Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kantra. 2. Äfven om tidvattnet begagnas uttrycket kantra - Kantsjilen, Tragulus kanchil, zool., en till dvärgmyskdjurens ordning bland däggdjuren hörande art - Kantsjuk (P. kanczug, Tsjech. kancuch), en hos de slaviska folken sedan äldsta tider i bruk varande piska - Kantsätta l. sätta kant, sjöv., sätta någonting i ordning eller i sin behöriga ställning - Kanun (Quânon), ett i Turkiet och Arabien brukligt stränginstrument - Kanúri (Kanóri), den herskande stammen i det central-afrikanska riket Bornu - Kanykov, Nikolaj - Kanyl, med., utgör endast en del af det kirurgiska instrument, som benämnes troakar (se d. o.) - Kaolin, miner., en af vattenhaltigt aluminiumsilikat sammansatt förvittringsprodukt af fältspat-arter - Kaos motsvarar i den grekiska kosmologien det fornnordiska Ginnungagap - Kaotisk (se Kaos), oordnad, kastad huller om buller, oredig, förvirrad - Kap, framspringande del af en strand och i synnerhet hvarje spets, i hvilken stranden löper ut, udde, landspets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkastning från ebb till flod eller tvärtom. Detta
sker vanligtvis ej hastigt, ty alltid gifves någon
qvartstimme, hvarunder s. k. "stillvatten" eger
rum. Ehuru "tidkantringen" vanligen sker samtidigt
med det höga och låga vattenståndet, är detta dock
ej alltid förhållandet annat än i smärre floder
och vattendrag. R. N.
Kantsjilen, Tragulus kanchil, zool., en till
dvärgmyskdjurens ordning (Traguli) bland däggdjuren
hörande art, blir ungefär 45 cm. lång, hvaraf svansen
utgör 4 cm., och 20 cm. hög öfver manken. Det tämligen
fina håret är på hufvudet blekt rödgrått, ljusare på
dess sidor samt mörkt och nästan svart på hjessän,
ofvanpå halsen hvitspräckligt, på kroppens öfre sida
rödaktigt gulbrunt, långs ryggen svartspräckligt, på
kroppssidorna ljusare och på buken hvitt. De äldre
hannarna hafva starkt krökta hörntänder, som räcka
nära 3 cm. utom tandköttet. Kantsjilen är hemma på
Java, Singapore, Pinang och halfön Malakka. På
Java lefver han i nedre kanten af de urskogar,
som betäcka bergen, framförallt i skogsbrynens
busksnår, och träffas aldrig i flock. Han är ett
nattligt djur, som i skymningen går ut att söka sin
af blad, örter och bär bestående näring. Sannolikt
föder kantsjilen blott en unge. Javanerna jaga
djuret ifrigt och äta gerna dess kött. De ytterst
fina benen infattas der och hvar i guld eller
silfver och användas till pipstoppare. Exemplar
af denna art hafva många gånger blifvit förda
till Europa och der länge hållits i fångenskap.
C. R. S.
Kantsjuk (P. kanczug, Tsjech. kancuch), en hos de
slaviska folken sedan äldsta tider i bruk varande
piska, som hvarje ryttare för med sig och har hängande
i en rem kring handleden. Den består vanligen af ett
af läder hårdt flätadt snöre, fäst på ett kort skaft.
Kantsätta l. sätta kant, sjöv., sätta någonting i
ordning eller i sin behöriga ställning. Uttrycket
begagnas mest om segel, hvilka "sättas kant"
derigenom att man halar skoten lika eller "clase för",
sträcker upp fallen, genom brassning gifver seglen
den för välsegling fördelaktigaste ställningen
o. s. v. Före vaktens aflemnande sättes kant
öfverallt. R. N.
Kanun (Quânon), ett i Turkiet och Arabien brukligt
stränginstrument, liknande cittran. Namnet
tyder på det antika kanon, d. v. s. monokorden.
