Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofbeslagskonst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Huru ofta skoningen bör förnyas beror af
skornas nötning och hofvens tillväxt. I allmänhet
bör hästen skos om efter 1–1 1/2 månads förlopp.
– För att befordra hofvens tillväxt hålles hornet
mjukt derigenom att hästen på tider, då han icke rör
sig på fuktig mark, får stå med framhofvarna i vatten
några timmar i hvarje vecka. För att bibehålla det
vatten hornet insugit böra sulan och den nedre
delen af hofväggen, der det yttre hornlagret, eller
glasyren, blifvit afraspadt, omedelbart derefter
ingnidas med talg eller ister. – På hästar med
svaga hofvar – trånga hofvar eller tunn hornsula –
har man i senare tider brukat inskjuta emellan
inre kanten af skon och sulan en puta, gjord
af flätad halm eller kautsjuk, hvilken täcker sulan
och strålen, då foten hålles upp. Med dessa putor,
i synnerhet om de äro gjorda af kautsjuk, gå hästar,
som hafva svaga hofvar, mera ledigt än förut.
– Vid skoning af dragoxar nyttjas en tunn järnskålla
å yttre klöfvens markyta, hvilken skålla är försedd
med en brodd eller jerntagg. Hofväggen är hos
oxen mycket tunnare än hos hästen, hvarför klingan å
sömmen, hvarmed skon fästes, måste vara fin. Vid
oxars skoning brukas en särskild fängsel-apparat,
s. k. sko-stall, för att uppehålla foten å dem. Jfr
Hof, Hoflidanden.
I hofbeslagsskolor vid veterinär-institutet i
Stockholm och landtbruks-institutet i Alnarp
erhålla smideskunniga personer teoretisk
och praktisk undervisning i hofbeslagskonsten.
Kurserna för militära hofslagarelärlingar
räcka 6 månader, för civila 4 månader. De personer,
som under kursen förvärfvat sig nödig kunskap och
färdighet, utexamineras såsom hofslagare. Vid
veterinärinrättningen i Skara lemnas sedan några år
äfven åt by- och sockensmeder praktisk undervisning
i hästars skoning. C. A. L.
Hofbeslagsskolor. Se Hofbeslagskonst.
Hofby. 1. Socken i Kristianstads län. Se
Hoby. – 2. Socken i Skaraborgs län, Kinnefjerdings
härad. Arealen 1,714 har. 648 innev. (1881). Annex
till Härene, Skara stift, Kållands kontrakt.
Hofden, den sydligaste delen af Nordsjön,
omfattande holländska (s. k. flamska) och engelska
bankarna samt inloppet till engelska kanalen.
R. N.
Hofdjuren, Perissodactyla, zool., bilda en ordning
bland däggdjuren och omfatta blott ett ringa antal,
stora eller tämligen stora, djur. Lemmarna äro
fyra till antalet, försedda med hofvar samt en
till tre tår, åtminstone på de bakre. Tålederna
äro symmetriska. Tandsättet är än fullständigt,
än ofullständigt, och kindtänderna, som i hvarje
käkhalfva äro 6–7, blifva, åtminstone efter
afnötningen, mer eller mindre tydligt sammansatta
eller strecktecknade; en, två eller tre af de falska
kindtänderna hafva kronan lika utbildad som de äkta
kindtänderna. Magen är enkel, blindtarmen stor och
säckformig. Bröst- och ländkotorna äro tillsammans
22–24. Dit höra endast Hästslägtet (Equus),
Noshörningslägtet (Rhinoceros) och Tapirslägtet
(Tapirus), af hvilka intet numera räknar många
arter. Under tertiär- och qvartärperioderna omfattade
ordningen deremot många
former, som bilda öfvergångar mellan de nu vidt åtskilda
slägtena, af hvilka hvart och ett utgör en särskild
familj. De båda första slägtena tillhöra uteslutande
Gamla verlden; af det tredje finnes blott en art
derstädes, nämligen i sydöstra Asien, hvaremot
fem arter tillhöra mellersta och södra Amerika. Af
familjerna hafva Hästdjuren (Equidae) blott en och
Noshörningdjuren (Rhinocerotidae) tre tår på hvarje
fot samt Tapirdjuren (Tapiridae) fyra tår på främre
och tre på bakre fötterna. C. R. S.
Hofen, von, skald. Se Dantiscus.
Hofer, Andreas, tyrolsk frihetshjelte, föddes d. 22
Nov. 1767 i St. Leonard i Passeyrdalen, der hans
fader idkade värdshusrörelse, och öfvertog värdshuset
efter sin fader. Han deltog i Österrikes krig mot
Napoleon 1796–1805 och var medlem af en tyrolsk
deputation, som efter Tyrolens afträdande till Bajern
1805 inför ärkehertig Johan på ett demonstrativt
sätt uttryckte tyrolarnas tillgifvenhet för det
habsburgska huset. På ärkehertig Johans kallelse
begaf han sig jämte några andra bönder 1808 till
Wien för att öfverlägga om en plan till Tyrolens
befrielse, och på samma gång som Österrike d. 9
Apr. 1809 började kriget mot Napoleon, förmådde
han sina landsmän att resa sig. De bajerska och
franska trupperna fördrefvos från Tyrolen, och
hufvudstaden Innsbruck föll i böndernas händer. Efter
fransmännens segrar öfver ärkehertig Karl i slutet af
Apr. inryckte bajrarna åter i Innsbruck (d. 19 Maj),
men blefvo d. 29 Maj slagna af H. vid berget Isel
och måste för andra gången utrymma landet. Ehuru
Österrike i stilleståndet i Znaim, d. 12 Juli
1809, prisgaf Tyrolen åt dess fiender, som till
ett antal af 40,000 man inryckte i landet, upptog
H. i förening med värdshusvärdarna Martin Schenk,
Peter Kemmater och Peter Mayer ännu en gång striden,
slog bajrarna vid Isel d. 13 Aug. och valdes att såsom
"öfverkommendant" utöfva högsta civila och militära
myndigheten inom Tyrolen. Han styrde med praktiskt
godt förstånd, och under några veckor fick landet
njuta ett välbehöfligt lugn. Då genom freden i Wien
(d. 14 Okt. 1809) Tyrolens skilsmässa från Österrike
och införlifvande med Bajern bekräftades, lofvade
H. (Nov. 1809) att underkasta sig den bajerska
regeringen. Falska underrättelser om ett nytt
utbrott af kriget mellan Österrike och Frankrike
och om österrikares inmarsch i Tyrolen narrade
honom emellertid att å nyo kalla sina landsmän till
vapen. Men fienderna trängde omotståndligt fram
från dal till dal, och H. måste fly samt gömde sig
i en alphydda i närheten af sitt värdshus. Men hans
gömställe uppdagades genom en landsmans, Raffls,
förräderi. Han greps d. 27 Jan. 1810 af italienska
trupper och bortfördes till Italien, der han d. 20
Febr. 1810 arkebuserades i Mantua. 1823 fördes hans
stoft till hofkyrkan i Innsbruck, der hans staty
i marmor restes 1834, midt emot kejsar Maximilian
I:s. 1809 förlänades åt H. österrikiskt adelskap.
Hofer, Ludwig von, tysk bildhuggare, f. 1801, erhöll
sin första utbildning i Stuttgart och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
