Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaldeiska språket är de egentlige, i Babylonien herskande kaldéernas språk - Kaldeiske kristna kallas de anhängare af patriarken Nestorius, hvilka, för att undvika förföljelser, från Syrien utvandrade till Persien - Kaldi, i kilskrifterna förekommande benämning på norra delen af Babylonien - Kaldun. Se Kalun - Kaleb, Jefunnes son af Juda stam - Kalebass-pumpan. Se Kalabass-pumpan - Kalebass-trädet. Se Crescentia - Kaledonien (Lat. Caledonia, af oviss härledning), romarnas benämning på skotska berglandet n. om Clyde- och Forth-vikarna - Kaledoniska kanalen, en 1803 påbörjad och 1847 fullbordad kanal i Skotland - Kaleidofon, fys., apparat, som åskådliggör banan, rörelsen, hos i ljudande tillstånd försatta kroppar - Kaleidoskop, fys., ett af D. Brewster 1816 uppfunnet instrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
profetiska böckerna, bägge från 1:sta eller 2:dra
årh. e. Kr., och den s. k. Psevdo-Jonatans
targum öfver pentatevken från 8:de eller 9:de årh. (se
vidare Targum). Huruvida de apokryfiska Tobias’,
Judits och Makkabéernas böcker ursprungligen voro
skrifna på hebreiska eller detta s. k. kaldeiska
språk är ovisst. Det idiom, hvarpå talmuds och
särskildt den babylonska talmuds gemara (se
d. o.) är affattad, den s. k. talmudiskan, kan
anses som en egendomlig konstgjord utbildning af
targumernas språk. Sedan Palestinas eröfring af
araberna (640) har detta fullständigt försvunnit
såsom lefvande språk. Den bästa ordboken är Levys
"Chaldäisches wörterbuch über die Targumim", 1868
(bibelkaldeiskans ordförråd finnes upptaget i alla
hebreiska lexika); de bästa grammatikor äro af Winer
(2:dra uppl. 1842), Fürst (1835) och Luzzatto (1865).
H. A.
Kaldeiske kristna kallas de anhängare af patriarken
Nestorius, hvilka, för att undvika förföljelser,
från Syrien utvandrade till Persien, Mesopotamien
och Arabien. På kyrkomötet i Seleucia (498) antogo
de en med Nestorius’ åsigter öfverensstämmande
trosbekännelse. Många bland dem medförde till sitt
nya hemland en vetenskaplig bildning och öfvade
ett ej oväsentligt inflytande på den derstädes
uppspirande arabiska kulturen. Efter Tamerlans
ödeläggande förföljelse mot dem drogo de kaldeiska
kristna sig tillbaka till Kurdistans bergstrakter. I
midten af 16:de årh. inträdde bland kyrkans medlemmar
en söndring, i det att en del biträdde vissa från Rom
utgångna unionsförslag. Detta parti, de s. k. unerade
nestorianerna, som för närvarande räkna omkr. 20,000
personer, erkänner påfvens öfverhöghet, men följer
den grekiska kyrkans gudstjenstordning. Deras
patriark har sitt säte i Diarbekr. De icke-unerade
nestorianerna uppgå i Mesopotamien, Persien och
Syrien till ett antal af omkr. 300,000. De hafva en
enkel kult, betrakta såväl dopet och nattvarden
som prestvigningen såsom sakrament samt tillåta
sina prester att ingå äktenskap. – De till Indien
utvandrade nestorianerna, de s. k. tomaskristna
(se d. o.), stå sedan 1599 i förbindelse med Rom.
P. F.
Kaldi, i kilskrifterna förekommande benämning på
norra delen af Babylonien.
Kaldun. Se Kalun.
Kaleb, Jefunnes son af Juda stam, inom hvilken han
innehade en "höfdings" rang (4 Mos. 34: 18, 19),
kallas på andra ställen en "kenisit" (Jos. 14: 6,
14). Han var en af de män, som Mose utsände "för att
kunskapa i Kanaans land" (4 Mos. 13), och uppmuntrade
efter sin återkomst folket till strid mot der bosatta
stammar, hvarför det ock vardt honom förunnadt att
sjelf beträda löftets land, der han vid delningen
fick på sin lott staden Hebron med kringliggande nejd
("Kalebs område", 1 Sam. 30: 14). P. F.
