Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hilker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af frimärken. Dessa förslag väckte stor uppmärksamhet,
och en af underhuset 1838 tillsatt komité gillade
förslaget, som ock vann regeringens stadfästelse
1839, och pennysystemet tillämpades fr. o. m. d. 10
Jan. 1840 (jfr Frimärke). H. erhöll 1839 en plats i
skattkammaren, men förlorade den 1841, då de liberale
afgingo. En natiorialsubskription föranstaltades
då åt honom och inbragte 13,360 pd. 1846 blef han
sekreterare åt generalpostmästaren och 1854 förste
sekreterare. När han 1864 tog afsked, erhöll han af
parlamentet en gåfva af 20,000 pd samt hela lönen,
2,000 pd, i pension. Han dog d. 27 Aug. 1879, sedan
han ett par månader förut blifvit hedersborgare i
Londons city, och begrofs i Westminster abbey.
Hill, Ambrose Powell, nord-amerikansk general
f. 1824, blef 1847 löjtnant, deltog s. å. i kriget
mot Mejico och lemnade 1861 unionens tjenst, hvarefter
han ingick såsom öfverste i sydstaternas armé. Efter
slaget vid Williamsburg (1862) blef han generalmajor,
och 1863 befordrades han till generallöjtnant samt
erhöll befäl öfver en egen armékår. I den sista,
förtviflade striden vid Petersburg (29 Mars–2 April
1865) stupade han. H. ansågs för en af sydstaternas
utmärktaste härförare.
Hillah (Hille), stad i asiatiska Turkiet, vilajetet
Bagdad, på Eufrats båda stränder, hvilka äro förenade
medelst en 140 m. lång flottbro. Innevånarnas antal
beräknas till 6–10 tusen. Staden ligger på samma plats
som forntidens Babylon och är till stor del byggd af
tegel, som hemtats från ruinerna.
Hillared, socken i Elfsborgs län, Kinds härad. Arealen
(med inräkning af en liten del af Dannicke socken)
3,923 har. 795 innev. (1881). Annex till Sexdräga,
Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Hille. Se Hillah.
Hille, socken i Gefleborgs län, Gestriklands
östra tingslag. Arealen 24,747 har. 2,735
innev. (1881). H. med Oslättfors kapell, som här
inräknats i areal och folkmängd, utgör ett regalt
pastorat af 2:dra kl., Upsala stift, Gefle kontrakt.
Hillebard. Se Hellebard.
Hillebrand. 1. Joseph H., tysk literaturhistoriker
och filosof, f. 1788, blef 1818 professor i
filosofi i Heidelberg och 1822 i Giessen samt var
1848 president i den hessiska andra kammaren. Till
följd af sin opposition blef han 1850 försatt ur
tjenstgöring. Död 1871. Hans förnämsta arbete är Die
deutsche nationalliteratur seit dem anfang des
18 jahrhunderts (1845–46; 3:dje uppl. 1875). Mindre
betydande äro hans filosofiska skrifter, af hvilka
Philosophie des geistes (1835) går ut på att
förmedla Hegels och Leibniz’ åsigter. – 2. Karl H.,
författare, den föregåendes son, f. 1829, tog 1849 del
i det badensiska Maj-upproret och blef tillfångatagen
i Rastatt, men lyckades fly till Frankrike. Sedan han
blifvit promoverad vid Sorbonne i Paris, antogs han
1863 till lärare i tyska språket vid militärskolan
i S:t Cyr. Redan s. å. kallades han till professor
i utländsk literatur vid filosofiska fakulteten i
Douai. Vid
utbrottet af fransk-tyska kriget 1870 lemnade
han sin professur och åtföljde såsom "Times’"
korrespondent den italienska expeditionen till
Rom. Derefter bosatte han sig i Florens, hvarest
han utgaf samlingsverket Italia (1874–77) och
började derefter att för Heeren-Ukerts samling af
de europeiska staternas historia utarbeta Geschichte
Frankreichs von der thronbesteigung Ludwig Philipps
bis zum fall Napoleons III (1877–79, bd 1–2). Utom
en mängd i franska, engelska, tyska och italienska
tidskrifter offentliggjorda "essays" har han utgifvit
på franska språket: Dino Compagni (1862), De la bonne
comédie (1863, prisbelönt), La Prusse contemporaine
(1867), Études italiennes (1868), De la réforme de
l’enseignement supérieur (s. å.) m. m., samt på tyska
språket en samling uppsatser under titeln Zeiten,
völker und menschen (Frankreich und die franzosen,
1872, 3:dje uppl. 1879; Wälsches und deutsches,
1875; Aus und über England, 1876; Profile, 1878;
Aus dem jahrhundert der revolution, 1881).
Hillel. 1. En berömd judisk rabbi, föddes i Babylon
omkr. 75 f. Kr., förvärfvade en tid såsom daglönare
sitt och sin familjs uppehälle i Jerusalem samt
egnade sig samtidigt dermed åt studiet af den
mosaiska lagen l. läran (torah) och blef sin tids
störste lärare i lagen. Han var den fariseiska
judendomens ädlaste representant. Det för hans
skrifttolkning utmärkande var att han, i motsats
till den bokstafsträldom, som gjorde sig gällande
hos samtida skriftlärde, betraktade lagen såsom
ett organiskt helt och gjorde dess anda till norm
för uppfattningen af detaljerna. Att akta
menniskovärdet och älska sin nästa såsom sig sjelf
var för H. hufvudsumman af lagen. Allt det öfriga
var blott förklaring och tillämpning. Gud, lagens
gifvare, var framförallt allgod, barmhertig. Äfven
i de meningsstrider, som egde rum mellan honom och
hans motståndare på skrifttolkningens område, den
stränge Schaminaj, ådagalade H. städse ett stort
saktmod. Hans inflytande på sitt folks andliga
utveckling var stort och välgörande. H. uppgifves
hafva varit ordförande i Stora rådet (Sanhedrin)
i Jerusalem. Död omkr. 10 e. Kr. – 2. En annan lärd
rabbi, antagligen en ättling af den föregående, lefde
i 4:de årh. såsom skolföreståndare och gjorde sig
förtjent om fastställandet af den judiska kalendern.
Hillemacher [hilömakär], Eugène Ernest, fransk
genremålare, f. 1820 (1818), lärjunge af L. Cogniet,
har med förkärlek och stor teknisk färdighet
skildrat scener ur namnkunnige mäns lefnad: Rubens
målande sin frus porträtt, Poussin föreställes för
Ludvig XIII, Gutenberg och Fust, Napoleon I med Göthe
och Wieland m. m.
Hiller. Se Iller.
Hiller (Hüller), Johann Adam, tysk tonsättare,
f. 1728, studerade klavér och generalbas under
Homilius vid Kreuzschule i Dresden och kom 1751 till
universitetet i Leipzig. Der blef han 1754 huslärare
hos en grefve Brühl, stiftade 1763 de "concerts
spirituels", hvilka 1781 öfvergingo i de berömda
Gewandhauskönserterna (se d. o.), inrättade 1771
en sångskola samt var 1789–1801 kantor vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
