Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Irland, ett med Storbritannien förenadt konungarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den af Arran-öarna skyddade Galway bay. På
sydvestra kusten märkas Valentiahamnen, Dingle bay,
den djupt inträngande Kenmare river och Bantry
bay samt på södra kusten Corks säkra och rymliga
hamn. – Den mellersta delen af I. upptages af en
stor vågformig slätt, som sträcker sig öfver land
från Dublin-viken i ö. till Galway-viken i v.,
och hvars högsta höjd är 90 m. samt medelhöjd 60
m. öfver hafvet. Denna slätt omslutes i n. och s. af
ett halfcirkelformigt bälte bergland. Bergmassorna
genomskäras af djupa, smala dalar, som löpa i alla
väderstreck, så att bergen icke bilda några egentliga
kedjor, utan enskilda grupper. Största höjden nå
Macgillicuddy reeks (Carntual, 1,040 m.) i grefskapet
Kerry, längst i sydvest, det irländska Schweiz,
med de berömda Killarney-sjöarna. Bland nyttiga
mineral förtjena i synnerhet nämnas kol och jern. De
förnämsta kolfälten äro Leinster (mellan floderna Nore
och Barlow), Munster, Connaught (omkring Lough Allen)
och Tyrone (mellan Dungannon och Lough Neagh). Största
delen är antracitkol. Den årliga produktionen utgör
omkr. 130,000 tons (deraf 80,000 tons i Leinster och
30,000 i Munster), men kunde ökas betydligt, emedan
man har beräknat, att hela koltillgången uppgår till
180 mill. tons. Jernmalm förekommer i ofantlig mängd,
och jernindustrien var för några århundraden sedan
en af landets vigtigaste industrigrenar, så länge
landet hade öfverflöd på skog, men när denna tog
slut, upphörde äfven jernindustrien. Tillverkningen
af tackjern steg från 106 tons 1860 till 155,833
tons 1879. Andra mineral äro pyrit, svafvel (1860:
99,259 tons; 1879: 8,262 tons), salt, antimon,
arsenik, kobolt, magnesia, alun m. m. Silfver-
och blymalmer bearbetas på ett par ställen (vid
Luganure i Wicklow och Carahan i Clare), men äro föga
gifvande. Koppargrufvor finnas i Waterford, Wicklow
och Cork; endast 5 grufvor bearbetades 1879 och
lemnade 180 tons koppar (1854 erhöllos uti I. öfver
12,000 tons koppar). Torfmossar upptaga 11,452 qvkm.,
eller omkr. 1/7 af öns areal. – I. är synnerligen rikt
vattnadt af floder och sjöar. Floderna hafva långsamt
lopp, vidga sig ofta till sjöar, och många af dem äro
segelbara nästan ända till sina källor. De största
af dem äro Shannon och Erne, som flyta till vestra
kusten, Foyle och Bann till norra, Boyne till östra
samt Suir (med Barrow och Nore) och Blackwater till
södra kusten. Den största bland sjöarna uti I. och
tillika i det förenade konungariket är Lough Neagh
(396 qvkm.), som har aflopp genom Bann. Dernäst med
afseende på storleken komma Lough Corrib (176 qvkm.),
de båda af floden Erne bildade sjöarna Öfre och Nedre
Lough Erne (tillsammans 151 qvkm.) samt Lough Dearg
(119 qvkm.). De tre Killarney-sjöarna i grefskapet
Kerry, hvilka tillsammans hafva en areal af 24,7
qvkm., äro berömda för sina romantiska omgifningar. –
Klimatet är oceaniskt mildt och fuktigt. På vestra
kusten faller betydligt mera regn än på östra. Så
faller i Dublin årligen omkr. 80 cm., i Cork 110 och
i Kerrys berg omkr. 250 cm. Luftens fuktighet
är å ena sidan ej gynsam för åkerbruket, men alstrar
i förening med den rikliga bevattningen denna alltid
friska grönska, som gifvit landet namnen "den gröna
ön" och "smaragdön".
Befolkning. I:s folkmängd uppgick 1659 till 500,091,
1821, då den första verkliga folkräkning egde
rum, till 6,801,827, 1831 till 7,767,401 och
1845 till 8,295,061. Dermed hade den ock nått
sitt maximum. Skörden af potates, hvaraf hela den
åkerbrukande och en stor del af den industriidkande
fattiga befolkningen äro beroende för sitt uppehälle,
slog fel under tvänne på hvarandra följande år,
hvarigenom hungersnöd och sjukdom alstrades,
som bortryckte tusentals personer. Dertill kom
en hastigt stigande utvandring (hufvudsakligen
till Nord-Amerika), i väsentlig mån befordrad af
missnöjet med de bestående förhållandena, så att
folkmängden oupphörligt minskades och 1881 utgjorde
endast 5,159,839 (2,522,804 af mankön och 2,637,035
af qvinkön). Sammanräknadt hafva under åren 1841-80
utvandrat 3,764,042 personer af irisk börd, deraf
2,980,782 till Nord-Amerikas Förenta stater. Äfven i
Storbritannien hafva tusentals irländare funnit ett
nytt hem. 1871 räknade man der 778,638 pers. af irisk
börd. Deremot bodde uti I. endast 67,881 pers. födda
i England och Wales, 20,318 skottar och 17,010,
som voro födda annanstädes. S. å. bodde 892,505
pers. (l. 16,5 proc.) i städerna. I:s befolkning är
till största delen af keltiskt ursprung och begagnar
sig ännu till en del af iriska språket (se Gaeliska
språket och literaturen samt Iriska literaturen),
ehuru detta alltmera viker för det engelska. 1871
funnos ännu 103,562 pers. (1841: 319,602), som
kunde tala endast iriska (de flesta i Connaught),
och 714,313, som talade såväl iriska som engelska
(1841: 1,204,684); de öfriga talade endast engelska.
Materiel kultur. Innevånarnas hufvudnäringar äro
åkerbruk och boskapsskötsel. Ehuru I. med afseende
på jordens naturliga fruktbarhet och den lätthet,
med hvilken den kan bearbetas, afgjordt har företräde
framför Storbritannien, kan afkastningen af dess
jordbruk ej på långt när täfla med Englands och
Skotlands. Skulden dertill ligger i den jordbrukande
klassens eländiga ställning, i det allra största
delen af dess medlemmar blott äro förpaktare på
de rika egendomsegarnas gods och i regeln ytterst
fattiga; dertill kommer den alltför långt drifna
styckningen af arrendegårdarna. Mot godsegarnas
godtycke hafva förpaktarna först på de sista åren
genom lag blifvit till en viss grad skyddade. Ännu
1870 var hela landsbygden, 20,3 mill. acres (1 acre =
O,4 har), delad mellan blott 19,288 egare, af hvilka
110 egde öfver 4 mill. acres l. 1/5 af hela landet,
och 742 hade tillsammans nära hälften. Skotland
har dubbelt och England nära 14 gånger så många
jordegare. Arrendenas antal 1841 var 826,516, deraf
16,3 proc. innehöllo mindre än 1 acre, och endast
5,9 proc. utgjorde öfver 30 acres. 1880 hade dessa
missförhållanden något förbättrats. Då utgjorde
arrendenas antal 574,222, af hvilka endast 8,8
proc. omfattade mindre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
