Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olofsson (deraf namnet Kenicius). K. blef
1575 student i Upsala och prestvigdes 1578; men då
bönderna i hans hemort ratade honom såsom kaplan för
hans svaga målföres skull, begaf K. sig 1582 till
Rostocks och 1583 till Wittenbergs högskola, der
han 1586 vann magistergraden. 1587 återvände han till
fäderneslandet och anställdes som "läsemästare" vid
det af konung Johan upprättade Stockholms-kollegiet,
men blef 1580, jämte ett par af sina ämbetsbröder,
kastad i fängelse på grund af sitt motstånd mot
liturgien. Under större delen af år 1591 synas han och
hans medbröder hafva varit på fri fot, och K. nämnes
vid denna tid som kollegiets rektor. Men de höllos
derefter åter i fängelse, tills under senhösten 1592
konungen på sin sotsäng intogs af ett mildare sinne
och förföljelsen mot liturgiens vedersakare alldeles
upphörde. K. begaf sig derefter jämte de öfriga
professorerna till Upsala, intog å Upsala möte en
framstående plats såsom en af de bisittare, hvilka
ordföranden, Nicolaus Olai, fick till sin hjelp, samt
förordnades d. 1 Aug. 1593 att vara "poenitentiarius"
vid domkyrkan och att vid det återupprättade lärosätet
föreläsa Nya testamentets exegetik. 1594 var K. en
af dem, som med konung Sigismund underhandlade om
de andliges privilegier. Vid riksdagen i Söderköping
1595 valdes han till biskop i Skara, var 1608 en af
kommissarierna vid fredsunderhandlingarna med Polen
i Reval och blef 1609 ärkebiskop i Upsala samt Upsala
universitets förste prokansler. Då högskolan 1617
firade sin första teologie doktorspromotion, var han
den främste bland dem, som promoverades. Från 1595
bevistade han riksmötena och var vid alla riksdagar
från 1617 till 1633 presteståndets talman. Död d. 3
Febr. 1636.
Kenilworth [keniloörth], stad i engelska grefskapet
Warwick, nära Avon. 4,150 innev. (1880). K:s enda
märkvärdighet är ruinerna af det gamla slottet K.,
hvilket i början af 12:te årh. uppfördes af Geoffrey
de Clinton, "lord chief-justice" under Henrik I, och
sedermera blef kunglig egendom. Drottning Elisabet
skänkte det 1562 till sin gunstling R. Dudley,
som utvidgade och förskönade det. Huru han der på
ett storartadt sätt mottog drottningen skildras af
W. Scott i hans roman "Kenilworth". Under inbördes
kriget förstördes slottet af Cromwells soldater.
Keniter [hårdt k], en i Gamla test. omnämnd, med
midianiterna befryndad folkstam. På Abrahams tid
synes denna stam hafva, åtminstone delvis, bott inom
det utlofvade landets gränser (1 Moseb. 15: 19). Under
öckenvandringen slöto sig många keniter till Israels
barn och bevisade dem godt (4 Moseb. 10: 29 o. f.;
1 Sam. 15: 6). Moses svåger Hobab kallas en kenit
(Dom. 1: 16). Efter Kanaans eröfring bosatte sig
enskilda keniter i norra delen af landet – till
dem hörde Jaels inan, Heber (Dom. 4: 11, 17) –,
men flertalet söderut, i Juda öcken (Dom. 1: 16). På
Davids tid bodde de der i städer och fingo för sin
vänskapliga hållning andel af hans krigsbyte (1
Sam. 30: 29). – En annan gren af samma folk, hvilken
sedermera
nedslog sina bopålar på edoméernas område, afses i
Bileams profetia (4 Moseb. 24). P. F.
Kennebec [hårdt k], flod i nord-amerikanska staten
Maine, upprinner ur Moosehead-sjön, flyter i
sydlig riktning, bildar nedanför staden Augusta
flere vattenfall och mynnar ut i Kennebec-viken af
Atlantiska hafvet. Längd omkr. 250 km.
Kennedy [hårdt k], Grace, engelsk romanförfattarinna,
f. i Skotland 1782, lefde mest i Edinburgh och dog
derstädes 1825. Hennes arbeten äro starkt religiöst
färgade; de mest kända äro The decision (1821;
"Beslutet", berättelse i dramat. form, 1849), Father
Clement (1823; "Pater Clemens", 1855), Jenny Allan,
Anna Ross (svensk öfvers. 1850) och Dunallan (svensk
öfvers. 1850).
Kennedy [hårdt k], Thomas Francis, skotsk politiker,
f. 1788, började sin politiska bana 1811 såsom
sakförare och blef 1818 parlamentsledamot, hvarefter
han egnade större delen af sitt lif till genomförande
af nödiga reformer i sitt fädernesland. Så arbetade
han för en förbättrad folkundervisning och fattigvård,
och den skotska reformbillen af 1832 är till
största delen ett verk af honom och hans vän lord
Cockburn. Sedan whig-partiet 1832 fått makten i sina
händer, tog K. verksam del i styrelsen och arbetade
särskildt för liberala reformers genomförande
i Skotland. 1854 drog han sig tillbaka från det
offentliga lifvet och afled 1879.
Kennedy [hårdt k], John Pendleton, nordamerikansk
statsman, författare, f. i Baltimore 1795, kämpade
med i tvänne slagtningar 1814 såsom frivillig
vid landtvärnet, var praktiserande advokat
1816–38, invaldes i kongressen 1837 och tillhörde
der whigpartiets ledare. 1846 blef K. talman i
Marylands representanthus, 1849 rektor för Marylands
universitet och 1852 sjöminister. I denna egenskap
genomdref han Perrys expedition till Japan samt Kanes
andra nordpolsfärd för att uppsöka J. Franklin. 1853
drog han sig tillbaka från offentliga värf. Död
1870. Utom politiska och nationalekonomiska
broschyrer, samlade 1872 under titeln Political and
official papers, skref K. berättelserna Swallow
Barn ("Swallow Barn, eller en sommar på landet i
Virginien", 1835), Horse-shoe Robinson, Rob of the
bowl (1838), Quod libet (1840), äfvensom Memoirs of
the life of William Wirt (2 bd, 1849) m. m.
Kennedy-kanalen [hårdt k]. Se Baffins vik.
Kennet [ke’nnet], White, engelsk biskop, teologisk
skriftställare, fornforskare, f. 1660, blef 1718
biskop i Peterborough. Död 1728. Redan som student
i Oxford utgaf han åtskilliga latinska författare i
öfversättning. Bland hans tryckta arbeten, som äro
icke mindre än femtiosju, äro Parochial antiquities
(1695) och Compleat history of England (3 bd, 1706)
de förnämsta.
Kenngott [hårdt k], Gustav Adolf, tysk mineralog,
f. 1818, blef 1844 docent i Breslau, flyttade 1850
till Wien och s. å. till Pressburg såsom professor vid
denna stads högre realskola, men återvände 1852 till
Wien såsom kustos-adjunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
