan röde, men är troligen en uppdiktad
person. Olaus Petri angifver honom vara en af
konung Sverkers förfäder, och Messenius berättar,
att han varit häradshöfding i Kind samt tre år
före sin död ingått i sin graf, af fruktan att han
eljest skulle förledas öfvergå till kristendomen.
K. H. K.
Kettil Runske omtalas i gamla sägner såsom en run- och
trollkunnig man. Han förvärfvade sin öfvernaturliga
makt och kunskap genom att bortstjäla tre runokaflar
från Oden, som derigenom vardt nära att besegras
af K. Ett ställe, Kettilsås i Alseda socken i
Småland, säges vara uppkalladt efter honom. Se
vidare Gilberts hål. ..
Th. W.
Kettilstad, socken i Östergötlands län,
Kinda härad. Arealen 16,195 har. 1,653
innev. (1883). K. bildar med Tjärstad ett
konsistorielt pastorat af 1:sta kl., Linköpings
stift, Kinds kontrakt.
Ketting, sjöv. Se Ankarketting.
Kettler [hårdt k], Gotthard, svärdsriddareordens
siste härmästare, Kurlands förste hertig, föddes
omkr. 1518 och tillhörde en gammal vestfalisk
adelsslägt. Vid omkr. tjugo års ålder trädde han i
livländska ordensstatens tjenst, blef 1554 komtur i
Dünaburg och 1558 biträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
