Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heemskerk, Marten - Heemskerk, Jakob van - Heer, Oswald - Heeren, Arnold Hermann Ludwig - Heermann, Johann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbeten samt äfven studerade den sydländska
naturen. Återkommen till sitt hemland, hade han
alldeles ändrat målningssätt. Förut hade han ädelt
och fint uppfattat naturen och genom enkelhet i
framställningen åstadkommit ett vackert intryck. I
denna osökta stil hade han före sin italienska
resa målat åtskilliga verk, bland hvilka främst må
påpekas S. Lukas, som målar madonnan. Men nu gick han
i manér och förvridnirig af kroppens lemmar allt
mer och mer från sanning och natur och fick likväl
på samma gång en mängd efterhärmare af denna falska
smakriktning. Han dog i Haarlem 1574. C. R. N.
Heemskerk [hems-], Jakob van, holländsk
upptäcktsresande, f. 1567, försökte 1595 och 1596
förgäfves att åt nordöst kringsegla Asien och
måste båda gångerna under svåra försakelser och
lidanden öfvervintra på Novaja Semlja. Efter att
hafva gjort flere resor till Indien blef han 1607,
såsom vice-amiral, chef för en holländsk flotta om 26
små krigsskepp och vann med dessa, under Gibraltars
kanoner, en lysande seger öfver den spanska flottan,
som bestod af 26 stora fartyg. H. stupade under
striden. L. H.
Heer [her], Oswald, schweizisk botanist, entomolog och
paleontolog, föddes d. 31 Aug. 1809 i Niederutzwyl i
kantonen St. Gallen i Schweiz. 1828–31 studerade
han vid universitetet i Halle, såväl teologi
som naturvetenskap. 1832 började han ordna
Escher-Zollikofers stora insektsamling i Zürich,
ett arbete som upptog 6 år, och under hvilket
han samtidigt förberedde utgifvandet af Fauna
coleopterorum helvetica (1838–41). 1834 blef han
privatdocent i botanik och entomologi vid det nya
universitetet i Zürich och s. å. föreståndare för den
botaniska trädgården derstädes, 1835 e. o. professor
i botanik och entomologi samt 1856 professor i
speciel botanik vid det nyanlagda polyteknikum
i Zürich. 1850–68 var han ledamot af kantonen
Zürichs stora råd. I sina unga år företog han
vidsträckta studieresor i Alperna. Utom i Schweiz
har han företagit resor i Österrike, norra Italien,
södra Frankrike, södra Spanien samt England och
tillbragte vintern 1850–51 på Madeira. H:s förnämsta
arbeten äro hans växtpaleontologiska, och han är
obestridligen vår tids såväl mångsidigaste som
skarpsinnigaste växtpaleontolog. Särskildt har
han i hög grad vidgat kännedomen om den tertiära
tidens vegetation. Banbrytande var hans arbete Flora
tertiaria Helvetiae (1855–59; med 156 taflor). Af
H:s andra arbeten må nämnas Flora fossilis Helvetiae
(1877, med 70 taflor), Contributions à la flore
fossile du Portugal (1881) samt framför allt
Flora fossilis arctica, i hvilket han beskrifver
Spetsbergens, Beeren Eilands, Sibiriens, Sachalins,
Alaskas, Nedre Canadas och Grönlands fossila växter
från olika formationer, och hvaraf hittills (1882)
5 bd samt del. I af bd 6 utkommit. Dess fortsättning,
innehållande beskrifning öfver de på Grönland under
de sista åren nyupptäckta massorna af fossila växter
är han för närvarande (1882) sysselsatt med att
utarbeta. För öfrigt har han i en mängd arbeten
beskrifvit olika formationers växtfossil från en
massa ställen i Europa samt äfven från Madeira, norra
Afrika, Sumatra, Nebraska m. fl. land. Dessa
arbeten måste likvisst här förbigås, liksom hans
rent botaniska arbeten. I dessa olika arbeten
igenfinner man emellertid öfverallt samma skarpa
blick, mångsidiga lärdom och genialiska förmåga
att behandla ämnet, så att det blir i högsta måtto
fruktbringande. – Som entomolog har H. ej blott
sysselsatt sig med lefvande insekter utan äfven
utgifvit vidlyftiga arbeten öfver såväl tertiärtidens
som juratidens. Hans mest omfattande arbete på detta
område torde vara Die insektenfauna der
tertiärgebilde von Oeningen und Radoboj in Kroatien
(1847–53). Slutligen förtjenar nämnas Die urwelt der
Schweiz (1864; 2:dra uppl. 1879). Mer än i något
af H:s öfriga arbeten framträder der författarens
lärdom och mångsidighet inom naturforskningens alla
områden, och detta verk torde i sitt slag hittills
stå oöfverträffadt. I ett hänseende synas dock hans
åsigter vara mindre lyckliga: han erkänner visserligen
i princip utvecklingsteorien, men förnekar, att
arternas utveckling skett gradvis och vill i stället
söka förfäkta den meningen att förändringen skett
med ens. A. G. N.
Heeren [heren], Arnold Hermann Ludwig,
tysk historieskrifvare, född 1760, studerade i
Göttingen först teologi, men derefter filologi och
historia. H. blef 1784 docent, 1787 e. o. professor
och 1794 professor i filosofi samt 1801 professor i
historia vid nämnda stads universitet. Han utnämndes
1837 till geheimejustitieråd och afled 1842. –
Ehuru H:s verksamhet på det filologiska området
icke blef utan betydelse (han utgaf 1785 Menanders
arbete "De encomiis" samt 1792–1801 "Eclogae
physicae et ethicae" af Stobaeus), var det dock
på den historiska vetenskapens fält, som han vann
sitt rykte. Han författade Idéen über den politik,
den verkehr und den handel der vornehmsten völker
der alten welt (1793–96), ett klassiskt arbete,
hvilket förskaffade honom en plats bland verldens
förnämste historieskrifvare. Icke mindre uppseende
väckte hans Geschichte der staaten des alterthums
(1799) och Geschichte des europäischen staatensystems
und seiner colonien (1809; "Handbok i det europeiska
statssystemets och dess koloniers historia" etc.,
1819 och 1865), af hvilka det senare ännu i dag är
ett mycket läst och värderadt arbete. Bland hans
öfriga arbeten märkas: Geschichte der classischen
literatur seit dem wiederaufleben der wissenschaften
(1792–1802), Untersuchungen über die quellen der
vorzüglichsten alten historiker und geographen och
Versuch einer entwickelung der folgen der kreuzzüge
(1808; prisbelönt af franska institutet). En samling
af H:s Historische werke utkom 1821–26. Jämte Ukert
grundlade H. det ännu fortgående samlingsverket
"Geschichte der europäischen staaten". Det var på
anmodan af utgifvarna af detta verk, som E. G. Geijer
skref sin "Svenska folkets historia", och med
denna samling har äfven införlifvats F. F. Carlsons
"Sveriges historia under konungarna af pfalziska
huset". 1830–40 redigerade H. "Göttinger gelehrte
anzeigen".
Heermann [her-], Johann, tysk luthersk psalmdiktare,
f. 1585, blef 1611 kyrkoherde i Köben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
