Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jókai, Maurus - Joki - Jokkas (Juva) - Jokkis - Jokohama - Joktan (Jochtan) - Jola (Yola) - Jólablót - Jolaffer - Jolanta af Brienne - Joliba - Joliet - Jolin, Johan Kristoffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De fattiga rika (1875), Valda humoristiska
berättelser (I, II; 1876), Hämnerskan (1877),
Svarta diamanter (1877-78), En lyckans guldgosse
(1878), Kärleksnarrarne (s. å.), Den sköna Michal
(1879), Patrioterna (s. å.), Andra tider, andra seder
(1881), Lefvande död (s. å.), Brokigt (noveller och
humoresker; 1882) och Hans andra jag (s. å.).
Joki, finskt ord, som förekommer i början eller i
slutet af en mängd finska ortnamn och betyder flod,
elf, å.
Jokkas (F. Juva). 1. Härad af S:t Michels län,
Finland, omfattar 6 kommuner. Areal 5,925 qvkm.,
folkmängd 40,411 pers. (1880). – 2. Domsaga under
Viborgs hofrätt, delad i 3 tingslag. Areal 3,478
qvkm., 21,650 innev, – 3. Prosteri af Borgå stift,
består af 6 kyrkoförsamlingar; arealen densamma som
häradets. – 4. Socken under 1 och 2. Areal 1,524
qvkm. Befolkningen finsk, 11,158 pers. Imperielt
pastorat af 1:sta kl. under J. prosteri. O. I.
Jokkis. 1. Socken af Tammela härad, Saäksmäki
domsaga, Tavastehus län, Finland. Areal 198
qvkm. Befolkningen finsk, 3,108 pers. J. är kapell
under Tammela pastorat. – 2. Jernbruk och högst
betydande jordagods i socknen af samma namn. Bruket
har 3 franche-comtéhärdar, 3 stångjernshammare, 1
knipp- och 1 spikhammare, 14 spikmaskiner, gjuteri
och mekanisk verkstad. 1880 tillverkades af 66
arbetare 450,330 kg. stångjern, 689,392 kg. spik och
22,355 kg. manufakturjern. Verket privilegierades
1804. Egare är Jokkis gods aktiebolag,
O. I.
Jokohama, hamnstad på japanska ön Nippon, vid
vestra sidan af Jedo-viken, 29 km. från Tokio
(Jedo) och 4 km. från Kanagava. 67,500 innev. (1879),
deraf omkr. 3,250 främlingar. Då den genom fördragen
mellan Japan samt Nord-Amerika och England 1854 och
1855 för främlingar öppnade hamnen Simoda befanns
vara för liten, svårtillgänglig och osäker, utsågs
i stället 1858 J., då en liten by, såsom mera
lämplig på grund af sin förträffliga hamn. J. är
Japans vigtigaste hamnstad, sedan d. 12 Juni 1872
förenad med Kanagava och Tokio medelst jernväg. Med de
öfriga fördragshamnarna står den i förbindelse medelst
telegraflinier, hvarjämte regelbunden ångbåtsfart eger
rum mellan J. samt Europa och San Francisco. Hamnen
anlöptes 1879 af 337 fartyg med en drägtighet af
434,000 tons. Införseln hade s. å. ett värde af 86,3
mill. kr. och utförseln 70 mill. kr.
Joktan (Jochtan). Se Ismaeliter 1.
Jola (Yola), hufvudstad i afrikanska riket Adamaua,
ej långt från Nigers biflod Binue. Omkr. 12,000
innev. Barth besökte staden 1851.
Jólablót, "julblot", kallades den förnämsta
offerfesten hos våra hedniske förfäder. Den firades
vid midvinter för att nedkalla gudarnas välsignelse
öfver den groende grödan. Utom julblotet firades ett
höstblot, i midten af Oktober, för lycka under hela
det kommande året, och ett vårblot, i midten af April,
för de tillämnade krigstågen. Kristendomens införande
underlättades mycket deraf att tiden för firandet af
Jesu födelse i det närmaste sammanföll med julblotet.
Th. W.
Jolaffer. Se Djolaffer.
Jolanta af Brienne, andra gemål till hohenstaufenske
kejsaren Fredrik II (se d. o.).
Joliba. Se Niger.
Joliet [djåljet], stad i nord-amerikanska staten
Illinois, vid Des Plaines, 65 km. s. v. från
Chicago, med hvilken stad J. är förenadt
medelst tre jernvägslinier samt Illinois- och
Michigankanalen. 16,145 innev. (1880). Fängelse,
ett af de största i unionen. Jern- och
ståltillverkning. Sten- och stenkolsbrott samt lager
af eldfast lera och cement i trakten.
Jolin, Johan Kristoffer, skådespelare, författare,
född i Stockholm d. 28 Dec. 1818, blef student i
Upsala 1840, debuterade d. 14 Nov. 1845 med stor
framgång på k. teatern såsom Axel Vapensköld i den
af honom sjelf författade komedien En komedi och
erhöll följande året engagement vid samma teater. Der
tjenstgjorde han såsom skådespelare till i Juni
1868. då han lemnade scenen efter att tillika
1849-56 hafva varit teaterns literatör och sedan
1857 föreståndare för elevskolan. J. har jämväl
varit en produktiv författare för scenen. Bland
hans originalstycken märkas skådespelen Mäster Smith
(1847), Barnhusbarnen (1849), Strid och seger (1851),
Ett minnesblad (1855), Ung-Hanses dotter (1860),
Smädeskrifvaren (1862) och Mjölnarfröken (1865) samt,
bland komedier och lustspel, den ofvannämnda En komedi
(1845), En man af verld och en man af värde eller
Skal och kärna (1846), En man, som vill ha ro (1858),
Respekt för damerna, Friaren från Vermland (1864), Min
hustru vill ha roligt (1868), Smålands-Petter
(1883) och Författarefåfänga (s. å.). Han har
äfven, merendels under signaturen Jo. Jo., skrifvit
åtskilliga tillfällighetsstyckcn: Örebro fåfänga
(1853), Veteranerne (1857), Ett hemkomstöl (s. å.),
Framåt! (1862), På gamla dagar (1868) m. fl., samt
dels öfversatt, dels bearbetat och lokaliserat en
mängd, företrädesvis franska, komedier och lustspel,
såsom Bröstkaramellerna (1847), Min hustru vill ha en
syssla (1850), Kärlek och egoism (1854), Volontären
(1855), Hyresgäst och husegare (1856), Tre förälskade
poliskonstaplar (1858; bearb, efter Siraudin m. fl. af
Nicke Nubb) samt Löjen och tårar. Dimbilder ur
Stockholmslifvet (1862). J:s dramer, af hvilka flere
spelats äfven i Norge, Danmark, England, Tyskland och
Nord-Amerika, tyngas ofta af en alltför stor bredd och
en episk anläggning, men utmärka sig i allmänhet för
en intressant fabel, spännande situationer och lyckade
karakterer af fullkomligt svenskt skaplynne. Hans
monologvådeviller Studentens majnatt (1847) och Mammas
gosse (1848) flöda af qvickhet och godt lynne. Han har
äfven skrifvit romaner och berättelser: Affällingarne,
Rosen bland kamellior, Eremiten, Vinglaren, Konstnär
eller handtverkare? m. fl., hvilka först varit
synliga i några dagliga Stockholmstidningar, i "Ny
illustrerad tidning" och i "Svenska familj-journalen",
samt jämväl framträdt som lyrisk skald; 1845 vann
han Sv. akademiens andra pris för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
