Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hübner, 2. Ernst Willibald Emil - Hübner, Joseph Alexander von - Hübner, Karl Wilhelm - Hübner, Otto - Hübsch, Heinrich - Hübschmann, Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den föregåendes son, f. i Düsseldorf 1834, studerade
filologi och fornkunskap i Berlin och Bonn samt
gjorde vetenskapliga resor i Italien (1855-57) och
Spanien (1860-61). Vid universitetet i Berlin blef
han 1863 e. o. och 1870 ord. professor i klassisk
filologi. Derjämte är han sekreterare i arkeologiska
sällskapet. H:s studier omfatta hufvudsakligen
arkeologien, mera specielt epigrafiken, med afseende
hvarpå han inlagt stora förtjenster. Bland hans
arbeten märkas: Epigraphische reiseberichte aus
Spanien und Portugal (1861); Die antiken bildwerke in
Madrid (1862); Inscriptiones Hispaniae latinae (1869);
Inscriptiones Hispaniae christianae (1871);
Inscriptiones Britanniae latinae (1873); Inscriptiones
Britanniae christianae (1875). 1. C. R. N.
Hübner, Joseph Alexander von, friherre, österrikisk
diplomat, f. i Wien 1811, blef 1837 attaché vid
beskickningen i Paris, 1841 legationssekreterare i
Lissabon och 1844 generalkonsul i Leipzig. Under
de oroliga åren 1848-49 tog H. en liflig
del i händelserna. Knappt hemkommen från det
mot Österrike upproriska Milano, der han 1848
anställts hos vicekonungen, ärkehertig Rainer,
såsom sekreterare och af revolutionsmännen en
tid qvarhölls såsom gisslan, måste han med den
kejserliga familjen från det upproriska Wien fly till
Olmütz. Han utarbetade de vigtiga statshandlingar,
som rörde kejsar Ferdinands afsägelse (1848) och
afgick i Mars 1849 i en utomordentlig beskickning
till det insurgerade Wien. S. å. utnämndes han till
sändebud i Paris och representerade der Österrike vid
fredskonferensen (1856). Att han icke genomskådade
Napoleons plan på ett väpnadt uppträdande 1859 mot
Österrike med afseende å Italien, derom vittnade
hans och den österrikiska regeringens öfverraskning
öfver det kyliga mottagande han rönte vid den bekanta
nyårsuppvaktningen hos Napoleon 1859. Aug.-Sept. 1859
var H. polisminister och 1865-67 sändebud i
Rom. Sedermera sysselsatte han sig en tid endast
med literär verksamhet. 1879 utnämndes han till
lifstidsledamot af österrikiska herrehuset. Hans
förnämsta arbeten, Sixte quint. D’après des
correspondances diplomatiques inédites etc. (1870)
och Promenade autour du monde (1873; 4:de uppl. 1875),
hafva vunnit mycket erkännande.
Hübner, Karl Wilhelm, tysk genremålare,
f. 1814, d. i Düsseldorf 1879, tillhörde
dervarande målareskola sedan 1837. Då de äldre
Düsseldorfs-målarna hufvudsakligen sysselsatte sig
med fantiserade ämnen, följde deremot H. den hos den
samtida literaturen rådande lusten att upptaga och
behandla de sociala frågorna, och han har i detta
hänseende icke utan skäl blifvit ställd vid sidan
af skalden Freiligrath. Men H. förstod att utom
det tendentiösa innehållet till en del ingjuta så
mycken konstnärlig betydelse och lifskraft i sina
bilder, att man deraf kan fatta det bifall de vunno
på 1840-talet, då de framträdde. Sådana arbeten äro
De schlesiske väfvarena, Vedtjufven, Utvandrarna,
Utpantning och framför alla Jagträtten (1845), i
hvilken den fattiges rättslöshet vid en förseelse
emot herremannens drakoniska lagar
på ett oförsonligt sätt framhålles. Denna sistnämnda
tafla, som befinner sig i Wien i en enskild samling,
har sitt motstycke i en dikt af Freiligrath, "Vom
Harre" (1843). C. R. N.
Hübner, Otto. tysk statistiker och statsekonom,
f. i Leipzig 1818, var ursprungligen bestämd för
köpmansyrket, men idkade ekonomiska studier i Paris
och London samt hörde från 1842 till det tyska
frihandelspartiets verksammaste medlemmar. 1848
invaldes han i femtiomanna-utskottet i Frankfurt,
men blef 1849 till följd af sina tyska sympatier
förvisad från Österrike. Han flyttade då till Berlin
och grundade der "Statistisches centralarchiv", som
mottog statistiska meddelanden från alla verldens
regeringar. Af hans öfriga statistiska arbeten
märkas: Handelslexicon (1845), Die banken (1846)
samt, det bekantaste af dem alla, Statistische tafel
aller länder (1851, 25:te uppl. 1875). 1862 stiftade
han den första hypoteksbank i Preussen under firma
"Preussische hypothekenversicherungs-gesellschaft",
i spetsen för hvilken han stod till sin död, d. 3
Febr. 1877.
Hübseh, Heinrich, tysk arkitekt, f. 1795, d. 1863
i Karlsruhe, studerade först vid universitetet i
Heidelberg och blef 1815 arkitekturelev. Efter
ett par resor till Italien blef han 1827 kallad
till Karlsruhe, der han utförde en mängd stora
byggnader. H., som utmärkte sig mera för klar
förståndighet än rik fantasi, var i synnerhet stark
i det konstruktiva, hvilket han för hvarje särskild
uppgift visste att behandla på ett egendomligt sätt,
äfven oaktadt han utgick från gifna historiska
förutsättningar, såsom den antika formgifningen
i allmänhet och den gammalkristna basilikan för
kyrkobyggnaden. Men i detaljbildningen saknade han
finare skönhetssinne och sammanblandade gerna former,
hvilka ej trifvas tillsammans, såsom då han på den
eljest festliga teatern i Karlsruhe förenade kolonner
med flata bågar. Hans bästa verk är Konstskolan i
Karlsruhe. Vidare märkes af honom Die trinkhalle
(brunnssalongen) i Baden-Baden och kyrkan i Bulach,
nära Karlsruhe. - Derjämte var H. författare. År
1828 utgaf han en skrift: In welchem style sollen wir
bauen?, och särskildt har han uttalat sina grundsatser
i ett utförligare verk: Die architektur und ihr
verhältnis zur heutigen malerei und skulptur (1847).
C. R. N.
Hübschmann, Heinrich, tysk spåkforskare, f. 1848
i Erfurt, blef 1872 filos, doktor i München, 1875
docent i Leipzig, 1876 e. o. professor derstädes och
1877 ordinarie professor i jämförande språkforskning
vid universitetet i Strassburg. H. har utgifvit Ein
zoroastrisches lied (1872), Zur geschichte Armeniens
und der ersten kriege der araber (1875), Zur
casuslehre (1875), Die umschreibung der iranischen
sprachen und des armenischen (1882) samt uppsatser
om de eranska språken, om armeniskan m. m. i
Kuhns "Zeitschrift" (såsom Ueber die stellung des
armenischen im kreise der indogermanischen sprachen,
bd 23, och Iranische studien, bd 24) och "Zeitschrift
der deutschen morgenländischen gesellschaft". H. är
f. n. (1883) sysselsatt med utarbetandet af en
armenisk grammatik. Fr. L-r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
