Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kanoniska rätten betecknar i sin mera urpsrungliga bemärkelse alla från kyrkan utgångna rättssatser - Kanoniska timmar. Se Horæ canonicæ - Kanonjoll. Se Kanonbåt - Kanonkasematt. Se Kasematt - Kanonkommendör, sjöv., den man, som riktar och affyrar kanonen - Kanonkula. Se Kastkropp - Kanonlåda, sjöv., den ursprungliga, gamla skeppslavetten, hvarpå kanonen låg - Kanonmaterial, artill., kallas en metall, som anses lämplig för kanontillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derförutom upptogos i den kanoniska rätten äfven
från annat håll rättssatser, från såväl mosaisk som
germansk lag. Och till ej ringa del har den kanoniska
rätten förarbetat dessa olika rättsmoment. Detta
har då skett dels i afsigt att lämpa dem efter de
för handen varande tidsförhållandena, dels ock
under inflytande af de grundsatser, på hvilka
den kristna läran hvilade. Såväl i det ena som
i det andra afseendet har den kanoniska rätten
härvid varit utvecklingen mera till gagn än till
skada. Detta gäller i öfrigt om den kanoniska
rätten i allmänhet. Det inflytande den utöfvat har
äfven varit synnerligen stort. I Tyskland blef den
kanoniska rätten från slutet af 15:de och början af
16:de årh. jämte den romerska rätten antagen såsom
gällande rätt, hvarvid den kanoniska rätten, såsom
den yngre, ansågs böra vid olikhet med den romerska
ega företräde. Och annanstädes hafva de andlige,
hvilka, såsom varande under medeltiden bildningens
egentlige målsmän, i allmänhet hade samfundens
styrelse och utveckling om händer, beredt den
kanoniska rättens institut inträde i den verldsliga
rätten. Det har härvid varit den kanoniska rätten
till fördel att den hade egenskapen att i sig upptaga
och införlifva rent germanska institut och derför
icke var för de germanska folken så helt och hållet
främmande. Till stor del har det ock varit genom
den kanoniska rätten, som romerska rättsprinciper
banat sig väg in i de germanska folkens rättssystem
och sålunda blifvit grundläggande för den moderna
rättsutvecklingen. Särskildt torde detta vara att
antaga om de spår af romersk rättsåskådning, om hvilka
redan Sveriges gamla landskapslagar bära vittne. Utom
det att den kanoniska rätten, sådan den utbildat sig
på grundvalen af "Corpus juris canonici", fortfarande
är den katolska kyrkans lag, ehuru delvis satt ur
kraft genom särskilda från de olika statsmyndigheterna
utgångna lagar, har den alltså i egenskap af
fordomtima rättskälla betydelse för alla de kristna
folken. Särskildt må i detta sammanhang erinras,
att den genom de s. k. naturrättslärarna blifvit
grundläggande för hela den moderna folkrätten. Äfven
i Sverige gällde den kanoniska rätten fordom såsom
en lag i kyrkliga ärenden, och man har en särskild
påminnelse derom genom det vid Skeninge kyrkomöte
1248 biskoparna meddelade åläggande att ega och
flitigt studera Gregorius IX:s redan då publicerade
dekretalsamling. Våra äldre rättsböckers kyrkobalkar
återgifva i öfrigt den kanoniska rättens innehåll. Med
reformationen och särskildt Upsala mötes beslut (1593)
förlorade den dock för oss all annan betydelse än
den historiska. A. W.
Kanoniska timmar. Se Horae canonicae.
Kanonjoll. Se Kanonbåt.
Kanonkasematt. Se Kasematt.
Kanonkommendör, sjöv., den man, som riktar och affyrar
kanonen. Han har vanligen sin plats straxt bakom
sin kanon. Till sitt närmaste biträde har han en
"sekundkommendör". L. H.
Kanonkula. Se Kastkropp.
Kanonlåda, sjöv., den ursprungliga, gamla
skeppslavetten, hvarpå kanonen låg, då den var
i bruk. Den hade utseende ungefär af en låda
utan botten och var försedd med fyra hjul
eller rullar samt kallades af denna anledning
äfven fyrarullalåda. Se d. o. och Lavett.
L. H.
Kanonmaterial, artill., kallas en metall, som anses
lämplig för kanontillverkning. Numera tillverkas
kanonerna af tackjern, smidesjern och stål samt, inom
Österrike, af stålbrons. Tackjern eller smidesjern
nyttjas ej ensamt, till följd af bristande hållfasthet
mot den stora frestning nutidens pjeser behöfva
utstå, men deremot förekomma de båda i förening
med stål, antingen såsom en inre tub eller såsom
band. Kanonmaterialets värde beror på graden
af dess absoluta styrka l. förmåga att motstå
krutgasens sprängverkan samt på dess spänstighet
och tänjbarhet, hvarjämte det måste ega tillräcklig
hårdhet mot projektilens stötar och nötning, vara
homogent, eller likartadt inom hela sin massa,
kunna uthärda krutgasens kemiska inverkan och
höga temperatur samt vara lätt att tillverka och
anskaffa. Något kanonmaterial, som uppfyller alla
dessa fordringar, finnes ej. Tackjernet står som
kanonmaterial efter smidesjern och stål utom deri
att det lättare kan erhållas tätt och homogent
samt derjämte är prisbilligast. I tänjbarhet är
det underlägset bronsen, men är för öfrigt dermed
jämngodt. – Smidesjernet är underlägset stålet
i absolut styrka och spänstighet, men deremot
öfverlägset detsamma i tänjbarhet. Det öfverträffar
i alla tre fallen den vanliga bronsen. Smidesjernets
största fel är bristande homogenitet. Det hittills
bästa kanonmaterialet, stålet, kan genom lämpligt
framställningssätt och genom härdning i högre grad än
de öfriga vinna de egenskaper, som fordras af ett godt
kanonmaterial, men det eger två stora olägenheter:
svårigheten att smida detsamma samt dess höga
pris. Sedan likvisst på Terre-Noire, i närheten af
S:t Etienne, på 1870-talet upptäckts tillverkningen
af det i olja härdade, täta, osmidda stålet, hvaraf
en modifikation år 1881 vid Bofors bruk i Karlskoga
bergslag användes till åtskilliga försökspjeser, har
man erhållit ett stål, som är fullt jämförligt med
Krupps och Creusots smidda stål. Äfven bessemerstål
har visat sig användbart vid kanontillverkning. Ända
till 1850-talet ansågs brons ega företrädet genom
större tänjbarhet och lätthet att bearbeta samt
genom möjligheten att utan större kostnader omgjuta
obrukbara kanoner. Detta material står dock betydligt
efter stålet i många afseenden. Den österrikiske
generalen Uchatius uppfann dock på 1870-talet en metod
till förädling af bronsen, som gör den, såvidt man
hittills kunnat se, i vissa fall bättre än Krupps
bästa gjutstål. Uchatius’ s. k. stålbrons erhålles
genom en förbättrad smältnings- och gjutnings-metod
samt genom att i det ursvarfvade kanonröret inifrån
anbringas ett alltmera ökadt hydrauliskt tryck, som
gör, att hårdheten och spänstigheten hos materialet
blifva störst invid loppet och aftaga utåt, men
deremot tänjbarheten växer i motsatt riktning (se
Kanonmetall). Att detta kanonmaterial ej fått
någon användning inom andra land beror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
