Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt / 1489-1490 (1883) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Honorariedoktor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inrättningarna. – 2. Kap H., Syd-Amerikas sydligaste punkt,
en till Eldslandets arkipelag (se Eldslandet) hörande
klippa (under 55° 58’ 50" s. br.), som kringseglades
1616 af W. C. Schouten från ofvannämnda holländska
stad och af honom uppkallades efter densamma. –
Falska Kap H., den n. v. om Kap H. liggande sydligaste
spetsen af Hoste-ön.

Hoorn (Fr. Hornes; hårn), Philippe de
Montmorency-Nivelle, grefve van H., nederländsk
krigare och fosterlandsvän, f. 1522, var son af
Joseph Montmorency, herre till Nivelle, och Anna
af Egmont samt ärfde sin styffaders, grefve van
H:s, namn och rikedomar. Såsom tillhörande en af
Nederländernas rikaste adelsfamiljer blef han efter
hvartannat kammarherre och gardeskapten vid spanska
hofvet, chef för nederländska statsrådet, amiral
samt guvernör i Geldern och Zutphen. Under grefve
Egmonts befäl kämpade han mot Frankrike (1556–59),
bl. a. vid S:t Quentin och Gravelingen. Bland dem,
som på 1560-talet sökte skydda Nederländernas frihet
för spanskt förtryck, intog H. vid sidan af Egmont
och Vilhelm af Oranien ett af de främsta rummen
och var på samma gång liksom desse verksam för
ordningens upprätthållande gent emot de fanatiska
bildstormarena och för oppositionens hållande inom
laglighetens gränser. Efter hertigens af Alba ankomst
till Nederländerna blef han svekfullt fängslad (1567)
ock ställd inför "blodsdomstolen", som dömde honom
till döden för majestätsbrott. Han afrättades i
Bruxelles d. 5 Juni 1568.

Hoorn, J. van der. Se Horn, J. von.

Hophra. Se Apries.

Hôpital [åpital]. Michel de L’H. och G. Fr. A. de
L’H. Se L’Hôpital.

Hopkins, Edward John, engelsk musiker, f. 1818,
sedan 1843 organist vid "Temple church" i
London, är i synnerhet känd genom sitt arbete
The organ, its history and construction (1855).
A. L.

Hopkins’ apparat, fys., tjenar till att åskådliggöra
knutpunkterna i vibrerande luftkolonner. Den består
af ett glasrör, som hålles öfver en ljudande kropp,
och en membran, fäst inom en liten metallram, passande
efter röret. På membranen strös fin sand. Om membranen
är flyttbar längs röret, visar sig, att sanden i
allmänhet är i rörelse, men på vissa punkter af
röret i hvila; dessa äro knutpunkterna l. noderna.
L. A. F.

Hopliter (Grek. hoplitai, af hoplon, vapen) kallades
det tungt rustade och i tätt sluten massa



kämpande fotfolket, som i det forna Grekland
bildade krigshärens kärna och fällde utslaget i
striderna. Hopliterna voro under den äldre tiden



burgne medborgare, hvilka sjelfve bekostade både sin
dyrbara vapenrustning och sitt underhåll, hvarför
äfven hoplit-tjensten var högt aktad. Från och
med fjerde årh. f. Kr. började dock medborgarna
alltmera att undandraga sig krigstjensten,
och krigshärarna sammansattes i stället af
legosoldater. Hopliternas beväpning, hvilken under
tidernas lopp undergick några mindre förändringar,
afseende att minska dess tyngd, utgjordes
hufvudsakligen af den stora, ovala eller runda,
skölden, hjelmen, bröstharnesket, benbrynjorna, det
korta svärdet och den 2–2,7 m. (hos hopliterna i den
macedonska falangen ända till 4,7 m.) långa lansen.
A. M. A.

Hopparesekten, en andlig rörelse, som uppstod i
Vestbo härad i Småland på 1840-talet i samband
med den s. k. predikosjukan. Sjelfve kallade sig
medlemmarna "rösterna", enär de ansågo sig vägledas
utom af bibeln äfven af en inre röst, som talade
genom föreståndarnas mun. En äldre soldathustru var
länge ledare för sekten; senare, omkr. 1880, stodo
en bonddräng och en piga i Ås socken i spetsen för
densamma. Hvarannan eller hvar tredje lördagskväll
höllo de sina sammankomster turvis hos någon af
medlemmarna och i största hemlighet. I samlingsrummet
reglade man dörrarna och hängde täcken för fönstren,
"för att undvika folks spe", såsom de sjelfve
uppgåfvo. Vid sammankomsterna tillgick sålunda. Först
upptogos nya medlemmar, då nykomlingen måste falla
på knä inför föreståndaren, som piskade och slog
honom på alla sidor för att utdrifva djefvulen. De
öfriga medlemmarna knäböjde under tiden och ropade:
"ve, ve!" samt slogo med käppar o. d. åt alla håll
för att drifva djefvulen ut ur rummet, ja de kunde i
sin fanatiska yra jaga ut efter honom bland stockar
och stenar. Detta kallades att genomgå "kampen". När
så fortgått en längre stund, höjde föreståndaren sina
händer till tecken att djefvulen var borta och ropade:
"Upp med lofvet!" Då reste sig alla och började ifrigt
sjunga: "Lof och lof och lof". Snart ryckte det till i
en och annan, som började hoppa allt högre och högre,
och inom kort snurrade alla i ett slags polkett-takt
omkring, dock hvar och en för sig. De fortsatte
att dansa och hoppa, tills de alldeles uttröttade
nedföllo om hvarandra. Föreståndarna förenade äfven
medlemmarna i s. k. "andliga äktenskap" för en viss
tid. Detta skedde äfven med barnen. Noggrann uppsigt
hölls att intet ohöfviskt skedde, och den inbördes
tukten var i allmänhet sträng. Hopparna ådagalade
i sin vandel för öfrigt den största redbarhet och
enkelhet. De bibehöllo i längden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>