Kalebass-pumpan. Se Kalabass-pumpan.
Kalebass-trädet. Se Crescentia.
Kaledonien (Lat. Caledonia, af oviss härledning),
romarnas benämning på skotska berglandet n. om Clyde-
och Forth-vikarna. Mellan
dessa anlade Agricola år 81 e. Kr. en rad befästningar
till skydd för den romerska prov. Britannien,
hvilka sedan på Antoninus Pius’ tid ytterligare
förstärktes af Lollius Urbicus. Landets innevånare,
kaledonierna, hörde till den keltiska folkgruppen. I
4:de årh. började de uppträda under namnet pikter,
och från senare hälften af samma århundrade omtalas
i sammanhang med dem skoterna, hvilka invandrat
från Irland.
Kaledoniska kanalen, en 1803 påbörjad och 1847
fullbordad kanal i Skotland, hvilken sträcker sig från
Fort William vid Loch Eil till staden Inverness vid
Inverness firth och sammanbinder Atlantiska hafvet
med Nordsjön. Sammanlagda längden är 97,3 km., deraf
sjöarna Loch Lochy, L. Oich och L. Ness upptaga 59,5
km. Kanalen, hvars anläggningskostnad steg till
omkr. 23,4 mill. kr., inbringar knappt hälften af
underhållskostnaden.
Kaleidofon (af Grek. kalos, skön, eidos, form, och
fone, ljud), fys., apparat, som åskådliggör banan,
rörelsen, hos i ljudande tillstånd försatta kroppar,
består i sin enklaste form endast af svängande
stafvar, med ena änden fästa i ett underlag, i den
andra, fria, försedda med en blank kula eller knapp,
som återkastar ljuset. Sättas stafvarna i vibration
medelst lätta slag af en hammare eller genom
gnidning med stråke, under det knapparna utsättas
för starkt ljus, göra de från dessa reflekterade
strålarna intrycket af slutna ljuslinier, hvilkas
form förändras, alltefter som svängningstillståndet
hos stafven undergår förändring. Att ljusintrycket
kan blifva beständigt, oaktadt det speglande
föremålet ej är i hvila, beror derpå att
detta föremål efter korta mellantider successivt
intager samma lägen, så att det under hvarje läge
alstrade ljusintrycket ej hinner försvinna från
ögats näthinna, förr än det förnyas. Starkast och
tydligast framträda naturligtvis vändpunkterna. Dessa
försök taga sig bäst ut med solljus i mörkt rum.
L. A. F.
Kaleidoskop (af Grek. kalos, skön, eidos, form,
och skopein, se), fys., ett af D. Brewster (se
d. o.) 1816 uppfunnet instrument. Det består af
två plana speglar, ställda i vinkel (alltid en
prisma-del af 4 räta, 1/6, 1/8 eller 1/10) mot
hvarandra. Speglarna sättas in i ett kort rör,
med de speglande ytorna mot hvarandra. Rörets ena
öppning slutes så när som på ett litet hål i midten
att se igenom. I rörets andra ände sättas på ringa
afstånd från hvarandra två parallella glasskifvor,
af hvilka den yttre är mattslipad. Emellan dem
inläggas allahanda små, lättrörliga, brokiga och
genomskinliga föremål, såsom olika färgade glasbitar
och kristaller. Om nu röret hålles horisontalt
och vrides omkring sin axel eller skakas lindrigt,
förändra de lösa föremålen läge i förhållande till
hvarandra och åstadkomma derigenom vexlande bilder,
som dock ständigt äro strängt symmetriska. Bildernas
uppkomst grundar sig derpå att föremålen mellan de
mot hvarandra ställda speglarna i hvardera spegeln
alstra bilder, hvilka i den ena spegeln ligga framför
den andra spegeln och sålunda i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
