Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Hjelm och Swedman. Äfven ett och annat landskap
lemnade under de närmaste åren H:s atelier. Han föll
dock tämligen snart (omkr. 1809) i djupt svårmod, som
slutligen urartade till fullständig sinnesrubbning och
derigenom för alltid afbröt hans konstnärsbana. Han
afled i Stockholm d. 27 Mars 1814. – H:s arbeten äro
ganska talrika och dels utförda i ren streckgravyr,
dels i "maniére pointillée" (punkteringsmanér)
samt i aqvatinta. Såsom aqvatintagravör är han
jämte J. Fr. Martin Sveriges förnämste, och
särskildt i figurgravyr och figurteckning är han
dennes öfverman. Han behandlar aqvatintan med
stor mjukhet och finhet samt förstår lyckligt att
mildra dess enformighet och tyngd. Bland H:s efter
egna teckningar utförda blad må nämnas: Ph. Lailson
(konstberidare), fru Casagli (dansös), båda i hel
figur, flere karikatyrer, utsigter af Slottsbacken och
Kungsträdgården (1801), Utsigt af kappkörningsbanan på
Brunsviken (ett intressant genreblad) o. s. v. Bland
hans öfriga arbeten kunna, utom de ofvan omtalade,
nämnas Caffe-beslaget (efter Nordqvist), Eldsvådan
på Riddarholmen 1802 (efter Ulmgren), Utsigt
af Höganäs’ stenkolsgrufva (efter Billqvist),
porträtt (af Gustaf IV Adolf, dennes drottning
och flere berömde läkare) samt bokillustrationer.
-rn.
Heland, Frans Isak von, tonsättare, född i Stockholm
d. 11 Juni 1843, löjtnant vid Svea lifgarde 1864,
kapten 1876, började studera musik för Gille 1865
och för Berens 1868. Han har utgifvit 4 häften
sånger, bland hvilka en del blifvit populära,
samt på Nya, Mindre eller Djurgårds-teatrarna fått
uppförda operetterna Regementstrumslagaren (1870),
Löjtnanten och hans kalfaktor (1874), Det var jag
(1879), Rekryten (1881) och Foglarne (1882). Dessutom
skref han festmarscher till kronprinsessan Lovisas
förmälning (1868) och konungaparets silfverbröllop
(1882). A. L.
Helassonans. Se Assonans.
Helbad. Se Bad.
Helblinde, Nord. mytol., Lokes broder, var son af
jätten Fårböte och hans maka Löfö. Ordet förekommer
ock bland Odens namn. Th. W.
Held, Friedrich Wilhelm Alexander, tysk
skriftställare, f. 1813, var 1831–35 officer
vid ett preussiskt infanteriregemente, derefter
skådespelare och literatör. Tillsammans med
O. J. B. von Corvin utgaf han från 1843 i Leipzig
tidningen "Die lokomotive", och efter dess indragning
blef han 1848 redaktör för "Volksblatt" i Berlin,
der han äfven såsom radikal folktalare spelade en
ganska betydande rol under revolutionstiden. Sedan
lugnet återinträdt i den preussiska hufvudstaden,
blef H. regeringens man och fick 1850 en befattning
i statens tjenst. Efter någon tid lemnade han denna
och sysselsatte sig endast med tidningsskrifveri. 1863
blef han redaktör för "Staatsbürger-zeitung", och
sedan han blifvit oense med sin förläggare, uppsatte
han 1871 tidningen "Alte staatsbürger-zeitung". Död
1872. H. utgaf Illustrirte weltgeschichte (i förening
med Corvin, 1844–51; "Illustrerad verldshistoria",
1846–55), Deutschlands lehrjahre 1848–60 (1859) m. m.
Heldenbuch ("hjelteboken"), titel på en samling
episka, till tyska hjeltesagan hörande dikter, hvilka
trycktes under tiden från slutet af 1400-talet till
1590. Heldenbuch innehåller Ortnit, Wolfdietrich,
Hugdietrich, Der grosse rosengarten och Der kleine
rosengarten (l. "König Laurin"). Neue H., af Kaspar
von der Röhn (1820), härrör från 1470-talet och
innehåller de nämnda sagorna jämte åtskilliara andra,
men i en poesi- och smaklös bearbetning. En senare
samling af gamla tyska hjeltedikter under namnet
heldenbuch är utgifven af F. H. v. d. Hagen (1855),
hvarförutom märkes Simrocks "Neudeutsche bearbeitung"
af Heldenbuch (2:dra uppl. 1851).
Helder l. den Helder, befäst sjöstad i nederländska
prov. Nord-Holland, är belägen på yttersta spetsen
af fastlandet midt emot ön Texel och skild från
denna genom det 4 km. breda Marsdiep. H.
var vid 1800-talets början endast en obetydlig
fiskareby, men är nu en blomstrande handelsstad med
19,676 innev. (1879). Till stadens höjande har
framför allt bidragit den vigtiga nord-holländska
kanalen, med hvilken den sammanbindes genom
Helder-kanalen, och hvars mynning, Nieuwediep,
bildar dess egentliga hamn, med skeppsvarf,
slussar, magasin och starka fästen. Den yttre
hamnen rymmer beqvämt 300 skepp och är station för en
del af nederländska flottan. Marinetablissementet
Willemsord har en stor docka, kaserner,
sjukhus, ett meteorologiskt observatorium och
ett ansedt marininstitut. Fästningsverken, som
påbörjades 1811 af Napoleon I, blefvo färdiga 1830
och utgöras nu af en rad fort och kustbatterier samt
en utmed hafvet uppförd 8 km. lång granitvall,
Helderdeich, som vid sin fot har Nederländernas
enda kustdjup. I krigstid kan H. som befäst
läger upptaga ända till 30,000 man. Utanför det
starka fortet Kijkduin segrade holländarna under de
Ruyter och Tromp öfver engelsmännen d. 21 Aug.
1673 (slaget vid Helders udde). Vid H. landsteg
d. 27 Aug. 1799, under Abercromby och hertigen af
York, en engelsk armékår, som i förening med 13,000
ryssar trängde fransmännen tillbaka, hvarefter
franska flottan, som nyss utlupit från H., gaf sig
åt engelsmännen. S. A. L.
Helena (Grek. Helene), Grek. hjeltes.,
dotter af Zevs och Leda eller af Leda och hennes
jordiske gemål, konung Tyndareos i
Lakedaimon, prisades af sagorna enstämmigt såsom den
skönaste bland qvinnor, hvarför äfven en stor mängd
af furstar och ädlingar eftersträfvade hennes
hand. Sedan Tyndareos låtit alla friarna edligen
förbinda sig att samfäldt bistå och skydda
den, som blefve utsedd till hennes gemål, förmälde
han henne med Menelaos. Då H. sedermera af
den trojanske konungasonen Paris (Alexandros)
lockades att öfvergifva sin make och medfölja till
Troja, gaf detta anledning till det trojanska kriget.
H:s oförlikneliga skönhet tillvann henne äfven
trojanernas hjertan, så att de trots all den ofärd,
som kriget bragt öfver dem, voro henne väl bevågna.
Sjelf ångrade hon dock sitt lättsinne och längtade
tillbaka till sitt fädernesland och sina forna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
