Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jusuf l. Jussuf - Jus vitæ et necis - Jute, Juteväfnad - Jutekärret - Jutland - 1. Jutta l. Gyda (dansk drottning) - 2. Jutta l. Judit (dansk drottning) - 1. Jutta (dansk prinsessa) - 2. Jutta (dansk prinsessa) - 1. Juusten, Paul - 2. Juusten, Bengt Severinsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergick han till kristendomen och erhöll derefter såsom
brigad general öfverbefälet öfver de infödda trupperna
i Algeriet. Vid det orientaliska krigets utbrott
fick han i uppdrag att organisera det irreguliera
turkiska rytteriet; och sedan han 1856 utnämnts till
divisionsgeneral, deltog han i 1859, 1860 och 1864
års fälttåg mot kabylerna. 1865 erhöll han kommandot
öfver 10:de militärdivisionen i Montpellier. Död 1866
i Cannes. Han utgaf det intressanta arbetet Sur la
guerre en Afrique (1850).
Jus Vitae et necis, Rom. rätt, "rätten öfver lif
och död", var en af yttringarna af den gamla stränga
romerska husfadersmakten (potestas patria), hvilken
tillkom husfadern (pater familias) öfver alla dem,
som innefattades i hans familia. Denna makt, som
visserligen icke af lag var väsentligen inskränkt,
får emellertid ej fattas såsom afseende godtycklig
utöfning. "Familia" ar nämligen enligt den gamla
romerska uppfattningen ett samhälle för sig, hvars
ändamål bäst vinnes derigenom att bestämmandet af
alla förhållanden, som angå familia. ligger nästan
utan inskränkning i husfaderns hand. "Jus vitae et
necis" betecknar sålunda en husfaderns domsrätt. I
viss mån var emellertid redan i äldsta tider en
gräns satt för utöfningen af denna rätt derigenom
att den helgade seden fordrade tillkallandet af
ett familjeråd vid sådana tillfällen, då fråga var
om ett strängare utöfvande af densamma. Men genom
lagstiftning blef denna rätt ej inskränkt förrän
under kejsaretiden. Under Alexander Severus (222-235)
inskränktes husfaderns rätt att straffa till en rätt
att meddela lindrigare näpst, hvaremot det skulle
tillkomma den offentliga domaremakten att ådöma
straff för svårare förbrytelser. Se vidare Potestas
patria. I. L.
Jute, Juteväfnad [Eng. utt. djut]. Se
Beklädnadsväxter, sp. 150, och Corchorus.
Jutekärret. Se Badelundsås.
Jutland. Se Jylland.
Jutta, danska drottningar: 1. J. l. Gyda, dotter af
den svenske konungen Anund Jakob, gifte sig med den
danske konungen Sven Estridsson, men blef omkr. 1045
mördad af hans frilla Tora. Enligt en annan berättelse
hade Sven förut varit gift med Anund Jakobs enka,
Gunhild, och blef derför omkr. 1054 tvungen att skilja
sig från J., som derefter begaf sig åter till Sverige,
der hon dog. J:s lefnad utgör ämnet för K. J. Boyes
sorgspel "Juta" (1824). – 2. J. l. Judit, dotter af
hertig Albert I af Sachsen, blef 1239 gift med danske
konungen Erik Plogpenning samt efter hans död med en
tysk borggrefve af Rosenburg och var moder till fyra
döttrar, af hvilka en bar namnet J. (se Jutta, danska
prinsessor, 2). E. Ebg.
Jutta, danska prinsessor: 1. J., troligen dotter
af Knut Magnusson, blef gift med hertig Bernhard
af Sachsen och var således farmoder till den danska
drottningen Jutta, Erik Plogpennings gemål. – 2. J.,
den föregåendes sondotters dotter, dotter af Erik
Plogpenning och drottning Jutta, född omkr. 1246,
var 1266-72 priorinna i ett kloster i Roskilde,
men lemnade det tillika med sin syster Agnes och
drog till
Sverige, der hon lefde tillsammans med sin svåger
konung Valdemar och födde honom en son. Död 1284.
E. Ebg.
1. Juusten [justen], Paul, biskop och skriftställare,
f. omkr. 1516 i Viborg, prestvigdes 1540 och sändes
1543 af sin beskyddare, biskop Martin Skytte, till
Wittenberg, der han studerade i tre år. Sedan han
äfven besökt Magdeburg, Rostock och Königsberg,
återvände han hösten 1547 till Åbo och blef 1548
Mikael Agricolas efterträdare såsom rektor för
dervarande skola. 1554 utnämndes han till biskop
i det nyinrättade Viborgs stift, men förflyttades
1563 till Åbo stift, der han förblef intill sin
död, d. 22 Aug. 1576. Kort efter Johan III:s kröning
utsågs J. att leda den beskickning, som afsändes till
Ryssland för att underhandla om fred med tsar Ivan
IV. De äfventyr och obehag, för hvilka han under denna
resa var utsatt, skildras af honom i Acta legationis
muscoviticae (utg. af Porthan i disp. 1775). Anlände
till Novgorod d. 14 Sept. 1569, blefvo J. och
hans medsändebud utsatte för förföljelser samt
hindrade att fortsätta sin resa, så att de först
d. 31 Jan. 1570 anlände till Moskva. Den 11 Juni
s. å. föredrogo de sina fredsförslag inför tsaren,
men erhöllo endast tomma löften och sändes d. 5
Sept. till Murom, 60 mil från Moskva. Den 28 Nov. 1571
fördes de ännu en gång inför tsaren, som slutligen,
sedan de förklarat sig icke vara bemyndigade att
bifalla till hans fredsförslag, d. 18 Jan. 1572 gaf
dem lejdebref att återvända. I Febr. s. å. återkommo
de till Finland. Efter hemkomsten upphöjdes J. i
adligt stånd. Under sina sista lefnadsår var han
vittne till de liturgiska striderna. Han var en
af de biskopar, som på konungens befallning under
iakttagande af katolska ceremonier invigde Laurentius
Petri Gothus till ärkebiskop. För öfrigt känner man
intet närmare om hans hållning i denna fråga. För
församlingarna var han en nitisk herde, såsom framgår
af de cirkulärbref han utfärdade i syfte att främja
ordningen i kyrkostyrelsen. Bland J:s skrifter
intager Chronicon episcoporum finlandensiium,
som af honom efterlemnades i handskrift och sedermera
blef underlaget för Porthans omfattande kommentarer,
främsta rummet. Han har der samlat qvarlefvorna
af föregående anteckningar samt för de senaste
tiderna tillagt resultaten af egna forskningar och
iakttagelser. Den kortfattade berättelsen utmärker sig
genom trovärdighet i såväl uppfattning som
detaljuppgifter. Under vistelsen i Ryssland skref J. en
postilla med titeln Explicationes evangeliorum
dominicalium et praecipuorum totius anni, hvilken
forblifvit otryckt och numera icke torde finnas ens
i handskrift. Arbetet afsåg främst predikanternas
behof. Ytterligare må nämnas, att J. utgaf en katekes
och en mässbok på finska (tryckta i Stockholm 1574
och 1575). M. G. S.
2. Juusten [justen], Bengt Severinsson, krigare, den
föregåendes brorson, f. omkr. 1550, ingick tidigt i
krigstjenst vid flottan, blef 1578 underamiral och
1579 amiral öfver den i Finska viken stationerade
flottan samt adlades 1591. Under stridigheterna mellan
hertig Karl och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
