Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästskötsel - Hästslägtet - Hästspringråttan - Häst-stynget - Hästsvans - Hästsvans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rykten af hästar verkställes medelst skrapa och
borste, och dermed afses naturligtvis att hålla
huden ren, men hos ridhästen, som ryktas 2-3 gånger
om dagen, derjämte att föröka blodtillloppet till
huden och sålunda befordra hudandningen. Skulle man
rykta arbetshästar flere gånger om dagen, blefve de
derigenom mera ömtåliga mot temperatur-vexlingar
och lättare förkylda, än om de genom rykten
endast hållas rena. Då hästarna hemkomma från
arbete samt äro svettiga eller genom regn våta och
smutsiga, böra de straxt gnidas torra och rena med
halmviskor. Likaså om man vid rykten tvättat benen
med vatten, böra dessa genast gnidas torra. Taglet
i pannluggen, manen och svansen utredes medelst
en grof kam. Att afklippa håren å hela kroppen på
hästarna, såsom det på några ställen brukas, är icke
endast obehöfligt, utan utsätter hästarna lätt för
förkylning, hvarjämte de behöfva mera foder än annars,
dels för bibehållandet af den normala kroppsvärmen,
dels för hårens återväxt. Angående hofvarnas skötsel
se Hofbeslag och Hoflidanden.- Den kraft en häst kan
utveckla under arbete, vare sig såsom rid-djur eller
dragare, beror naturligtvis af djurets storlek, ålder,
ras och hull, men derjämte af bördans tyngd, rörelsens
hastighet och varaktighet, vägens beskaffenhet samt
luftens temperatur och fuktighetsgrad. En rörelse
i skarp traf, med lämpliga afbrott, under 3 timmar
anses motsvara 6 timmars arbete i jämn traf och 12
timmars i skridt. Om man af en ridhäst ej kan fordra
mera än att han under en dags förlopp tillryggalägger
38 km. i fyrsprång, kan han under en dag röra sig
i skarp traf 60 km., i jämn traf 85 km. samt i
skridt 70-80 km., och i hvart och ett af dessa fall
anstränges han ungefär lika mycket. Det är emellertid
nödvändigt att vexla rörelserna, såvidt icke fråga
är om att använda en häst att draga tyngre lass. -
Värmegraden i stallet hålles vid + 12° C. för
arbetshästar och något högre för ridhästar under de
tider af året, då den yttre luftens temperatur ej
uppnår detta gradtal. Jfr Fodermedel och Hästafvel.
c. A. L.
Hästslägtet, Equus, zool., hör till hästdjurens
familj och hof djuren s ordning bland däggdjuren. Det
omfattar tio nu lefvande arter, hvilka man fördelat
i tre slägten, som dock lämpligare kunna betraktas
som underslägten. De äro Hästunderslägtet, Equus,
med Tama hästen såsom typ och Tarpanen
såsom vild stam, Âsneunderslägtet, Asinus, med Tama
åsnan såsom typ och Vildåsnan som vild stam, och
Tigerhästarna, Hippotigris, med Zebran såsom typ.
C. R. S.
Hästspringråttan, Alactaga jaculus, zool., hör
till springråttornas familj och gnagarnas ordning
bland däggdjuren. Hon har bakfötternas tre mellersta
mellanfotsben sammanvuxna och deras tår stödjande
på marken; de båda sidomellanfotsbenen äro fria
och bära bitar. Framfötterna äro mycket små,
fyrtåiga och derjämte försedda med en rudimentär
tumme. Framtänderna äro släta, kindtänderna i hvarje
käkhalfva fyra ofvan och tre nedan, med ingående
bukter
i emaljen å båda sidor och bakåt föga eller
icke aftagande i storlek; tandraderna divergera
framåt. Kroppens längd är 18 och svansens 26
cm. Färgen är ofvan rödgulaktig, med svagt grå
anstrykning, och under hvit; svansen är rödgul,
med tofsen svart, i spetsen hvit. Denna springråtta
förekommer i sydöstra Europa och i Asien ända bort
till östra Mongoliet. Hon vistas på stepperna, hälst
der jordmånen är leraktig. Hon är sällskaplig, men
lefver icke i stora flockar. Om dagen håller hon sig
dold i sina bon och ströfvar omkring om nätterna för
att söka sin föda, som består af växter, i synnerhet
lök; äfven lär hon förtära insekter, kanske äfven
ägg och ungar af småfoglar. Hon är mycket skygg och
kan springa fortare än någon häst. Under stark köld
faller hon i dvala, efter att hafva tillstoppat
ingångarna till sitt bo. Hon förföljes ifrigt af
stepp-innevånarna, som sätta stort värde på hennes
kött. c. R. S.
Häst-stynget, Gastrus equi Fabr., zool., ett
till fam. Oestridae, styngflugorna, och ordningen
Diptera hörande insektslägte, som har vingfjället
förkrympt. Häst-stynget lägger sina ägg å ställen,
der hästen kan slicka sig, oftast på knäna och bukens
sidor. Genom slickning inkomma dessa ägg i hästens
mun och sedan med födan ned i magsäcken. Den ur ägget
kläckta larven hänger sig fast vid magväggen medelst
sina två munhakar. Han lefver af magens innehåll
och ömsar hud flere gånger samt bortföres med
exkrementen, innan han förpuppat sig. Förpuppningen
eger rum dels i jorden, dit larven nedkrupit,
dels i hästens exkrement; den sker i Juli, och en
månad senare utkommer flugan. Parningen sker under
flygten, och derefter förföljer honan hästar, som med
förskräckelse fly, då de höra "stynget" nalkas. Det
namn denna fluga har i folkspråket skulle låta en
förmoda, att hon "sticker" hästen; men så är icke
händelsen, ty hon har intet att sticka med och saknar
t. o. m. munhåla. Äggen läggas å hästens hår under
flygten; och det är väl hästens erfarenhet om hvad
följden deraf blir, som inger honom förskräckelse för
"stynget". Häst-stynget är tämligen allmänt i Sveriges
sydligaste landskap, men blir sällsyntare, ju längre
man kommer mot norden. Flere andra arter af detta
slägte finnas, hvilka dock alla äro mycket sällsynta.
o. T. S.
Hästsvans, bot., ett namn, som blifvit gifvet åt
de mest olika växter. I flororna tillägges det
oftast Hippuris vulgaris L., och i folkspråket
kallas äfven arterna af slägtet Equisetum
med detta namn. Se Hippuris och Fräkenslägtet.
o. T. S.
Hästsvans (Turk. tugh) var i Turkiet, innan den
reguliera armén i senare hälften af 1820-talet
infördes, ett tecken för de högsta militära
värdigheterna. Den s. k. hästsvansen (egentligen
svansen af grymtoxen) nedhängde från en af en
stång uppburen förgylld halfmane och fördes i krig
framför innehafvaren eller planterades framför hans
tält. Sultanen hade sex hästsvansar, storvesiren
och en pascha af första rangen tre, en pascha
af andra rangen två och en af tredje klassen en
hästsvans. Seden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
