Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isambert, François André - Isandula (Isandlana) - Isanomaler - Isar - Isarn kol - Isaskar - Isatin - Isatis - Isaure, Clémence - Isaurien - Isavi - Isbark - Isberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkte sig för den ifver, med hvilken han försvarade
politiska förbrytare och den färgade befolkningen
i kolonierna. 1830 utnämndes han till ledamot af
kassationsdomstolen och valdes s. å. till medlem af
deputeradekammaren. I 1848 års nationalförsamling
hade I. en plats och slöt sig der till det moderata
partiet. Död 1857. Hans förnämsta arbeten äro de
berömda lagsamlingarna Recueil général des anciennes
lois françaises, depuis l’an 420 jusqu’à la révolution
de 1789 (1821-23, 29 bd; under medverkan af Decruzy,
Jourdan och Taillandier), Recueil complet des lois
et ordonnances à compter de 1 avril 1814 (1820-30; 17
bd) och Pandectes françaises (1834; 2 bd, ofullb.),
en samling lagar och förordningar m. m. från
1789. I. var äfven stiftare af och medarbetare i
"Gazette des tribunaux".
Isandula (Isandlana), missionsstation i Sululandet
i Syd-Afrika, ej långt från Buffalo-floden. Under
engelsmännens krig mot suluerna 1879 vardt
öfverbefälhafvaren öfver de engelska trupperna,
general Chelmsford, d. 22 Jan. der omringad af
suluerna och slagen, hvarvid 60 officerare och 1,400
man, deraf 740 européer, dödades.
Isanomaler (af Grek. isos, lika, och anomal),
meteor., H. W. Doves benämning på linier,
som förena orter med samma "termiska anomali",
d. v. s. sådana orter, på hvilka medeltemperaturen
afviker lika mycket från den för ortens breddgrad
eljest normala medeltemperaturen. L. A. F.
Isar, biflod till Donau, upprinner i Tyrolen bland
Karwendelbergen, n. ö. om Innsbruck, på 1,780
m. höjd, flyter först mot n. v. till bajerska gränsen,
men har sedan öfvervägande nordöstlig riktning. Vid
Tölz (640 m. ö. h.) lemnar floden berglandet,
genomflyter med snabbt lopp i en bred, men föga djup
grusbädd den bajerska högslättens bördigaste nejder
samt faller ut i Donau (304 m. ö. h.) vid
Isargmünd. Längd 352 km. I:s största tillflöden äro
Jachenau från Walchensee, Loisach från Kochelsee och
Amper, som flyter genom Ammersee, alla på venstra
sidan. Till följd af sitt starka fall (under hela
loppet sammanlagdt 1,476 m.) kan floden befaras
endast af flottar. Vid I. ligga Bajerns hufvudstad
München samt det gamla biskopssätet Freising. Efter
I. uppkallades den forna Isarkretsen, som omfattade
det nuv. Oberbajern.
Isarn kol ("de afkylande l. svalkande
jernstyckena"), Nord. mytol., två af jernplåtar
sammanfogade vindbälgar, som gudarna enligt
eddans berättelse satte under bogarna på solens
hästar, Årvak och Ålsvinn, för att svalka dem.
Th. W.
Isaskar. 1. Jakobs femte son med Lea, spelar ingen
mera bemärkt rol i berättelsen om Josef och hans
bröder. I det profetiska tal, hvilket författaren
till Genesis låter den döende Jakob hålla till sina
församlade söner, heter det om I.: "Isaskar är en
stark åsna, som lägrat sig emellan spiltväggarna, och
när hon får se ett godt hviloställe och en behaglig
mark, böjer hon ryggen under bördan och tjenar för
daglön". – 2. En af Israels tolf stammar,
benämnd efter I., erhöll vid fördelningen af
Kanaans land den af floden Kison vattnade,
utomordentligt fruktbara slätten Esdrelon. Den var
bland sina landsmän känd för fysisk styrka, men
tillika för bristande handlingskraft och nationel
vakenhet. Stammen kunde likväl på Davids tid uppställa
87,000 stridbare män och omtalas med beröm af den
davidiskt sinnade författaren till Första krönikeboken
(kap. 12:32). I Talmud prisas I:s stam för den lärdom,
som de från honom bördige medlemmarna af Sanhedrin
utvecklade. P. F.
Isatin,kem., ett i
vackra, mörkröda prismer
kristalliserande ämne, C8 H5 NO2, som uppkommer vid
syrsättning af indigoblått. P. T. C.
Isatis Tourn., bot., ett örtslägte inom
nat. fam. Cruciferae Adans., kl. Tetradynamia L.,
igenkännes genom den aflårigt tunglika, något
platt-tryckta, släta, glatta och vingkantade skidan,
hvars skiljevägg under skidans utväxande försvinner,
så att hon blir enrummig. Skidan innehåller blott
ett frö ("nötlik skida"). I. tinctoria L.,
vejde, en tämligen högväxt, glatt ört, med många
små gula blommor i täta klasar och med hängande
skidor, förekommer, ehuru sällsynt, utmed Sveriges
östersjökust upp till Gefle skärgård samt på Öland
och Gotland. Bladen nyttjades fordom i medicinen under
namnet Folia Glasti l. Isatidis mot mjeltens sjukdomar
samt utvärtes å sår. Liksom flere andra arter (I.
campestris Stev., I. Indigota Lindl. och I orientalis
L.) innehåller vejde ett praktfullt färgämne,
In-digo (se d. o.), för hvars erhållande dessa
arter odlas flerestädes i Europa, Orienten och Kina.
O. T. S.
Isaure [isår], Clémence. Se Jeux floraux.
Isaurien, i forntiden landskap i Mindre Asien,
begränsadt i s. af Taurus och Cilicien, i ö. af
Lykaonien, i n. af Frygien och i v. af Pisidien. Om
isauriernas ursprung och etnografi är ingenting
kändt. I de äldre perioderna af Asiens historia
omtalas de ej. Under 1:sta årh. f. Kr. uppträdde
de jämte cilicier och andra såsom sjöröfvare,
men tvungos till underkastelse af romerske
prokonsuln P. Servilius, som deraf fick tillnamnet
Isauricus. Ehuru de å nyo blefvo slagne af Pompejus
(67 f. Kr.), fortsatte de dock sina plundringståg
och sjöröfverier samt skola, först under kejsar
Justinianus (6:te årh. e. Kr.) hafva blifvit
fullständigt underkufvade. Af deras hufvudstad
Isaura, nära Taurus, finnas ruiner vid Zengi Bor. De
östromerske kejsarna Zeno (474-91) och Leo III
(717-41, grundläggaren af en dynasti, som i tre
generationer satt på Bysans’ tron) voro af isaurisk
börd.
Isavi, Arab. (Turk. utt. isevi; af Arab. Isa, Jesus),
och det vanligare Arab. nasrani (Turk. utt. nasrani;
af Arab. en-Nasira, Nasaret), nasareisk, nasaré,
äro de muhammedanska benämningarna på "kristen"
(såväl subst. som adj.).
Isbark, meteor., nederbörd i form af korta, ofta
uddhvassa isnålar. L. A. F.
Isberg, geol., i polartrakternas haf och i haf, som
gränsa till dessa, flytande, vanligen oregelbundet
formade och ofantligt stora, enstaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
