Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holmgård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemnade han detta fack, men fortfor att,
ehuru utan egentlig framgång, uppträda både i
tragedien och lustspelet, tills han 1872 afgick från
scenen. 1848–49 utmärkte han sig som "månadslöjtnant"
på en kanonbåt. H. har äfven uppträdt som dramatisk
författare med idyllen Majgildet (1832) och Kristian
den anden (1834). Hans hustru, Elisa Frederikke
Margrete Heger (dotter af skådespelareparet
Heger, född d. 23 Nov. 1811), debuterade på scenen
1827 samt kom genom sin ädla personlighet och
rena qvinlighet i stor gunst hos publiken. Hon
var framstående i synnerhet i tragiska roler. Hon
lemnade teatern 1870. – 2. Charles Frederik H.,
dansk dramatisk författare, den föregåendes son, född
1834, blef officer 1853 och kapten 1874. Han har för
"Folketeatret" skrifvit åtskilliga nutids-dramer,
bland hvilka En sand demokrat (1870), En extravagant
kone (1871) och Hverdagsfolk (s. å.) äro de
bästa, samt flere mer eller mindre själfständiga
bearbetningar af utländska stycken. Han är en af de
bättre bland Danmarks yngre skådespelsförfattare.
1. E. Ebg. 2. C. R.
Holst, Hans Peter, dansk författare, född i
Köpenhamn d. 22 Okt. 1811, var 1836–61 lärare
vid "Landkadet-akademiet", 1859–60 redaktör af
"Berlingske tidende" och från 1875 under en kort
tid scenisk instruktör vid kungliga teatern. 1851
fick han professors titel. Genom en vacker dikt
med anledning af Fredrik VI:s död (1839) tilldrog
han sig först uppmärksamhet. Sedermera har han
skrifvit lyriska dikter, af hvilka i synnerhet
åtskilliga reseskildringar från Italien, i samlingen
Ude og hjemme, äro friska och tilltalande, samt en
större episk dikt, framkallad af 1848 års krig, Den
lille hornbläser (1849; "Den lille hornblåsaren",
1851, öfvers. af L. A. Ekmarck). Äfven såsom
dramatiker har H. uppträdt (Gioacchino, flere
tillfällighetsstycken), hvarjämte han varit en flitig
öfversättare, i synnerhet i den af honom sjelf
redigerade tidskriften "For romantik og historie"
(från 1868). Alstren af H:s penna utmärka sig mera
genom smakfull form än genom originelt innehåll.
C. R.
Holst, Johan Gustaf von, djurmålare, född i
Stockholm d. 15 Mars 1841, blef 1861 officer vid
Lifgardet till häst, der han 1875 befordrades
till ryttmästare. 1870–73 var han derjämte
ordonnansofficer hos hertigen af Dalarna. Sina
studier i målarekonst begynte han 1865 för Nils
Andersson och besökte 1867 konstakademien. Sedan har
han öfvat sig i målning hos Jos. Stevens i Bruxelles
(1871) och i teckning hos Gussow vid konstakademien
i Weimar (1873). 1874 studerade han hos professor
Charles Verlat derstädes. H. valdes 1881 till agré
af konstakademien i Stockholm. Alltifrån 1868 har
han i akademien och konstföreningen utställt taflor,
af hvilka de flesta framställt hundar i rörelse eller
hundporträtt, merendels med en humoristisk uppfattning
eller i en karikatyrartad sammansättning. H. tillhör
den riktning inom djurmåleriet, hvilken står i
närmare frändskap med genren än med det äldre,
stränga slaget af djurframställning. Landseer,
Grandville och andra
hafva visat hvilka utomordentliga framgångar kunna
vinnas genom lyckligt funna motiv och skarp blick
för det karikeradt menskliga hos vissa djur. H. går
synbarligen i dessa mästares fotspår, utan att
man kan säga, att han uteslutande följer dem eller
försummar naturstudierna. Bland hans målningar må
nämnas Råtthund på lur (1868), Lurad räf (1875),
Rapphönshund i arrêt (s. å.) och En forskare (1880).
-rn.
Holstebro, dansk stad, i vestra Nörrejylland,
Ringkjöbing amt, 49 km. v. om Viborg och 41
km. n.ö. om Ringkjöbing. 2,559 innev. (1880). Staden
genomflytes af Storån (äfven kallad Holstebro-ån)
och står i jernvägsförbindelse med Struer (sedan
1866) och Ringkjöbing (sedan 1875). Handeln går
till största delen öfver lastageplatsen Struer,
vid Limfjorden, 15 km. n. om H., men stora
kreatursmarknader hållas i staden, till hvilken
höra vidsträckta jordar. H. omtalas redan 1287.
E. Ebg.
Holstein, 1474–1864 hertigdöme, förenadt med
Danmark, numera en del af den preussiska provinsen
Schleswig-Holstein, begränsas i n. af Eider och
Eider-kanalen, i v, af Nordsjön, i s. af Elbe och
Hamburg, i s.ö. och ö. af det forna hertigdömet
Lauenburg, Lybeck, Mecklenburg och Östersjön. Det
oldenburgska furstendömet Lybeck samt fristäderna
Hamburgs och Lybecks områden bilda enklaver
i H. H. omfattar 8,385 qvkm. och beräknas hafva
omkr. 580,000 innev. Mellersta delen af landet utgöres
af Lüneburg-hedens fortsättning, en delvis ljung- och
skog-bevuxen sandslätt; den östra delen är en utmärkt
fruktbar, kuperad nejd, och i vester utbreder sig ett
flere mil bredt marskland, det gamla Ditmarsken. De
förnämsta vattendragen äro gränsfloderna Elbe och
Eider samt Trave och Schwentine. H:s forna hufvudstad
var Glückstadt. Om H:s näringar, förvaltning
m. m. se Schleswig-Hol-stein.
Det landområde, som nu kallas H., hette i äldre
tider Nordalbingia och omfattade fyra landskap,
Ditmarsken (i vester), Stormarn (i söder), Holstein
(midt i landet) och Wagrien (i öster), samt beboddes
hufvudsakligen af sachsare, hvilka i Ditmarsken voro
blandade med friser och i Wagrien med obotriter (en
slavisk stam). Ditmarsken, Stormarn och H. eröfrades
omkr. 804 af Karl den store, hvarefter de två
sistnämnda landen uppgingo i hertigdömet Sachsen,
under det att Ditmarsken kom att tillhöra grefvarna
af Stade. Lothar af Supplingenburg, som 1106 blef
hertig af Sachsen, förlänade 1111 grefskapen H. och
Stormarn åt Adolf I af Schauenburg (d. 1131). Dennes
efterträdare, Adolf II (1131–64), förvärfvade 1141
Wagrien, hvilket den tyske konungen Otto I (936–973)
eröfrat från obotriterna. Den krigiske och äregirige
Adolf III (1164–1203) inblandade sig i Danmarks
inre förhållanden och sökte eröfra Ditmarsken, som
1200 ställt sig under dansk öfverhöghet, men blef af
konung Knut VI:s af Danmark broder, hertig Valdemar
(sedermera konung Valdemar Sejr), 1201 tillfångatagen
och 1203 nödgad att afträda sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
