Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernvägar, sådana vägar, på hvilka medelst någon drifkraft fortskaffas för ändamålet inrättade fordon, som för sina hjul hafva särskilda fasta underlag (spår) af jämnlöpande stål- eller jernskenor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spårvidd"). Statsbanorna och de flesta enskilda banor
i Sverige hafva normal spårvidd, äro "bredspåriga";
vid de öfriga enskilda, de "smalspåriga", vexlar
spårvidden mellan 0,802 och 1,217 m. I Spanien är den
normala spårvidden 1,80 m., i Ryssland 1,58 m. Läggas
två spår bredvid hvarandra, så att två tåg kunna
passera banan samtidigt och mötas, kallas jernvägen
"dubbelspårig"; finnes endast ett spår, benämnes
den "enkelspårig". I Sverige äro, med undantag af
sammanbindningsbanan genom Stockholm, alla jernvägar
"enkelspåriga".
Å hvarje jernvägslinie äro på längre eller kortare
afstånd inrättade s. k. stationer och hållplatser
("anhaltstationer"), afsedda dels att bereda mötande
tåg möjlighet att passera hvarandra, dels att lemna
tillfälle för passagerares af- och påstigning samt
för in- och urlastning af gods. Vid stationerna finnas
åtskilliga byggnader, såsom stationshus (innehållande
expeditionsrum och "väntsalar" m. m.), godsmagasin
samt, å somliga stationer, förvaringsrum för lokomotiv
("lokomotivstall"), vattenuppfordringsverk för
lokomotiv ("vattentorn"), reparationsverkstäder
m. m. samt andra för trafiken erforderliga
inrättningar, såsom lastkajer, vändskifvor, vagnvågar
och lyftkranar. Framför hvarje stationshus finnes en
öfver jernvägens nivå anbragt upphöjning, "platform"
l. "perrong", från hvilken de resande stiga i
vagnarna. Är platsen framför platformen betäckt
(till skydd för dervarande materiel), kallas den
"banhall". Jernvägarnas rörliga materiel består af
lokomotiv (i förening med hvilket vanligen står en
särskild för vatten- och kolförrådets inrymmande
afsedd vagn, "tender") och vagnar. Lokomotiv och
de af detsamma dragna vagnarna benämnas ett bantåg
("train"). För att hejda ett bantågs fart eller bringa
det helt och hållet till hvila finnes en särskild
mekanism, benämnd "broms" (se d. o.). Vagnarna äro
afsedda för befordran dels af resande ("vaggoner"),
dels af djur och gods. Passagerarevagnarna bestå
antingen af ett enda rum ("salongvagn"), eller
innehålla de flere afdelningar ("kupéer"). Man
kan bland passagerarevagnarna särskilja trenne
hufvudtyper, den engelska, med små, lätta, fyrhjuliga
vagnar, bestående af blott tre eller fyra särskilda
kupéer, i hvilka man instiger genom på sidan
befintliga dörrar, den tyska, med större, sexhjuliga
vagnar, innehållande fem till sex kupéer, likaledes
tillgängliga från sidan, och slutligen den amerikanska
typen, med åtta- till tolfhjuliga, på tvänne rörliga
underreden hvilande vagnar, försedda med en gång i
midten, och i hvilka man inkommer och utgår genom
å vagnarnas gafvelsidor befintliga dörrar. Vagnarna
upplysas (vanligen från taket) medelst olja, ljus, gas
eller elektricitet och uppvärmas efter olika metoder
(ursprungligen medelst af upphettad sand fyllda
jerncylindrar, som instuckos under vagnssätena,
numera medelst varmt vatten och, vanligast, medelst
ånga, ledd genom rör från lokomotivet eller från en
i slutet af tåget placerad ångmaskin). Vagnarna äro
med afseende på beqvämlighet och elegans indelade i
"klasser" (vanligen tre; på somliga ställen, t. ex. i
Tyskland, finnes en fjerde, med ståplatser); dessutom
hafva å jernvägslinier, der en starkare persontrafik
eger rum, inrättats särskilda s. k. sofvagnar och
(företrädesvis i Amerika) äfven restaurantvagnar. Den
hastighet, med hvilken tågen framföras, vexlar
på grund dels af bantågens tyngd, dels af banans
byggnadssätt och beskaffenhet högst väsentligt. I de
flesta europeiska land utgör hastigheten för snäll-
och expresståg 60-70 km. i timmen; i England gå många
tåg med en hastighet af ända till 80 km. på samma
tid. A svenska statsbanorna, hvilkas konstruktion
icke medgifver en sådan tåghastighet, framföras
de s. k. nattsnälltågen med en hastighet, hvilken
sommartiden uppgår till 45 och vintertiden till 39
km. i timmen. – Till förekommande af olyckshändelser
genom tågsammanstötningar äfvensom till varning
för tågs framförande, då hinder af ett eller annat
slag förefinnas å banan, tjena signaler. Dessa kunna
vara optiska (semaforer, skifsignaler, handsignaler
medelst lyktor och flaggor), elektriska (ringledningar
o. d.) och akustiska (ånghvisslan å lokomotivet,
knallsignaler). Hit kunna äfven räknas de elektriska
telegraflinier, medelst hvilka stationerna stå i
förbindelse med hvarandra. De många mer eller mindre
utvecklade signalsystemen vexla efter trafikens
styrka.
Jernvägarnas betydelse för krigföringen är synnerligen
stor, ty utan dem vore det omöjligt att hastigt samla
så stora truppmassor, som numera vanligen användas
i krig, och att med dessa samlade utföra långt
gående krigsföretag. Jernvägarna nyttjas nämligen i
nutidens krigföring för följande ändamål: 1) att före
krigsrörelsernas början sammandraga arméerna med alla
deras förnödenheter; 2) att under krigsrörelsernas
fortgång tillföra arméerna deras behof af lifsmedel
samt förstärkningar af alla slag och att från
krigsorten bortföra sårade, sjuke och fångar,
samt 3) att verkställa hastiga och öfverraskande
truppförflyttningar till vinnande af öfverlägsenhet på
en punkt. Aldrig hafva jernvägarna blifvit så använda,
som de nyttjades under fransk-tyska kriget 1870-71,
i synnerhet af tyskarna. Genom ett väl ordnadt
transportväsende lyckades desse att på 12 dagar samla
i Bajerska Pfalz öfver 400,000 man, hvilken styrka
snart ökades. För de egentliga krigsrörelserna kunna
jernvägarna endast undantagsvis begagnas, emedan dels
afstånden, som skola tillryggaläggas, äro för korta,
dels den anfallande vanligen finner jernvägarna satta
ur trafikabelt skick. Den anfallande tager genast i
tu med att återställa jernvägarna för att underlätta
sin förbindelse med eget land. Under krigsrörelsernas
fortgång kunna truppafdelningar på jernväg hastigt
flyttas från en krigsskådeplats till en annan för att
på denna andra åvägabringa öfvervigt, såsom tyskarna
gjorde mellan Paris och norra krigsskådeplatsen,
i Jan. 1871, och Bourbaki, då hans armé fördes
från Bourges till östra krigsskådeplatsen vid samma
tid. Första vilkoret för att jernvägarna skola vara
till verklig nytta är att omsorgsfulla förberedelser
äro träffade för alla transporter, och att dessa
utföras med synnerlig ordning och punktlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
