Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hegel, Georg Wilhelm Friedrich - Hegelian, person, som hyllar de åsigter, hvilka framställts af den tyske filosofen G. W. F. Hegel - Hegelund, Peder Jensen - Hegemone. Se Chariter - Hegemoni kallades i det forna Grekland den officielt erkända öfvervigt, som tillkom en mäktigare stat i förhållande till andra, med honom förbundne stater - Heger, Jens Stephan - Hegermann, Diderik - Hegermann-Lindencrone, Caj Ditlev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har flitigt bearbetats efter H:s principer. –
I Sverige har hegelianismen icke saknat
anhängare (Borelius, Afzelius, Genberg). Den
s. k. Lundateologien har af hegelianismen tagit
starkt intryck, hvilket i viss mån ännu fortfar. Dess
betydelse för den sjelfständiga svenska filosofien
begynner med Boström, hvilken i H. hade sin närmaste
historiska förutsättning och utgångspunkt. "Om denna
verlden vore den enda, så hade H. rätt", yttrade
Boström ofta och antydde dermed såväl hvad han af
H. fått lära som ock den väg han ansåg tänkaren
böra gå för att komma längre. – Bland H:s biografer
märkas i synnerhet R. Haym ("Hegel und seine zeit",
1857) samt K. Rosenkranz ("Apologie Hegels", 1858,
och "Hegel als deutscher nationalphilosoph", 1870).
L. H. Å.
Hegelian, person, som hyllar de åsigter, hvilka
framställts af den tyske filosofen G. W. F. Hegel.
Hegelund, Peder Jensen, dansk författare, född i
Ribe 1542, blef magister i Wittenberg 1568, rector
scholae i Ribe 1569 och biskop derstädes 1595. Död
1614. H. var Danmarks förnämste diktare af
skolkomedier, af hvilka dock endast en finnes i behåll:
"Susanna", bearbetning af tysken Xystus Betulejus’
latinska drama, med ett af H. sjelf författadt
mellanspel, Calumnia (tr. 1587). Derjämte utgaf han
ABC af bibelske ordsprog (1588) och Sköne sprog
aff de siu vjse mänd (s. å.) samt författade Nogle
Kvindelist, bibliska berättelser på vers (tr. 1650).
C. R.
Hegemone. Se Chariter.
Hegemoni (Grek. hegemonia, Lat.
principatus, ledning, anförareskap) kallades i
det forna Grekland den officielt erkända öfvervigt,
som tillkom en mäktigare stat i förhållande
till andra, med honom förbundna stater. Vidden
af det inflytande, som åtföljde hegemonien,
var naturligtvis olika och berodde af särskilda
fördragsbestämmelser. Såsom regel kan man uppgifva,
att de sålunda förbundna staterna med afseende på
sina inre angelägenheter voro fullkomligt oberoende
af hvarandra. Frågor rörande den gemensamma yttre
politiken afgjordes af förbundsrådet, der alla hade
lika rösträtt under den ledande statens presidium,
hvilken äfven under krigstid egde att bestämma
storleken och fördelningen af de bidrag i penningar,
manskap eller skepp, som de särskilda staterna
borde lemna, samt att anföra den sålunda uppsatta
förbundshären. Öfver staterna på Peloponnesos
tillegnade sig Sparta redan tidigt en sådan
hegemoni, hvilken vid början af persiska krigen
(500 f. Kr.) utsträcktes till hela Grekland. Denna
maktställning gjordes dock snart stridig af Athen,
som genom sin stora sjömakt intog en framstående
plats, hvarjämte äfven andra omständigheter bidrogo
att föra en stor del af de förbundna staterna öfver på
dess sida. Först efter det peloponnesiska kriget (431–
404 f. Kr.), som krossade Athens makt, lyckades Sparta
att för en tid återvinna sitt förra inflytande. Thebe,
som af ålder eftersträfvat och tidtals äfven innehaft
hegemoni öfver städerna i Beotien, lyckades blott
för en kort tid (371–362
f. Kr.) att göra sig till den ledande staten inom
en stor del af Grekland. Äfven det macedoniska
väldet i Grekland efter slaget vid Chaironeia (338
f. Kr.) hade till en början formen af en hegemoni.
A. M. A.
Heger, Jens Stephan, dansk skådespelare, född i
Köpenhamn 1769, blef student 1788 och ingick 1796
vid kungliga teatern, dels af varmt intresse för
konsten, dels af kärlek till den, som sedermera blef
hans hustru. Han utmärkte sig både i tragiska och i
komiska roler, men hans starka sjelfständighetskänsla
framkallade åtskilliga svårigheter och väckte
till sist hans missnöje med teaterstyrelsen, så
att han 1817 tog afsked. Död 1855. H. var
gift med Ellen Marie Smidth, f. 1774, d. 1842,
som 1793–1831 var en framstående skådespelerska
vid kungliga teatern och särskildt utmärkte sig
i nordiska hjeltinneroler. Deras dotter Elisabet,
f. 1811, blef 1827 likaledes skådespelerska vid
kungliga teatern och vann i synnerhet bifall i
de öhlenschlägerska tragedierna. 1834 ingick
hon äktenskap med skådespelaren V. Holst. –
Både Rahbecks hustru, Karen Margrete (Kamma) H.,
f. 1775, d. 1829, och Öhlenschlägers maka
Kristiane H., f. 1782, d. 1841, voro systrar till H.
E. Ebg.
Hegermann, Diderik, norsk general, föddes i
Altona d. 6 Dec. 1763, flyttade året derefter med
sina föräldrar till Frederikshald i Norge, ingick
1776 i den norska landkadettkåren i Köpenhamn och
utnämndes 1786 till sekundlöjtnant vid kåren.
1790 transporterades han som kompanichef till
Norge, hvarest han tillika blef "anden officer"
vid den matematiska skolan i Kristiania.
Förnämligast genom H:s verksamhet ombildades denna
till "det norske militaire institut", hvars chef
han blef, med majors rang. 1812 utnämndes han till
öfverste och chef för det oplandske regemente
och representerade detta vid riksförsamlingen
på Eidsvold 1814. Der var han en verksam medlem
af den komité, som skulle utarbeta förslag till
en konstitution, och den slutliga redaktionen
af Grundlovens § 112 (om grundlagsändringar) lär
härröra från honom. Under vapenstilleståndet med
Sverige uppehöll han sig som kommissarie i det
svenska högqvarteret i Frederikshald. Efter Norges
förening med Sverige fortfor han att vara chef
för kadettkåren och utnämndes kort derefter till
generalmajor samt – alldeles mot sin vilja – till
statsråd och chef för armédepartementet. Sedan
han ingått äktenskap med en rik köpmansenka från
Kristianssand, sökte han afsked från alla sina
ämbeten, men först efter upprepade ansökningar
fick han sin önskan uppfylld. Derefter lefde
han som privatman i Kristianssand, hvarest
han dog d. 7 Febr. 1835. Han utgaf Den
norske militaire mathematiske skoles historie
(1796). Till hans minne restes 1841 utanför
krigsskolan en 6 m. hög obelisk af sten.
O. A. Ö.
Hegermann-Lindencrone, Caj Ditlev, dansk general (son
af Louise H., f. 1778, d. 1853, hvilken 1825 under
titeln Danske fortällinger utgaf en samling särdeles
intagande noveller), föddes 1807, blef 1822 löjtnant
och 1838 ryttmästare, anförde 1848 som major en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
