Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hellebard ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universitetsbiblioteket, kallades 1862 till
docent i svensk historia och befordrades 1866
till ordinarie amanuens vid nämnda bibliotek. 1869
blef han aktuarie vid Statistiska centralbyrån, var
1877–80 verkställande direktör vid "Centraltryckeriet"
i Stockholm och återgick 1880 såsom förste aktuarie
till Statistiska centralbyrån. Vid den internationella
statistiska kongressen i Stockholm 1874 fungerade
H. som sekreterare. 1875 förordnades han att vara
ledamot i Förberedande skattejämkningskomitén
samt att tillika som sekreterare biträda
densamma, och 1879 utsågs han till sekreterare i
Skatteregleringskomitén. 1868–69 uppehöll han sig,
för arkivforskningar och biblioteksstudier, i England,
Frankrike, Tyskland och Danmark. Äfven inom Sverige
har han företagit resor i samma syfte. Skrifter:
Några blad ur Göteborgs historia (1870), Studier
i jemförande befolkningsstatistik (1874), Grafiska
framställningar af valen till andra kammaren (s. å.),
Kommerskollegii statistiska berättelser för 1873
(1875, granskning), Statistiska meddelanden (1876),
Lefnadsteckning öfver E. G. Geijer (s. å., i den
då utkommande uppl. af E. G. Geijers "Saml. skr.";
äfven särsk. utg.) m. fl. Derjämte har han författat
en del af statistiska centralbyråns publikationer
samt ett stort antal uppsatser i tidskrifter och
tidningar, redigerat de svenska ämnen behandlande
artiklarna i 12:te och 13:de uppl. af Brockhaus’
konversationslexikon samt utgifvit 10:de och 11:te
delarna af B. von Schinkels "Minnen ur Sveriges nyare
historia" (1868–72).
Helluland, Se Amerika, sp. 616.
Hellwag, Konrad Wilhelm, tysk ingeniör, f. 1827,
d. 1882, genomgick polytekniska skolan i München och
hade 1855–57 anställning vid schweiziska centralbanan
samt senare vid byggandet af flere statsbanor i
Österrike-Ungern, bl. a. såsom byggnadschef vid
den österrikiska nordvestbanan (1868–74), der flere
brobyggnader vittna om hans förmåga. 1874 utnämndes
han till regeringskommissarie vid det polytekniska
institutets i Wien diplompröfningar och 1875 till
öfveringeniör vid S:t Gotthardsbanan.
Hellwald, Friedrich Anton Heller von, österrikisk
geograf, född i Padua 1842, ingick vid sexton
års ålder i österrikiska armén, men antog 1864
en civilbefattning för att bättre kunna egna sig
åt sina älsklingsstudier: geografien och dermed
beslägtade vetenskaper. 1866, när krig bröt ut
mot Preussen, kallades han åter till vapen, ingick
sedermera i redaktionen för "Österreichische militäre
zeitschrift" samt öfvertog 1871 redaktionen af "Das
ausland" och lefver för närvarande vid Kannstadt,
nära Stuttgart. Bland hans många arbeten märkas: Die
amerikanische völkerwanderung (1866), Maximilian I,
kaiser von Mejiko (1869), Die russen in Centralasien
(1873), Centralasien, landschaften und völker in
Kaschgar, Turkistan, Kaschmir und Tibet (1875),
Kulturgeschichte in ihrer natürlichen entwickelung
(1875), der han slår in på en från föregående åsigter
afvikande bana, Hinterindische länder und völker
(1875), Die erde und ihre
völker (1876–77; "Jorden och dess folk", 1876–79),
Die heutige Türkey (tills, med L. C. Beck, 1877;
"Turkiet i våra dagar", s. å.), Im ewigen eis
(1879; "I höga norden", 1879–81), Naturgeschichte
des menschen (1880) m. fl.
Hellvi, socken i Gotlands läns norra härad, Forsa
ting. Areal 3,536 har. 529 innev. (1880). Annex till
Lärbro, Visby stifts norra kontrakt.
Helm, Theodor, tysk musikskriftställare, f. i
Wien 1843, studerade juridik, men egnade sig
1867 åt musikkritik och blef sedan medarbetare
i "Tonhalle", "Musikal. wochenblatt", "Wiener
fremdenblatt" och "Pester Lloyd" samt 1874 lärare
i musikens historia och estetik vid Horakska
musikskolan. H. räknas såsom en af Wiens bästa
kritiker, ehuru han afgjordt hyllar den nytyska
riktningen och är en utpräglad "program-musiker".
A. L.
Helmend. Se Hilmend.
Helmerding, Karl, tysk komisk skådespelare, f. 1822 i
Berlin, debuterade såsom skådespelare vid ett resande
sällskap i Meissen och fick 1848 anställning vid
en sommarteater i Berlin. I början spelade han med
stor förkärlek och icke utan framgång uteslutande
intriganta och allvarliga karaktersroller,
men uppträdde snart i komiska och har genom sina
skapelser på Wallnerteatern i Berlin (sedan 1855)
stigit allt högre i publikens ynnest. Främst bland
alla hans framstående sceniska alstringar, hvilkas
historia sammanfaller med hela Berlin-"possens"
historia under de senaste årtiondena, ställes
Weigelt (den klemande fadern) i Ad. l’Arronge’s
folklustspel "Mein Leopold". H. har äfven med
framgång försökt sig i dramatiska originalarbeten
(t. ex. det bekanta Eine weinprobe), öfversättningar
och bearbetningar. H. anses hafva skapat en ny
komisk riktning, som benämnes "den sangviniska",
derför att den visar sig i beundransvärd förmåga af
skiftande uttryck.
Helmers, Jan Frederik, nederländsk skald, f. 1767, var
ursprungligen köpman och mäklare. Hans fäderneslands
politiska vanmakt och förnedring under den franska
revolutionens tid fyllde honom med smärta och dref
honom att dikta. Det skönaste minnesmärket af hans
patriotism och hans mod är, åtskilliga poetiska
brister till trots, dikten De hollandsche natie (1812;
ny uppl. 1821), ett dityrambiskt förhärligande af
det nederländska folket. Död 1813. En samling af hans
dikter utkom i två upplagor 1816.
Helmersen, Gregor von, rysk naturforskare, f. 1803,
företog 1826 jämte Engelhardt sin första vetenskapliga
forskningsfärd till nedre Volga och Ural. Derefter
undersökte han med outtröttlig flit, under vidsträckta
resor, de geologiska förhållandena i de flesta af
Europas land och i vestliga delen af Asien. Sålunda
besökte H. 1829 södra Ural och åtföljde Humboldt
från Slatoust till Orenburg; 1830–32 genomreste han
Tyskland, Österrike och Schweiz, 1833 norra Ural
och 1834 Altai. 1835–56 företog han flere resor till
Kirgissteppen. 1856–59 undersökte han trakten kring
Onega och 1860–62 stranden kring Pejpus. 1863–64
genomforskade han Krim och stenkolsbergen omkring
Donets; 1865 var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
