Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kardinal - Kardinaldygder - Kardinalen - Kardinalpunkter - Kardinaltal - Kardiograf - Kardioid - Kardiorexi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1400-talen ökades antalet allt mera; 1549 uppgick
det till 71, men Paul IV (d. 1559) nedsatte det
till 40. Slutligen, 1585, utkom den ännu gällande
bullan "Postqvam", enligt hvilken kardinalernas
antal icke får öfverstiga 70. Kardinalerna indelas
i 3 rangklasser: 6 kardinalbiskopar (hvilka äro
biskopar i de i Roms omnejd belägna stiften Ostia,
Porto, Sabina, Palestrina, Frascati och Albano),
50 kardinalprester (hvilka till namnet äro prester
vid Roms hufvudkyrkor, men i sjelfva verket till stor
del äro biskopar eller ärkebiskopar i långt från Rom
liggande stift) och 14 kardinaldiakoner. Vid 1883 års
slut funnos 6 kardinalbiskopar, 40 kardinalprester
och 13 kardinaldiakoner. Dessutom brukar
påfven sedan 1400-talet i hemlighet tillförsäkra
kardinalsvärdigheten åt sådana personer, hvilka af
någon anledning ej för tillfället kunna offentligen
beklädas med densamma. De kallas kardinaler in
petto. – Kardinalerna förklarades af Honorius III
(1216–27) oantastliga. Innocentius IV (1243–54) gaf
dem den skarlakansröda, bredskyggiga hatten, försedd
med hängande snören och tofsar, till tecken deraf att
de skola vara beredde att för kyrkans sak gjuta sitt
blod, och af Bonifacius VIII (1294–1303) erhöllo de
furstemanteln. Kardinalernas drägt är skarlakansröd
och består numera af en fotsid klädning med kort
purpurmantel samt röd "beretta" (fyr-hörnad mössa)
och "berettina" (kalott) af samma färg. Kardinalen,
i äldre tider hedrad med titeln illustrissimus,
bär sedan 1644 titeln eminentissimus. – 1059 erhöllo
kardinalerna uteslutande rätt att välja påfve (jfr
Konklav). De i Rom sig uppehållande kardinalerna bilda
tillsammans kardinalkollegiet, som utgör påfvens
högsta stats- och kyrkoråd och som på hans kallelse,
under namn af kardinalkonsistorium, sammanträder
till hemliga, half-hemliga eller offentliga
möten. I och för den kyrkliga förvaltningen är
kardinalkollegiet deladt i 19 utskott ("heliga
kongregationer"). Den äldste kardinalen bär
titeln kardinaldekan. Kardinal camerlengo
l. kardinal-kammarherren har vården om påfvens
inkomster (se Camerlengo). Kardinalsekreteraren
är påflig utrikesminister, kardinal-vikarien
är påfvens ställföreträdare i biskopsdömet Rom,
och kardinalvicekansleren är föreståndare för det
påfliga kansliet samt har högre rang än de öfrige
kardinalerna. – 3. Ett slags dryck, som fortäres
kall och består af hvitt vin med tillsats af diverse
kryddor, vanligen socker och pomeransskal.
Kardinaldygder (se Kardinal 1), ett namn, som
under medeltiden (först genom Marcianus Capella
i 5:te årh.) gafs åt de fyra former af dygden,
hvilka Platon i sin skrift "Staten" hade uppställt,
nämligen visheten, modet, den sedliga besinningen och
rättrådigheten. (Jfr Dygd.) Till dessa, som äfven
kallades verldsliga dygder, fogade skolastikerna
(efter Nya testamentet, 1 Kor., 13: 13) de tre
gudomliga, eller s. k. teologiska dygderna: tron,
hoppet och kärleken. Till de sju nämnda lades
småningom flere, delvis ur dem härledda, så att
Albertus Magnus kunde tala om 44 dygder med deras
motsatser. Sådana dygder och laster framställde
medeltidens bildande konst med förkärlek i allegoriska
figurer.
Kardinalen, Cardinalis virginianus, zool., en till
de finkartade foglarnas familj inom tättingarnas
ordning hörande art, är mörkare och ljusare
skarlakansröd, med svart hjessa och strupe. Honan
är ofvan rödbrun, under gråbrun, med hjessan,
vingpennornas yttre kant, täckfjädrarna och stjerten
mörkt skarlakansröda. Fogelns längd stiger till 20
cm. Kardinalen är utbredd öfver Mejico, Kalifornien
och Förenta staternas södra delar samt är derstädes
allmän. Genom sin praktfulla fjäderdrägt faller han
redan på långt håll i ögonen och utgör en af skogens
prydnader. Han vistas gerna bland slingerväxter och
förekommer såväl i närheten af städerna som djupt
inne i skogarna. Under sommaren lefva dessa foglar
parvis, höst och vinter deremot i små flockar
samt stryka under den sistnämnda årstiden ofta
omkring. Kardinalen är en orolig fogel, som flyger
lätt och ständigt är i rörelse. Hans föda utgöres af
frön, säd, bär och leddjur. Fogelns sång berömmes
af amerikanerna, hvarför han af dem blifvit kallad
"Virginiens näktergal". I fångenskap är han lätt att
underhålla och fortplantar sig dervid icke så sällan.
C. R. S.
Kardinalpunkter (se Kardinal 1), hufvudpunkter,
t. ex. i en bevisföring.
Kardinaltal (se Kardinal 1), grundtal (se
d. o.). Inom matematiken är skilnaden mellan
kardinal- och ordinal-tal ej öfverallt strängt
fasthållbar. Visserligen kan man säga, att talen
äro kardinaltal, då de stå såsom koefficienter, och
ordinal-tal, då de stå såsom indices; men deremot kan
t. ex. i uttrycket x2 talet 2 kallas både kardinaltal,
enär det angifver, att två x blifvit med hvarandra
multiplicerade, och ordinaltal, enär det utmärker
andra digniteten af x. G. E.
Kardiograf (af Grek. kardia, hjerta, och grafein,
skrifva), med., ett af den franske fysiologen
Marey uppfunnet, sedermera af andra modifieradt
instrument, som afritar hjertats rörelser. Med
detta instrument kan man noggrant uppmäta tiden
och ordningen för de särskilda kamrarnas och
förmakens systoliska och diastoliska rörelser.
F. B.
Kardioid, matem. Om en cirkel rullar utan glidning
på en annan fast cirkel med lika stor radie, och
om man på den rörliga cirkelns periferi tager en
punkt, så beskrifver denna punkt en kroklinie, som
kallas kardioid. Kardioidcn är ett specialfall af
epicykloiden och har erhållit sitt namn på grund
af det hjertformiga utseendet (Grek. kardia,
hjerta). Den kan för öfrigt äfven anses såsom ett
specielt slag af Pascals snäcka (se d. o.) samt eger i
optiskt hänseende den egenskapen att vara katakaustika
(brännlinie) till de strålar, som, utgående från en
punkt på en cirkelperiferi, reflekteras mot samma
periferi. G. E.
Kardiorexi (af Grek. kardia, hjerta, och rexis,
bristning), med., hjertbristning, hjertruptur
(ruptura cordis). Att hjertat "brister" är icke blott
ett poetiskt uttryck, utan ofta en hemsk verklighet,
som inträffar i synnerhet hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
