Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalckreuth. 2. Stanislaus von K. - Kaldéen, i forntiden ett landskap i främre Asien - Kaldeiska perioden l. Saros-cykeln innefattar en tidrymd af 6,585 d. 7 t. 42 m. - Kaldeiska språket är de egentlige, i Babylonien herskande kaldéernas språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskapsmålare, f. 1821 i Posen, fick undervisning i Berlin,
medan han i fem år tjenstgjorde såsom löjtnant vid
första fotgardesregementet. Sedan han tagit afsked,
studerade han, dels i Berlin, dels i Düsseldorf,
med den framgång, att han genast vid sitt första
uppträdande vardt erkänd. 1854 flyttade han till
Karlsruhe och mottog sedan kallelse till Weimar,
der han 1860 grundade en konstskola, som stod under
hans ledning till 1876. Derefter bosatte han sig
i Kreuznach. Hans bilder framställa utsigter från
Steiermark, Tyrolen, Schweiz, Savojen och Pyreneerna
samt utmärka sig för en slående uppfattning
och stegrad ljusverkan. Af hans arbeten finnas
tvänne landskap från Pyreneerna (1855 och 1856)
i Nationalgalleriet i Berlin. På utställningen i
München 1879 fanns af honom ett Fjällandskap från
Illiesthal.
Kaldéen, i forntiden ett landskap i främre Asien,
hvars ursprungliga utsträckning ej kan noga
bestämmas. I vidsträckt mening nyttjades namnet
Chaldaea af yngre grekisk-romerske skriftställare
liktydigt med Babylonien; i inskränktare och
ursprunglig mening förstod man dermed Eufrats
alluvial-land, i v. begränsadt af arabiska
öcknen. I assyriska kil-inskrifter kallas norra
delen af Babylonien Kaldi, södra delen Kardunias. Att
folknamnet kaldiai, kaldéer, härrör från kaldi är
enligt nyare forskningar vida sannolikare än den
äldre hypotesen att kaldéerna skulle hafva varit
en med de nuvarande kurderna beslägtad folkstam och
alltså af ariskt ursprung. Kaldéerna voro, liksom
assyrerna, semiter, och de anträffas först i 9:de
årh. f. Kr. såsom en liten stam vid Persiska viken,
hvarifrån de långsamt förflyttade sig norr ut, tills
de slutligen under Merodak-Baladan (Marduk Balidin)
i 8:de årh. gjorde sig till herrar öfver Babylonien
och derefter bildade ett så vigtigt element i
detta lands befolkning, att de längre fram gåfvo
sitt namn åt hela landet. Vid denna invandring
togo de i arf den kultur, som grundats af före
dem i Babylonien bosatta folk af annan (turansk)
härkomst, ackadierna. I synnerhet lånade de af dem
och utvecklade vidare de astronomiska kunskaper, med
hvilka namnet kaldéer synes historiskt förbundet. Mer
än något annat folk sysslade de med iakttagelser
af stjernorna, hvarvid de om dagen begagnade sig af
sol-ur, om natten af ett slags vattenur, hvilka från
dem sedan öfvergingo till grekerna. De hade indelat
dagen i 12 timmar, och vår indelning af timmarna i
minuter och sekunder skall vara lån från dem. Bland
andra uppfinningar, som tillskrifvas dem, kände de ett
sätt att åtminstone ungefärligen kunna förutsäga sol-
och månförmörkelserna (se Kaldeiska perioden). För
sina astronomiska och astrologiska kunskaper stodo
kaldéerna såväl under sitt rikes blomstring som
efter dess fall i högt anseende. Derjämte voro
de kände som skickliga tolkare af järtecken af
alla slag. Trots det stora förakt, i hvilket den
kaldeiska astrologien föll från alexandrinernas
tid, utbredde den sig i vesterlandet, så att namnen
kaldé, stjerntydare, spåman och bedragare voro nästan
liktydiga; flere kejsare
förvisade genom stränga edikt kaldéerna ur riket såsom
för samhället farliga personer. Ett visst inflytande
hafva t. o. m. hvarjehanda kanske från kaldéerna
ärfda, åtminstone efter dem uppkallade tecken
i medeltidens demoniska besvärjelseformler. Jfr
Assyrien, Babylonien och Kaldeiske kristna.
Kaldeiska perioden l. Saros-cykeln innefattar en
tidrymd af 6,585 d. 7 t. 42 m. (eller 18 borgerliga
år och 10 eller 11 dagar, beroende af antalet
skottdagar under mellantiden) samt omfattar 223
synodiska månader (se Astronomisk månad) och äfven
mycket nära 242 drakoniska månader och 19 af solens
omlopp i förhållande till månens noder. Medelst denna
cykel kunde derför kaldéerna empiriskt förutsäga
förmörkelser. E. J.
Kaldeiska språket är de egentlige, i Babylonien
herskande kaldéernas språk, hvilket, för oss
uppenbaradt i de babylonska kil-inskrifterna,
visat sig vara identiskt med det assyriska språket
och utgöra en särskild gren af den semitiska
språkstammen. Men lika allmänt som oriktigt nyttjas
benämningen kaldeiska språket om den arameiska
dialekt, hvarpå vissa delar af bibeln och de
s. k. targumerna äro affattade. Sedan emellertid
den nyare forskningen bevisat, att denna dialekt,
hvars namn af kaldeisk berott på ett missförstådt
ställe i Daniels bok, alldeles icke, såsom man förr
antog, talades af de babyloniske kaldéerna, utan
blott i Palestina, har man i vetenskapliga arbeten
börjat kalla denna biblisk-targumiska "kaldeiska"
vest-arameiska eller ännu häldre sydvest-arameiska
till skilnad från öst-arameiska l. syriska språket
(jfr Arameiska språken). Stundom begagnas äfven,
med hänsyn till de olika literaturernas ursprung,
benämningarna judisk-arameiska i st. f. kaldeiska
och kristen-arameiska i st. f. syriska. Dock fortfar
ännu det vilseledande namnet kaldeiska att allmänt
begagnas för denna palestinska dialekt ej endast i
populärt bibel-historiska, utan äfven i de flesta
teologiska böcker. Efter judarnas återkomst ur
den babylonska fångenskapen börjar detta arameiska
språk att uttränga den äldre hebreiskan och var på
Jesu tid judarnas allmänna tal- och skriftspråk. I
lexikaliskt afseende är detta nästan alldeles
identiskt med syriskan, och i de få grammatiska
skiljaktigheterna, af hvilka infinitivbildningen
utan m och imperfektets prefix för 3:dje pers. j
i st. f. syriskans n äro de mest betydande, närmar
sig språket i dess ställe hebreiskan. Den förnämsta
skilnaden är den rent yttre, att "kaldeiskan" nyttjar
det hebreiska alfabetet och syriskan sitt eget. –
Den till oss komna s. k. kaldeiska literaturen på
detta språk består, utom af vissa smärre delar af
bibeln (Jer. 10: 11; Dan. 2: 4–7: 28; Esra 4: 8–6: 18;
7: 12–26), hufvudsakligen af targumim (tolkningar),
judiska, mer eller mindre omskrifvande öfversättningar
(parafraser) af flere af Gamla testamentets böcker. De
vigtigaste af dessa targumer, som finnas utgifna i
de större polyglottbiblarna, äro: Onkelos’ targum
öfver pentatevken, Jonatan ben Usiels targum öfver
de historiska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