A. L.
Kanúri (Kanóri), den herskande stammen i det
central-afrikanska riket Bornu, räknas till de
typiska negerfolken. De äro högväxta och smärta,
med något afplattad näsa och icke alltför tjocka
läppar. Antropologiskt anses de af Hartmann ("Die
völker Afrikas", 1879) såsom närmast beslägtade med
innevånarna i Wadai och Bagirmi samt de söder om desse
boende Bidduma-, Bulala- och Musgu-stammarna. De
äro ett jämförelsevis civiliseradt, åkerbruks- och
handtverksidkande muhammedanskt folk, hvars antal af
Barth skattas till nära 4 millioner, och hafva nyligen
blifvit närmare skildrade af den berömde resanden
Nachtigal ("Sahara und Sudan", del 2; 1881). Deras
språk, kanúri, bildar sannolikt med tedaspråket
(i Tibbu- eller Tebu-oasen n. om Bornu) en särskild
grupp, som likt nubaspråket vid Nilen och några
andra afrikanska språk i sina formella hufvuddrag
(könlöshet, postpositioner o. s. v.) starkt påminner
om de ur-altaiska språken, i synnerhet turkiskan.
H. A.
Kanykov, Nikolaj, rysk orientalist och resande,
f. 1819, d. nära Paris 1878, deltog 1839–40 i
Perovskys olyckliga fälttåg mot Kiva, var sedan i
flere år anställd vid ryska konsulatet i Persien
och lärde genom flere resor noggrant känna detta
land äfvensom Bokhara. 1858–59 var han ledare af
en af ryska geografiska sällskapet till Korasan
utsänd expedition, som äfven framträngde ett stycke
in i Afganistan. En karta, som K. utgaf öfver de af
expeditionen besökta trakterna, belönades 1861 med
geografiska sällskapets i Paris stora guldmedalj. Utom
flere afhandlingar öfver Central-Asien utgaf han
på ryska en beskrifning öfver kanatet Bokhara samt
författade Mémoire sur l’ethnographie de la Perse
(1866).
Kanyl (Fr. canule, rör), med., utgör endast en del
af det kirurgiska instrument, som benämnes troakar
(se d. o.).
Kaolin (namnet af kinesiskt ursprung), miner.,
en af vattenhaltigt aluminiuinsilikat sammansatt
förvittringsprodukt af fältspat-arter, d. v. s. en
lera, som utmärkes genom frånvaro eller ringa halt
af jern, kalk och alkalier, till följd hvaraf
den är eldfast och efter bränning hvit eller
i det närmaste hvit. Kaolin anträffas vid Aue
och Meissen i Sachsen, i Limoges, i Cornwall,
på Bornholm, i Kina o. s. v. I Sverige, finnas
smärre mängder kaolin i den förvittrade gneis, som
betäckes af Lugnås sandsten i Vestergötland, samt
rikligare tillgångar vid Hultebo i Skinskattebergs
socken. Kaolinet nyttjas till porslin.
P. T. C.
Kaos (Grek. och Lat. Chaos, af samma stam som
Grek. chainein l. chaskein, gapa) motsvarar
i den grekiska kosmogonien det fornnordiska
Ginnungagap. Det var den ursprungliga och oändliga
verldsrymden, hvilken man dock tänkte sig icke sasom
ett fullständigt tomrum, utan snarare såsom fylld af
en ännu formlös massa eller urmateria. Enligt Hesiodos
var Kaos det första af allting, och derur uppstodo
först den "bredbröstade jorden" och Eros, kärleken
tänkt såsom skapande och lifgifvande kraft. Vidare
frambragte Kaos Erebos (urmörkret) och Nyx (natten),
hvilka med hvarandra alstrade Aither (luftkretsen)
och Hemera (dagen). – Ordet kaos nyttjas i bildligt
språk ofta för att beteckna en oordnad och förvirrad
massa af hvad slag som hälst. A. M. A.
Kaotisk (se Kaos), oordnad, kastad huller om buller,
oredig, förvirrad.
Kaoua. Se Kava.
Kap (Fr. cap, Eng. cape, It. capo, Sp. och Port. cabo,
af Lat. caput, hufvud), framspringande del af en
strand och i synnerhet hvarje spets, i hvilken
stranden löper ut, udde, landspets. Kapen äro ofta
vigtiga såsom skydd för bukterna mot stormar, och
många af de bästa hamnar hafva dem att tacka för
sin säkerhet. Derför äro orter i närheten af kap ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
