Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordarter. 2. I agrikulturkemisk och agronomisk bemärkelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än någonsin förut, så ställer man numera på
agrikulturkemisten i detta afseende större anspråk än
fordom. Frågan om åkerjordarternas undersökning och
analys i den riktning att ett verkligt praktiskt
resultat vinnes är emellertid en af de mest
svårlösta uppgifter, som agrikulturkemien fått
sig förelagd. Man har ännu ej kunnat förena sig
om en fullt ändamålsenlig undersökningsmetod vid
pröfningen af en jordarts fel eller förtjenster. Man
kan säga, att för närvarande finnas lika många
förfaringssätt vid bedömandet af en jordarts
bördighet, som det finnes agrikulturkemister. Då
man sålunda ej kunnat förena sig om några bestämda
objektiva grunder för jordarternas pröfning, äro för
närvarande agrikulturkemisternas uttalade omdömen
i fråga om jordarternas bördighet m. m. egentligen
grundade på den subjektiva uppfattningen i förening
med den praktiska erfarenhet, som hvarje enskild
kemist kunnat förvärfva sig under en längre följd
af år. Agrikulturkemien är endast ett medel för
att komma till kunskap om förhållanden, som höra
till landtmannayrkets praktiska utöfvande, och
det beror på den enskilde kemistens förmåga och
erfarenhet att så begagna sig af detta medel, att det
största gagn derigenom tillskyndas landets vigtigaste
näringsgren. I en skicklig persons hand är medlet godt
och vinner allmänhetens förtroende; behandlas detsamma
åter af alltför ovana och oförståndiga nybörjare, så
kan deraf skada uppstå, och misstro mot saken i dess
helhet blir den naturliga följden deraf. Det är på
detta sätt, som de olika omdömena beträffande värdet
och nyttan af kemiska jordundersökningar framkallats.
I det föregående har blifvit omnämndt, att
jordarterna bildas af de lösa geologiska lager,
som finnas utbredda öfver jordytan. Men som dessa
äro af mycket olika beskaffenhet inom de särskilda
delarna af landet, erhålla vi äfven egendomliga
jordarter, företrädesvis rådande inom de olika
provinserna. I Mälaredalen, der åkerlerorna ega en
omfattande utbredning, träffar man hufvudsakligen
styfvare lerjordarter såsom föremål för odling af
landtmannaväxter. Dessa lerjordarter blifva dock mera
mullrika utefter de vattendrag, som leda ned till
Mälaren äfvensom utmed de vikar och inskärningar
med låga stränder, hvilka förekomma på såväl norra
som södra sidan af nämnda sjö. Lerbäddarna blifva
nämligen på dessa lokaler ofta öfversvämmade,
och hvarjehanda för växtligheten högst värderika
beståndsdelar tillföras derigenom årligen från andra
trakter, hvarjämte naturen sjelf frambringar på dessa
ställen en rik och yppig gräsvegetation, genom hvars
fortgående förruttnelse och sönderdelning småningom
bildas lager af mylla, blandad med de lerartade ämnen,
som genom vattnet tillsvämmas. När sedermera marken
blir så pass tilldanad och fast, att den kan befinnas
lämplig för bearbetning och kultur, så uppstå,
i den mån afdikning eller torrläggning är möjlig
att åstadkomma, de yppersta och rikaste jordarter,
som Sverige för närvarande eger. Längre norrut från
Mälaren framträder inom Upsala och
Stockholms län den s. k. hvarfviga mergeln i dagen på
större sträckor eller befinner sig så nära under
jordytan, att de jordarter, som genom bearbetning
och växtodling bildas, utmärka sig genom en stor
kalkhalt och derför erhålla namn af mergeljordarter
eller lermergel och kalkjordarter m. m. Går man
ännu längre mot norr, så aftaga småningom mergel-
och lerlagren, och aflagringar af sand, grus och
kross-stenar blifva de rådande. Följden deraf är den,
att t. ex. inom provinserna Dalarna, Herjedalen,
Gestrikland och Helsingland sandjordarter blifva
förherskande och lerjordarterna nästan försvinna. I
Jämtland förekomma kalkaflagringar i mängd, i
synnerhet i trakterna omkring Storsjön, hvarför
ock kalkrika åkerjordarter derstädes uppträda. I de
norra provinserna äro omständigheterna för öfrigt
gynsamma för uppkomsten af torfmossar. Dessa kunna
flerestädes odlas, och man har följaktligen stor
rikedom på torf- och mulljordarter i dessa delar af
landet. I de trakter, som ligga söder om Mälaren,
äro lerjordarterna öfvervägande, utom på de högre
delarna af Småland, der sandjord, omvexlande med
torfmossar, förekommer i stor mängd. Inom vissa
delar af Vestergötland, Nerike och Östergötland
äro jordarterna flerestädes mycket kalkhaltiga,
till följd af de siluriska kalkstenslager, som i
dessa provinser finnas utbredda. Samma förhållande
eger ock rum på Öland och Gotland samt inom vissa
delar af Skåne, der jordarterna likaledes hvila på
kalkgrund. I Halland träffas ock mäktiga mergelläger,
som naturligtvis äfven gifva upphof till åkerjordarter
af kalkhaltig lera. Mycket ofta, särdeles i de mera
bergiga och skogrika trakterna, uppträda de olika
jordarterna i omvexling med hvarandra, äfven inom
ganska inskränkta områden. Inom samma åkerskifte
kunna alltså sandjord, lerjord, mergel och mulljord
förekomma vid sidan af hvarandra, allteftersom de
öfver hvarandra liggande geologiska aflagringarna
träda i dagen eller blifva delvis blottade. Då nu de
olika jordarterna böra skötas och behandlas på skilda
sätt för att i den praktiska ekonomien lemna den
största vinst, så blir så mycket mera angeläget för en
landtman att noga lära känna jordarternas natur samt
äfven kunna å de odlade fälten noga bestämma gränserna
för deras utbredning. För att underlätta jordbrukarens
arbete i detta afseende upprättas numera ganska ofta
på de större egendomarna specialkartor, på hvilka
området för de olika jordarterna finnes angifvet. En
omtänksam och kunnig landtbrukare kan sjelf uppgöra
sådana kartor till ledning vid brukningen af sin jord.
Men från ytterligare en annan synpunkt kunna de
svenska åkerjordarterna betraktas med afseende å
deras agronomiska värde samt användning för ekonomien
och industrien. Det är nämligen ej allenast deras
sammansättning och fysikaliska egenskaper eller
deras härkomst från olika beskaffade geologiska
lager, som gifva oss anvisning huruledes de skola
ändamålsenligt behandlas och skötas. Man måste ock
taga i betraktande deras geografiska läge och om de
befinna sig mer eller mindre högt öfver hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
