Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härordning, arméorganisation l. krigsförfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvar helt och hållet åt besoldadt folk af främmande
stam, mest germaner. Vid dessas derefter skeende
anfall på det romerska riket och under deras stora
vandringar (4:de-7:de årh. e. Kr.) kämpade åter
folken i sin helhet. Sedan de nya germanska
staterna något ordnats, ersattes folkuppbåden
småningom mer och mer af de väpnade skaror, med
hvilka vasallerna inställde sig till sin länsherres
tjenst, och slutligen bildades hären snart
sagdt uteslutande af den ärftliga länsadelns
tungt rustade rytteri. Bruket af eldvapen
och den öfrervigt detta gaf fotfolket (14:de
och 15:de årh.) öfrer det harneskklädda rytteriet
samt konungarnas sträfvan att göra sig qvitt
beroendet af länsadeln föranledde bildandet af
stående härar. Sådana uppstodo först i Frankrike
(de s. k. ordonnans-kompanierna 1445) och sedan
i öfriga land. Till deras förebilder tjenade de
trupper, som de tyska och italienska städerna
redan dessförinnan haft under några århundraden.
Vid 16:de årh:s ingång bestodo alla lands härar af
värfvadt folk: rytteri (ännu till stor del klädt i
harnesk), en tid bortåt bildadt af endast adelsmän
med deras följen, och fotfolk, värfvadt dels
inom landet och dels utom detsamma
(schweizare, skottar och tyskar stredo vid den
tiden såsom legotrupper på alla Europas slagfält).
I högsta nödfall anlitades, ehuru sällan,
folkuppbåden. Under hela 17:de och 18:de
årh. fortforo härarna sålunda att bestå af uteslutande
värfvade trupper, här och der förstärkta med
manskap, som erhölls genom utskrifning.
Franska revolutionen (från 1789) medförde en
fullkomlig omstörtning i alla lands härordning.
Franska republikens härar fullständigades först af
frivilliga, 1793 genom uppbåd i massa och sedermera
genom reqvisition (utskrifning), tills 1798 års
konskriptionslag förklarade alla män mellan 20
och 25 års ålder skyldiga till krigstjenst (att
sätta man i sitt ställe var tillåtet). De värfvade
härarnas tid var nu förbi; folket sjelf trädde
under vapen. Inga värfvade härar förmådde
motstå den sålunda bildade nationalhären.
Värfningen inom landet afskaffades också småningom
öfverallt (dock ej i England och Sverige), och
utskrifningen anlitades alltmera (i Österrike
genom konskriptionslagen af 1781, i Preussen
genom den förnyade kantonförfattningen af 1791).
Den nya grundsatsen att härarna skulle bildas af
sjelfva folken fick sitt fulla uttryck i preussiska
rekryteringslagen af 1814, genom hvilken allmän
värnpligt utan rätt att sätta någon annan man i
sitt ställe infördes. Alla öfriga stater utbytte
småningom utskrifningen mot rekrytering på grund af
allmän värnpligt (med rätt att sätta annan man i sitt
ställe), och de bibehöllo detta rekryterinsrssätt
ända till dess 1866 och 1870-71 års händelser visade
det preussiska systemets öfverlägsenhet, hvarefter
detta nästan öfverallt blifvit antaget. Tjenstetiden
under fanan, på värfningens tid högst olika, var, då
utskrifning nyttjades, ganska lång (stundom till och
med på lifstid), men har numera blifvit förkortad
till 2-3 år. Dertill kommer en längre
eller kortare tjenstetid vid härens olika reserver.
Oaktadt härordningens grunddrag numera äro ganska
lika i de flesta stater, kan man dock särskilja
vissa olikheter mellan olika härordningssystem. På
grund af det system, som tilllämpas, erhåller
staten antingen en milishär eller en stående här
eller en kaderhär. Milishär kallas den här, i
hvilken hvarje krigsduglig medborgare är skyldig
att inträda, men vid hvilken såväl befäl som
trupp befinner sig i verklig tjenstgöring endast
en mycket kort tid och följaktligen erhåller en
ytterst ringa krigsbildning. Stående här kallas den,
som ständigt är sammandragen till hela sin styrka,
och kaderhär en sådan, vid hvilken befäl, underbefäl
och en mindre del manskap ständigt underhållas, men
hvilkens hufvudmassa af manskapet endast en tid är
i tjenstgöring och sedan står till förfogande. Vid
tillämpningen af dessa olika system kan en del af
ett lands stridskrafter stödja sig på ett system och
en annan del på ett annat. Milissystemet är strängt
genomfördt endast i Schweiz, der hela organisationen
hvilar på detsamma. Ehuru organisationen är särdeles
väl genomförd, saknar truppen till följd af den korta
tjenstetiden erforderlig utbildning, och befälet
är alls icke vuxet sin uppgift (brist på dugliga
officerare är milissystemets kanske svagaste sida). En
stående här i ordets egentliga bemärkelse finnes
endast i England, der hela den egentliga fälthären
underhålles äfven i fredstid. Den uppsattes medelst
värfning; de reserver, som man på senare tiden
sökt införa, äro alltför obetydliga för att medföra
någon ändring i systemet. Härens reserv, milisen,
kan äfven anses för en stående här, ehuru med ringa
tjenstgöring och ringa utbildning. En på grund af
utskrifning eller allmän värnpligt rekryterad här
(i senare fallet med rätt till friköp eller att
sätta man i sitt ställe) kan äfven blifva stående,
om manskapet qyarhålles i tjenst en längre tid; äfven
i detta fall blir reserven fåtalig samt obetydligt
eller alls icke öfvad (Ryssland före 1874, Frankrike
före 1870). Kaderhärar, eller sådana härar, som
grunda sig på kader- och reservsystemet, hafva numera
blifvit införda i nästan alla land. Vid dem finnas
officerare, underbefäl och en del manskap, som mer
eller mindre gjort krigstjensten till yrke och sålunda
utöfva henne en längre tid. Till de af dessa personer
bildade kadrerna inkallas så mycket af det på grund
af allmän värnpligt tjenstskyldiga manskapet, som
statens tillgångar och hänsyn till landets förmåga att
undvara arbetskrafter tillåta. Uttagningen sker efter
lottdragning utan rätt till byte; frivilliga antagas
dock. Det inkallade manskapet står så länge i tjenst
(vanligen 3 år, i Ryssland nominelt 6 år), att det
erhåller fullständig krigsbildning. Det utbildade, men
icke längre i tjenstgöring stadda manskapet tillhör
hären (reserven, landtvärnet o. s. v.) en viss tid
och inkallas i händelse af krig. I fredstid undergår
det blott mönstringar och stundom kortare öfningar. I
några land, såsom Holland och Belgien, förekommer
en blandning af flere olika system. I Sverige består
hvarje trupp af två olika element, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
