Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Husesynsordningar - Husfinken - Husfinkslägtet - Husflugan - Husfogelskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nybyggnad af husen samt skötseln af egorna äfvensom
hvad som skall iakttagas vid undersökning af huru
han uppfyllt sina åligganden i dessa hänseenden. Den
äldsta af dessa ordningar är den, som vanligen
bär årtalet 1590; den dernäst följande, den af
d. 18 Juli 1681, ligger till grund för hvad i dessa
ämnen innehålles i 1734 års lag. Denna sistnämnda
husesynsordning hade tillämpning på brukare af både
allmänna och i enskild ego varande hemman. Till
husesynsordningarna kan äfven räknas det reglemente,
som d. 13 Juli 1696 utfärdades rörande förrättande af
husesyner å officersboställen, ehuru detta reglemente
skiljer sig från de egentliga husesyns ordningarna
(hvilka såsom grund för synen der åberopas)
deri att det ej innehåller egentligen något om
boställsinnehafvarens skyldigheter, utan talar
blott om ordningen för husesynernas förrättande. Den
fullständigaste husesynsordning, som blifvit utfärdad,
var Militie-boställsordningen af d. 23 Jan. 1836,
som numera, efter boställenas indragning, upphört att
gälla och blifvit ersatt genom vissa föreskrifter i
k. kung. d. 10 Nov. 1882. Th. R.
Husfinken. Se Gråsparfven.
Husfinkslägtet, Passer, zool., ett till tättingarnas
ordning och de finkartade foglarnas familj hörande
slägte, som har näbben tjock, kullrig och konisk,
öfverkäken försedd med en helt liten inskärning
bakom den icke öfverhängande spetsen och med inböjda
käkkanter, munvikarna med tydliga borsthår, tarsen
föga längre eller lika med mellantån och stjerten
nästan tvär samt utan hvitt. Dithörande arter lefva i
lundar och trädgårdar samt vid menniskoboningar. De
äro stannfoglar eller göra på sin höjd blott små
utflygter. Med menniskan hafva de spridt sig till
snart sagdt alla trakter af jorden, der åkerbruk
idkas. De äro icke starka flygare, och på marken
röra de sig hoppande. Sjunga kunna de icke, men deras
själsförmögenheter äro väl utvecklade. Oftast lefva de
i sällskap, om hösten i stora flockar. De äro mycket
stridslystna, i synnerhet under parningstiden. De
putsa och bada sig ofta, det senare äfven i sand
och snö. Deras föda utgöres af frön och insekter,
men äfven af knoppar och frukter. Ofta fortplanta de
sig flere gånger om året och bygga sina konstlösa
bon i tak, ihåliga träd m. m. Genom sin talrikhet
blifva de ej sällan skadliga för planteringar och
åkerfält, hvarjämte de undantränga de behagligare
sångfoglarna och inkräkta andra småfoglars bon. Af
inhemska arter räknas hit gråsparfven l. husfinken
(P. domesticus) och pilfinken (P. montanus).
C. R. S.
Husflugan. Se Fönsterflugan.
Husfogelskötsel omfattar i Sverige skötseln af höns,
kalkoner, dufvor, gäss och ankor. 1. Hönsskötsel. De
olika hönsraserna har man indelat i fyra grupper: a)
höns, som äro försedda med kam, b) höns, som hafva
en knöl på pannbenet, c) höns, hos hvilka fanet
i fjädrarna icke är sammanhängande (silkeshöns),
och d) dvärghöns. Af de hönsraser, som äro försedda
med kam, äro fyra asiatiska, sju europeiska samt tre
amerikanska, och bland dem
märkas de i Sverige allmänt förekommande spanska hönsen,
de för sin rika äggproduktion bekanta hamburghönsen
samt de stora dorkinghönsen. Dit höra vidare de
raser, som hafva benen fjäderklädda ned till tårna,
såsom kochinkina- och brahmaputra-hönsen. Till
raser, hvilka hafva pannbenet uppsväldt till
en knöl och ringa eller ingen kam, hör den i
Frankrike för sin rika ägg- och köttproduktion
berömda Crèvecoeur-rasen. Af silkes- och dvärghöns
förekomma endast få raser, och de hafva i allmänhet
ringa eller ingen ekonomisk betydelse, - Vid val
af höns för ekonomiska ändamål måste man fästa
afseende på deras storlek och äggproduktionsförmåga
samt på deras mer eller mindre goda egenskaper såsom
ligghöns och mödrar. Tuppen är afvelsduglig från 1-5
års ålder. Till en tupp lemnas 12-20 hönor. En god
höna lägger 90-100 ägg om året, men utmärkta sådana
värpa ända till 180 ägg. De unga hönorna börja
värpa redan vid 10 månaders ålder, ehuru äggen då
äro små. Rikligast är äggläggningen under 2:dra och
3:dje året. Rufningen af ägg kan ske under våren och
sommaren. Till ligghöns väljas 2-3 års gamla hönor,
och hvar och en af dem lägges på 15 -18 ägg, hvilka
ej böra vara äldre än 21 dagar. Rufningstiden är
i medeltal 21 dagar, efter hvilken tid kycklingen
sjelf knackar hål på skalet och framkommer. -
I särskildt inrättade äggkläckningsapparater,
der man genom rörledningar, innehållande uppvärmdt
vatten, kan bibehålla en konstant värmegrad af +
41° C., kläckas ägg utan rufning hvilken årstid som
hälst. - Under de första dagarna af kycklingens lif
gifvas honom hårdkokta ägg, fint sönderhackade och
blandade med brödsmulor eller hafregryn. Sedermera
får han förtära fint hackadt kött, mask och säd,
hvarjämte han under vackra dagar släppes ut för att
å marken plocka allahanda fodermedel. Efter 3-4
veckors förlopp släppas kycklingarna tillsammans
med de äldre hönsen. - De fodermedel, som användas
till hönsen, äro slagt- och köksaffall, slösäd,
kokt potates samt hästkött, rått eller kokadt. Der
man kan vara i tillfälle att för godt pris få köpa
gamla hästar, är det fördelaktigt att använda deras
kött till utfodring för hönsen. Derjämte böra hönsen
ständigt hafva tillgång på sand och gammalt murbruk
eller släckt kalk samt rent vatten. I hönshuset måste
under den kalla årstiden hållas en värmegrad af +
10° C. eller deröfver, antingen genom en särskild
värmeapparat eller derigenom att hönsens uppehållsort
sättes i förbindelse med stall, ladugård eller fårhus
för att derifrån uppvärmas. Till gödning insättas
kycklingar af 4 månaders ålder eller äldre djur,
som ej skola användas till afvel. I flere land
brukar man dessförinnan kastrera tuppkycklingarna
(jfr Kapun). Gödningsrummet hålles varmt, torrt
samt ej för ljust, och djuren lemnas antingen fria
eller insättas i trånga burar. Födan lägges för dem
uti hoar; men der gödning sker i stor skala, användes
en särskild apparat, med hvilken den tillredda födan
stoppas i halsen på djuren. Gödningstiden varar 6
veckor eller något längre. Slagtvigten hos fullvuxna
gödda tuppar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
