- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
223-224

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapital - Kapitalförsäkring - Kapitalist - Kapitallinie - Kapitalränta - Kapitalstraff - Kapitationsafgift - Kapitel - Kapitelstaxt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förblifver i samma producents besittning, men
det senare går ur hand i hand. Icke alldeles
sammanfallande med denna indelning är den i
anläggningskapital, som erfordras för påbörjandet
eller utvidgandet af ett produktionsföretag, och
drift- l. rörelse-kapital, som har till uppgift att
hålla företaget i gång. Gränserna mellan å ena sidan
det fasta kapitalet och anläggningskapitalet, å andra
sidan det flytande kapitalet och rörelsekapitalet
kunna stundom endast med svårighet uppdragas; men det
är för hvarje särskild hushållning af stor praktisk
betydelse att ett riktigt förhållande eger rum mellan
dessa olika slags kapital. – "Kapitalbildning" eger
rum, eller kapital uppkommer, när sakliga nyttigheter
icke omedelbart förbrukas eller lemnas obegagnade,
utan användas i produktionens tjenst. Nyttigheter,
som kunna produktivt användas, men faktiskt icke
så användas ("dödt kapital"), äro i sjelfva verket
icke kapital i ofvanstående betydelse. Jfr K. Knies:
"Das geld", kap 1, A. H. G. Wagner: "Allgemeine (oder
theoretische) volkswirthschaftslehre", I, § 27 o. f.,
Ricca Salerno: "Saggio sulla teoria del capitale"
(1877). J. Lr.

Kapitälförsäkring i "ränte- och
kapitalförsäkringsanstalter" skiljer sig från
insättning i sparbank derigenom 1) att de en
gång inbetalda medlen jämte räntor icke få
efter uppsägning uttagas och 2) att om den, som
tagit kapitalförsäkringen, aflider före den för
kapitalets utfående bestämda tiden, ärfva andra
försäkringstagare i anstalten antingen hela det
inbetalda beloppet eller åtminstone all derå upplupen
ränta och ränta på ränta. – All s. k. lifförsäkring
är egentligen kapitalförsäkring; försäkringstagaren
förvärfvar rätt till ett "kapital" (d. v. s. ett
penningbelopp), som skall utfalla vid en viss
tidpunkt eller vanligen vid försäkringstagarens
död. Men med kapitalförsäkring i försäkringsteknisk
betydelse förstås i allmänhet blott den särskilda
art af försäkringsanstalts verksamhet, hvarigenom
dylik anstalt under vissa vilkor förpligtas att
utbetala ett penningebelopp till en person, när denna
person uppnått en bestämd ålder. Kapitalförsäkring,
sådan den eger rum i vanliga lifförsäkringsbolag,
måste i regeln anses vara tämligen ofördelaktig för
försäkringstagaren. Om denne uppnår den bestämda
åldern och dessförinnan ordentligt erlägger aftalade
premier, erhåller han visserligen ett på förhand
faststäldt belopp, som något öfverstiger summan af de
erlagda premierna med ränta på ränta; härtill lägges
nämligen ett belopp, som motsvarar sannolikheten att
en vid försäkringsaftalets ingående fullt frisk person
skall aflida före den för försäkringskapitalets
utfallande bestämda åldern. Dock afdrages från
denna totalsumma vissa "förvaltningskostnader",
och dessutom uppväges den nyssnämnda tillökningen
fullständigt eller i det närmaste deraf att alla
verkligt solida försäkringsbolags tariffer måste
vara uppgjorda med beräkning af räntesatser, som
icke obetydligt understiga dem, som kunna erhållas
vid säker placering af penningemedel på annat håll,
såsom i sparbanker eller i goda

inteckningar. – Om s. k. blandad lif- och kapitalförsäkring,
en i motsats till den rena kapitalförsäkringen
ofta mycket lämplig försäkringsform, synnerligen
för arbetareförsäkring, se under Lifförsäkring.
J. Lr.

Kapitalist (se Kapital), en person, hvars inkomster
uteslutande eller öfvervägande utgöras af räntan på
hans kapital; egare af en mer betydlig förmögenhet;
en person, som utlånar sitt kapital åt idkare af
produktiv industriell verksamhet.

Kapitallinie (Fr. capitale, hufvudlinie),
befästningsk., en rät linie, som tänkes dela
midt itu den vinkel, som tvänne fästnings- eller
förskansningslinier bilda med hvarandra. O. A. B.

Kapitalränta. Se Ränta.

Kapitalstraff (af Lat. caput, hufvud), jur.,
dödsstraff (se d. o.).

Kapitationsafgift (Lat. capitatio, hufvudskatt, af
caput, hufvud), äfven kallad koppskatt (af T. kopf,
hufvud), heter en efter hufvudtalet utan afseende på
klass eller förmögenhet utgående skatt af medborgare,
som uppnått en viss lefnadsålder. Jfr Hufvudskatt,
Mantalspenningar, Personel skatt
och Personlig
skyddsafgift
. H. L. R.

Kapitel (Lat. capitulum, dimin. af caput,
hufvud). 1. Hufvudinnehållet af en skrift
(hvilket angafs i början af densamma och
således på visst sätt kunde kallas dess hufvud);
afdelning af en skrift (emedan vid början af
hvarje sådan afdelning innehållet plägade i
korthet angifvas). Kapitelindelningen tillhör en
jämförelsevis ny tid. Äldst är densamma i den Heliga
skrift, hvars nuvarande kapitelindelning förskrifver
sig från midten af 13:de årh. I profanförfattarnas
skrifter infördes detta indelningssätt af Reuchlins
lärare, Johannes de Lapide, i slutet af 15:de
årh. – 2. I kristna kyrkan församling af andlige,
som tillhöra ett och samma kloster eller stift. Se
Domkapitel. – 3. Församling af medlemmar, tillhörande
en andlig eller verldslig orden (ordenskapitel).

Kapitelstaxt (Kapiteltaxa) kallas i Danmark
det årligen för hvarje stift (eller särskild
del af ett stift) officielt fastställda priset
på de vigtigaste spanmålsslagen och vissa andra
landtmannaprodukter. Efter kapitelstaxten betalas
de afgifter, som ursprungligen erlades in natura,
således företrädesvis tionden, men stundom
äfven på enskildt aftal grundade prestationer
(t. ex. arrende-afgifter). Kapitelstaxten bestämmes
till medeltalet af de pris, som i olika trakter
af distriktet varit gällande under månaderna
Sept.–Jan. Den fastställes af "stiftsövrigheden"
(stiftsamtmannen och biskopen, endast på Bornholm
amtmannen och prosten) i början af Februari ("före
Kyndelsmässan") med ledning af de rapporter,
som hvarje månad afgifvas dels af presterna och
"underövrighederne" (domarena) i landsorterna,
dels af en man i hvarje kommun, utsedd af dess
kommunalförsamling. Kapitelstaxt sättes allestädes för
råg, korn och hafre samt derjämte i Låland-Falsters
stift och på Möen för hvete och ärter, i Ribe stift
för bokhvete, smör, fläsk och honing samt i Århus
stift för bokhvete och smör. – Ursprungligen kallades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 13:28:04 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfah/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free