Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isæus, Per Magnus Reinhold - Isafjörðr - Isagogik - Isagoras - Isaios - Isak - 1. Isak I Komnenos (östromersk kejsare) - 2. Isak II Angelos (östromersk kejsare) - Isala - Isambert, François André
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anordningar leda äfven sitt ursprung från I. Bland dem
förtjenar ihågkominas den för tillfället uppförda
festsalen samt katedern i domkyrkan vid Upsala
universitets jubelfest 1877. Synnerligt verksam har
I. varit såsom konstindustriel tecknare, särdeles
i fornnordisk stil. Så har han gifvit ritning till
en mängd möbler, porslinspjeser, silfverarbeten,
bokband m. m. (Flere af dessa teckningar finnas
offentliggjorda i "Svenska slöjdföreningens
mönsteralbum" samt i "Industrielle tegninger" af
Hetsch.) Ett särdeles egendomligt arbete af denna art
är den blomstervas i form af ett drakskepp, hvilken,
utförd i silfver, tillhörde festgåfvorna vid konung
Oskars och drottning Sofias silfverbröllop 1882.
-rn.
Isafjörðr. 1. Fjord i nordvestra delen af Island. –
2. Handelsplats vid nämnda fjord. Omkr. 500
innev. (1880). C. R.
Isagogik (af Grek. eisagoge, införande; inledning,
t. ex. till en vetenskap), den teologiska
vetenskapsgren, som sysselsätter sig med bibelns
ursprung, historia och literära beskaffenhet. Se
Biblisk inledning.
Isagoras (Lat. Isagoras), Grek. hist., en
mäktig adelshöfding i Athen, hvilken efter det
peisistratidiska enväldets störtande (510 f. Kr.) i
strid mot Kleisthenes arbetade för det aristokratiska
statsskickets återupprättande. Understödd af
spartanerna lyckades han förjaga Kleisthenes
tillika med hans parti och sätta sig i besittning
af Akropolis. Men efter blott tre dagar nödgades
han sjelf vika från staden, hvarefter en stor del
af hans anhängare mördades. Hans senare försök
att komma till väldet i Athen misslyckades.
A. M. A.
Isaios (Lat. Isaeus), berömd forngrekisk talare,
född i Chalkis på Eubea, lefde och verkade i Athen
under förra hälften af 4:de årh. f. Kr. Han hade
åtnjutit undervisning af Lysias och Isokrates samt
räknade sjelf Demosthenes bland sina lärjungar. Från
politiska värf synes han hafva hållit sig fjärran
och egnade sig hufvudsakligen åt författandet
af rättegångstal för andras räkning. Af dessa tal
finnas 11 i behåll, hvilka alla af handla arfsfrågor
och utmärka sig genom stilens renhet samt genom
kraft och klarhet i framställningssättet. De äro
upptagna i de af Reiske, Bekker, Dobson, Baiter och
Sauppe utgifna upplagorna af "Oratores attici".
A. M. A.
Isak (Hebr., "han log"), son till Abraham och
Sara samt fader till Jakob, den mellerste och minst
framstående af de tre äldre patriarkerna. Utlofvad af
Herren som förbundets son (1 Mos. b., 17: 19), föddes
han i sin faders hundrade och sin moders nittionde
år samt omskars åttonde dagen derefter. Det namn han
erhöll häntyder på föräldrarnas tviflande löje vid
bebådelsen af hans födelse (1 Mos. b., 17: 17; 18:
12-15). Då Abraham fick befallning att offra sin då
37-årige son på berget Moria, lät sig I. villigt
bindas vid offeraltaret. Detta hans undergifna
skaplynne framträder ock, då han, vid 40 års ålder, på
faderns föranstaltande ingick äktenskap med Rebecka,
Abrahams brorson Betuels dotter. I. synes hafva varit
mera
bofast än fadern och idkade vid sidan af boskapsskötsel
äfven ett lönande åkerbruk. I olikhet med de
öfriga patriarkerna blef det honom vägradt att
besöka Egypten (1 Mos. b., 26: 2). Hans hustru
födde tvillingsönerna Esau (Edom) och Jakob. Den
odelbara stamvälsignelse, som I. såväl af egen
böjelse som på grund af bördens rätt ämnade
meddela den äldre Esau, öfverflyttades till följd
af Rebeckas och Jakobs bedrägeri i stället på
den sistnämnde, hvilket föranledde en långvarig
fiendskap mellan bröderna. Slutet af sina dagar
tillbragte I. i Hebron, och der "samlades han till
sina fäder", 180 år gammal, samt lades i graf af
sina då med hvarandra förlikta söner. Liksom de
andra patriarkernas drages äfven I:s historiska
tillvaro i tvifvel af åtskilliga forskare, som i
patriarkerna vilja se rent mytiska gestalter. Så
har t. ex. I. fattats som en personifikation af den
"leende" aftonrodnaden, hvilken dödas af natthimmelen
(Abraham). P. F.
Isak, namn på två östromerska kejsare. – 1. I. I
Komnenos, var son till prefekten Manuel Komnenos
och utmärkte sig såsom fältherre i Asien. På
uppmaning af sin här störtade han den siste kejsaren
af macedonska ätten, Mikael VI Stratiotikos, och
upphöjde sig sjelf på kejsaretronen, 1057. Han
befäste rikets gränser och ordnade dess finanser,
men måste 1059 till följd af sjukdom nedlägga
kejsarevärdigheten. Han drog sig tillbaka till ett
kloster, der han afled 1061. – 2. I. II Angelos,
den föregåendes brorsdotters sonson, valdes 1185 till
kejsare i den afsatte Andronikos I:s ställe. I. var
en svag furste, som lät bulgarer och valaker fritt
härja riket, medan han sjelf sysselsatte sig endast
med astrologiska grubblerier. 1195 störtades han af
sin broder, Alexios III, hvilken lät blända honom
och inspärra honom i ett kloster. I:s son Alexios
(IV) lyckades mot löften om rik ersättning förmå en
korsfararehär att störta Alexios III samt upphöja
honom och hans fader på tronen, 1203. För att kunna
uppfylla sina förbindelser till korsfararna togo
samregenterna sin tillflykt till utpressningar, men
framkallade derigenom en folkresning, som kostade
dem tronen (1204). I. dog kort derefter.
Isala, by i Svärdsjö socken, Kopparbergs län, belägen
vid Svärdsjön, n. ö. om Svärdsjö kyrka. – Efter sin
flykt från Ornäs 1520 begaf sig Gustaf Eriksson (Vasa)
till presten Jon i Svärdsjö, men denne vågade icke
behålla flyktingen hos sig, utan förde honom till
kronoskytten Sven Elfsson uti I. Enligt traditionen
skola några af den danske fogdens utskickade kort
efter Gustaf ankommit till Sven Elfssons stuga och
sport om den de sökte vore der. Sven Elfssons hustru
förnekade detta, och då hon märkte, att Gustaf oaktadt
sin daldrägt väckte knektarnas misstankar, skall hon
hafva under häftigt tilltal drifvit honom ut i ladan
att tröska. En gammal lada visas ännu i dag såsom
den, der Gustaf tröskade, och invid henne har rests
en enkel minnesvård.
Isambert [isangbär], Francois André, fransk rättslärd,
f. 1792, blef 1818 advokat vid kassationsdomstolen
och "conseil d’état" samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
