Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaskelotslägtet - Kaskett - Kasko - Kaskö - Kasper - Kasperle, Kasper - Kaspiska hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angripes, rusar dervid modigt på sin fiende
samt begagnar både sin stjert och sina tänder
eftertryckligt. Det påstås t. o. m., att kaskeloten
anfallit fartyg och bragt dem att sjunka. Hans späck
lemnar en god tran. Hvalrafsoljan användes i medicinen
och vid ljustillverkning. Hans tänder, som äro hårda
samt med lätthet kunna bearbetas och antaga polityr,
skulle ega samma värde som elfenben, om de hade lika
ren färg. Äfven lär man af kaskeloten få det under
namn af grå ambra kända, välluktande, högt värderade
ämne, som erhållit tämligen vidsträckt användning och
begagnats äfven i medicinen. Ambran (se d. o.) lär
förekomma hos kaskeloten som klotformiga klimpar,
hvilka simma i en mörk, orangefårgad, oljartad
vätska i en mot urinblåsan svarande säck, och bör
väl således betraktas som en sjuklig, mot blåssten
svarande bildning. – I Stilla hafvet och vid
Australien förekommer en kaskelot, som man gifvit
namnet Physeter australis, men som många anse för
samma art som spermacetihvalen. C. R. S.
Kaskett [-sjätt], Fr. casquette (af Sp. casco,
hufvudskål), ett slags medelhög mansmössa af tyg,
läder eller saffian, med en stor framskärm.
Kasko. 1. Sjöv. Se Casco. – 2. K. l. kaskoförsäkring
(af Sp. casco i betyd. fartygsskrof), försäkring af
fartyget i motsats till försäkring af lasten. Under
kaskoförsäkringen innefattas fartygets tillbehör,
men icke, utan särskildt förbehåll, dess utredning.
Kasko (F. Kaskinen), stad på en ö i Närpes
socken, Vasa län, Finland, anlagd 1785. Areal 365
har; befolkningen svensk, 787 pers. (1881). K. har
en god hamn, der 5 m. djupgående fartyg kunna
lägga till vid lastbrygga, men stadens betydenhet
är det oaktadt särdeles ringa. 1881 egde staden
6 handlande samt 1 ångfartyg, om 73 tons och 60
hästkrafter. Värdet af införseln utgjorde 63,600 och
af utförseln (jordbruks- och ladugårdsalster) 280,000
kr. K. hör i kyrkligt afseende till Närpes pastorat.
O. I.
Kasper, illustrerad skämttidning, som med 1 nummer
i veckan utgifves i Stockholm. Se Gustafsson, R.
Kasperle, T., Kasper, en specielt österrikisk variant
af den gamla tyska groteska teaterfiguren Hanswurst
(se d. o.), förekom på den österrikiska skådebanan
ända in i 19:de årh. (sist på Leopoldstädter-theater i
Wien) och nyttjas ännu såsom "lustig person" på dock-
l. marionett-teatern (Kasperle- l. Kasperteater). Jfr
Marionett-teater.
Kaspiska hafvet (R. Kaspijskoje more, Pers. Bahr
Kolzum), den största insjö på jorden, ligger
i gränsskilnaden mellan Europa och Asien samt
omgifves i s., mellan floderna Astara och Atrek,
af Persien, men för öfrigt af ryska landskap. Det
har en längd i n. och s. af omkr. 1,260 km. och en
bredd af 280–450 km. samt intager en yta af 439,418
qvkm. Denna insjö är synnerligen märklig för sitt
djupa läge i förhållande till hafvet; dess bäcken är
nämligen djupaste delen af en sänka i jordytan, som
ligger under hafsytans nivå. Hela denna fördjupning
(det aralsk-kaspiska låglandet) var fordom ett haf,
som stod i förbindelse med
såväl Arktiska som Svarta hafvet. Af detta haf, som
minskades till följd deraf att mera vatten afgick
genom afdunstning än hvad som tillströmmade genom
floderna (enl. Aragos åsigt), återstå numera, utom
några mindre saltsjöar i sydöstra Ryssland, endast
Aralsjön och K., tvänne vattenbäcken med salt vatten
och utan synligt aflopp. Ryska undersökningar rörande
Amu Darjas gamla lopp hafva ådagalagt, att Aralsjön
afskildes tidigare från K. än detta från Svarta
hafvet. Genom den långa, smala sjön Manytj, som har
aflopp till Don, hvilken utfaller i Azovska sjön,
sammanhängde K. i den historiska tiden med Svarta
hafvet, och ännu i 17:de årh. skall vattenvägen
mellan båda hafven varit öppen t. o. m. för större
fartyg (ännu rinner stundom något vatten från
Manytj till floden Kuma, som utfaller i Kaspiska
hafvet). Sedan flere år tillbaka har uppgjorts en
plan att genom denna af naturen danade fördjupning
anlägga en kanal, som bl. a. skulle i hög grad främja
Rysslands handel. Man har beräknat, att af samtliga
segelbara vattenvägar i Ryssland 41 proc. komma på
K:s vattensystem, 9 proc. på Azovska sjöns och 18
proc. på Svarta hafvets. – Kaspiska hafvet ligger
enligt senaste, af F. G. V. Struve granskade mätningar
26,045 m. under Svarta hafvets yta och 74 m. under
Aralsjöns. Oaktadt i detsamma utmynnar Europas största
flod, Volga, och dessutom floderna Kuma, Terek, Sulak,
Samur, Kura, Kysyl Usen, Atrek och Ural m. fl.,
ökas icke K:s vattenmassa, emedan afdunstningen är
så stark och den porösa marken derjämte uppsuger
en mängd vatten. Vattenståndet stiger visserligen
i Juni och Juli, när floderna hafva högvatten,
men sjunker åter under vintern, och några tro sig
hafva iakttagit en sakta fortgående minskning, ett
fenomen, som deremot bestrides af andra, hvilka påstå,
att K:s yta en gång stått lägre än nu. Denna åsigt
saknar ej sannolikhet, om, såsom äldre geografer
och historieskrifvare uttryckligen försäkra, Volga
på deras tid flöt, icke till K., utan till Azovska
sjön, en riktning, som hon tyckes hafva haft så
sent som i 5:te årh. – K:s stränder äro merendels
låga och sandiga, i synnerhet i n. och n. ö.;
södra stranden, pers. prov. Gilan och Masenderan,
är hög och bergig. De mest framspringande punkterna
af kusten äro i v. halfön Absjeron och Kap Kurinski
s. om Kuras mynning, i ö. Kap Krasnovodsk och Kap
Tjub Kargan på halfön Mangischlak. Af vikar må nämnas
på vestra kusten Agrachan, Kysylagatj och Enseli,
på östra Hassan-Kuli, Balkan, Karabugas, Kinderli,
Korjak, Mertvyi-Kultuk och Kaidak. K:s bassäng består
af tvänne väsentligen olika delar. Den norra, n. om en
linie mellan Tereks mynning och halfön Mangischlak, är
en fortsättning af steppen, utan bestämd strandlinie,
och har högst 20 m. djupt vatten. Vattnet i denna del
har så ringa salthalt, att det är drickbart (egentl.
vigt = 1,0016) och isbelägges om vintern. Den södra
delen tillfryser aldrig och har djupt vatten (ända
till 900 m.) samt större salthalt (egentl. vigt =
1,009). Största salthalten hafva vikarna på östra
sidan, i synnerhet den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
