Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Homann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vom jahre 1825 (1826–27) samt Theorie und casuistik
des römischen rechts (1843–54; 3:dje uppl. 1865),
hans förnämsta verk.
Homann, Johann Baptist, tysk geograf och kartritare,
f. 1663 (64), flydde från jesuitskolan i Mindelheim
till Nürnberg, der han öfvergick till protestantiska
läran och 1687 blef notarie. På lediga stunder
sysslade han med koppargravyr och kartritning; och
då hans arbeten vunno bifall, grundade han 1702
ett kartförlag. Derifrån utsände han efter hand
omkr. 200 kartor, bland dem en stor atlas, i 126
blad, öfver hela verlden (1716) och Atlas methodicus
(1719), samt fick-glober och åtskilliga mekaniska
konstverk. H. dog såsom kejserlig geograf 1724.
Homann, Kristian Horrebow, norsk läkare, född i
Kragerö d. 16 Aug. 1826, blef student 1842 och tog
1849 medicinsk examen. Under danska kriget
tjenstgjorde han 1848 som frivillig läkare på Augustenborg
och bosatte sig derefter i sin fädernestad,
hvarest han 1860 blef distriktsläkare. 1874–76 var
han stortingsman, och vid Köpenhamns universitets
jubelfest 1879 blef han hedersdoktor. Död i Kragerö
d. 11 Mars 1880. Bland H:s afhandlingar märkas
Om lungetuberkulosens arvelighed stöttet til egne
iagttagelser (i "Norsk magazin for lägevidenskaben",
2:den räkke, bd XXI, 1867) och Udkast til lov
om foranstaltninger for at hindre sövärts
indbringelse af smitsomme sygdomme (1877).
O. A. Ö.
Homatropin (af Grek. homos, lika, samma, och atropin),
kem. farmak., en alkaloid, som nyligen framställts
ur atropin af Ladenburg i Kiel. Kokar man atropin med
barytvatten, så bildas en bas, tropin, och en syra,
tropasyra. Förenar man tropin med mandelsyra och
upphettar denna förening i saltsyra, bildas en ny
alkaloid, som för sin likhet med atropin fått namnet
homatropin, och som börjat användas af ögonläkare
såsom medel att utvidga pupillerna. Den har det
företräde framför atropin att utvidgningen återgår
hastigare (inom ett dygn). Den har dessutom mindre
häftiga toxiska verkningar i öfrigt. Medlet är dock
ännu mycket dyrt. F. B.
Homberg, Wilhelm, tysk-fransk kemist, f. i Batavia
1652, bosatte sig 1674 såsom advokat i Magdeburg,
men öfvergaf efter någon tid juridiken samt idkade
naturvetenskapliga och medicinska studier uti Italien,
Frankrike och England. Han blef med. doktor i
Wittenberg, var 1682–88 bosatt i Paris och flyttade
sedan till Rom. Der vann han stort namn såsom,
läkare, men återvände 1691 till Paris, hvarest han
s. å. blef medlem af Institutet. Död 1715. H. intager
ett framstående rum i kemiens historia genom många
vigtiga upptäckter, hvilka hos honom ådagalägga en
god observationsförmåga, om han också icke alltid
förstod att åt sina iakttagelser gifva den rätta
tydningen. Med särskild omsorg vinnlade han sig om
att göra sina rön nyttiga för teknologien.
Hombre, L’ [långbör], Fr. (egentl. ett spanskt ord,
som betyder menniska, af Lat. homo), ett ursprungligen
spanskt kortspel, som af konung Frans I (1515–47)
lärer hafva införts till Frankrike, hvarifrån det
sedermera spridt sig till det
öfriga Europa. Det spelas med vanliga kort, sedan
åttorna, niorna och tiorna blifvit borttagna. De
spelandes antal är tre, af hvilka hvar och en
erhåller nio kort. De öfriga tretton korten bilda en
s. k. talong.
Homburg. 1. H. vor der Höhe, stad och badort i
preussiska regeringsområdet Wiesbaden (Hessen-Nassau),
vid foten af Taunus. 8,336 innev. (1880). H. var
till 1866 landtgrefvarnas af Hessen-H. residens och
har ett vackert beläget slott (bygdt 1680). Stadens
välmåga härrör nästan helt och hållet af dess
fem mineralkällor, hvilka besökas af 9–10 tusen
kurgäster årligen. Badbyggnaderna äro präktiga och
tillhöra allesammans staden, som efter upphäfvandet
af spelbanken derstädes (1872) äfven har hela kur-
och badväsendet om händer. – 2. Stad i bajerska
Rhenpfalz. 4,030 innev. (1880).
Home [håm] l. Hohm, Henry, lord Kames, engelsk
moralist och estetiker, f. 1696 i Kames i det
skotska grefskapet Berwick, vardt 1763, under
titeln lord Kames, en af öfverdomarena i Skotland
och dog 1782. Bland hans skrifter må nämnas: Essays
on the principles of morality and natural religion
(1751), Elements of criticism (1762), hans estetiska
hufvud-arbete, som med sin Shakspeares-dyrkan och
sitt tadel af fransmännen inverkade på Lessing samt
genom sin teori om det sublima på Schiller och Kant,
samt Sketches on the history of man (1774).
Homel l. Gomel, stad i ryska guvernem. Mohilev, vid
Dnjeprs biflod Sosh. 13,030 innev. (1878). Stora
sockerraffinaderier samt handel med trävaror och
landtmannaprodukter. Staden nämnes i urkunderna först
1142 under namnet Gomi l. Gom.
Homerider l. "Homeros’ ättlingar" kallades i främsta
rummet en forntida, på ön Chios bosatt sångareslägt,
hvilken gjorde anspråk på att härstamma från
Homeros, och inom hvilken episk diktning säkerligen
under många generationer idkades såsom en ärftlig
tradition. Benämningen öfverflyttades sedan på öfriga
sångareskolor, hvilka idkade episk skaldekonst efter
homeriskt mönster, äfvensom på dem, hvilka såsom
rapsoder (se d. o.) offentligen föredrogo homeriska
dikter. A. M. A.
Homeriskt skratt, ett af hjertat gående, skallande,
långvarigt skratt, så kalladt, emedan den grekiske
skalden Homeros på några ställen (t. ex. i Iliaden I,
599) skildrar gudarnas skratt såsom varande af den
arten ("outsläckligt").
Homeriter. Se Himjarer.
Homeros (Lat. Homerus), forngrekisk skald. Vid
sjelfva tröskeln till den forngrekiska literaturen
och såsom dess äldsta bibehållna minnesmärken möta
oss två storartade, på ionisk dialekt författade,
episka skaldeverk, Ilias ("Iliaden") och Odysseia
("Odysséen"), hvilkas ämne är hemtadt från
det trojanska kriget och dermed sammanhängande
tilldragelser. Såsom deras författare uppgåfvo
grekerna samstämmigt skalden H., och honom tillade
den gängse sägnen dessutom flere andra dikter, af
hvilka ännu finnes i behåll ett antal hymner och
epigram, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
