Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hawick ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid ämbetstillsättningar, så att befordringsgrunden ej
längre skulle blifva partitjenster, utan duglighet
m. m. Hans försonliga politik gaf sig uttryck
redan vid kabinettets bildande, i det han till
ministrar kallade endast hofsamme republikaner,
medlemmar af reformpartiet och en demokrat. Med
den i representanternas hus rådande demokratiska
majoriteten råkade han flere gånger i konflikt och
måste ofta begagna sig af sin veto-rätt. Sina gamla
vänner republikanerna stötte han ifrån sig derigenom
att han på det bestämdaste motsatte sig den sedvanliga
korruptionen vid ämbetstillsättningar. Den 4 Mars
1881 afgick han från presidentsämbetet.
Hayes [häs], Isaak Israel, amerikansk nordpolsfarare,
f. 1832, medföljde 1853–55 Kanes expedition såsom
skeppsläkare och ställdes 1860 i spetsen för en
ny expedition, som skulle undersöka det "öppna
polarhaf", hvilket man trodde sig hafva upptäckt
på den föregående expeditionen. Han ankom till Smith
sound under 78 1/2° n. br., företog följande år en färd
öfver isen med hundar och slädar samt framträngde ända
till 81° 35’ n. br., der han såg en vattensky i n.,
som tillkännagaf öppet vatten. Fartyget var emellertid
så illa skadadt, att han måste återvända hem. Han
deltog derefter som frivillig kirurg i kriget, men har
äfven sedan arbetat för sin älsklingsidé, nordpolens
uppnående. Om sina färder har han utgifvit bl. a. An
arctic boat journey (1860), The open Polar sea (1867)
och The land of desolation (1871), det sista arbetet
en berättelse om en resa, som han företog till
Grönland 1869.
Hayez [haiez], Francesco, italiensk historiemålare,
född 1791 (92) i Venezia, studerade redan 1804
vid dervarande konstakademi och skickades sex år
derefter till Rom för att fullända sin utbildning,
hvarvid han åtnjöt Canovas beskydd. Han visade sig
snart vara en afgjord kolorist och räknas äfven i
Italien såsom grundläggare inom dess nya konst af
den moderna historiska realismen. Efter att hafva
fått första priset af akademien i Milano för Laokoon
vände han sig uteslutande till historiska genre-ämnen,
såsom Carmagnola, Romeo och Julia, De två Foscari,
som anses för hans bästa verk, m. fl. Han deltog i
världsutställningen 1855 med fyra historiska bilder
och tre porträtt samt 1867 med ej mindre än sju
taflor, bland hvilka en skildrade Slaget vid Magenta.
C. R. N.
Haynau l. Hainau, stad i preussiska regeringsområdet
Liegnitz (Schlesien), 15 km. nord-vest om
Liegnitz. 5,724 innev. (1880). Bekant genom det
nederlag, som en i bakhåll lagd preussisk styrka af
5,800 man till fots och 4,000 till häst med 56 kanoner
under öfverste Dolff den 26 Maj 1813 tillfogade den
ovarsamt förföljande franska avantgardesdivisionen
Maison och en kavalleridivision, hvarvid det
preussiska kavalleriet tillkämpade sig en lysande
seger.
Haynau. 1. Wilhelm Karl von H., friherre, kurhessisk
generallöjtnant, naturlig son af kurfursten Vilhelm I
af Hessen-Kassel, f. 1779, blef 1847 pensionerad
efter långvarig tjenstgöring i hessiska armén. När
under 1850 års författningsstrider ingen högre militär
fanns, som
ville åtaga sig upprätthållandet af krigstillståndet,
utnämndes den 71-årige H. till hessiska
arméns öfverbefälhafvare och beordrades att
kufva folkrörelserna i Kassel. Men de flesta
officerarna vägrade honom lydnad och begärde sitt
afsked (d. 9 Okt.), under det ständerutskottet
anklagade honom inför generalauditoriatet för
högförräderi. Han drog sig derefter snart tillbaka
till privatlifvet. Död 1856. – 2. Julius Jakob von H.,
friherre, österrikisk general, den föregåendes broder,
naturlig son af kurfursten Vilhelm I af Hessen-Kassel,
f. 1786, deltog med utmärkelse i Österrikes krig
mot Napoleon, blef 1813 major och befordrades under
fredsåren 1815–48 till fältmarskalkslöjtnant och
divisionsbefälhafvare i Ungern. Vid revolutionens
utbrott uti Italien 1848 erbjöd sig H. frivilligt
till tjenstgöring i kriget och utnämndes
till kommendant i Verona. Genom sin skicklighet
bidrog han i hög grad till segern vid Custozza
(1848) och till Peschieras fall (s. å.). 1849
utkräfde han hämd på Ferraras innevånare för några
förolämpningar, som tillfogats österrikiska soldater,
samt kufvade upproret i Brescia med sådan stränghet
– han lät t. o. m. piska fruntimmer –, att han
förvärfvade sig tillnamnet "Brescias hyena". Sedermera
(s. å.) öfvertog han befälet öfver belägringstrupperna
vid Venezia, men kallades kort derefter att såsom
fälttygmästare anföra de österrikiska trupperna
i kampen mot ungrarna. Han besatte Budapest och
Szegedin samt uppref den ungerska Theiss-armén i
slagen vid Szöreg (d. 5 Aug.) och Temesvár (d. 9
Aug.). Under det H. genom sina segrar befäste
sitt anseende såsom skicklig och djerf fältherre,
gjorde han sig på samma gång allmänt hatad genom sin
grymhet mot de besegrade. Efter pacifikationen (1849)
utnämndes han till armébefälhafvare och ståthållare
i Ungern samt utöfvade såsom innehafvare af dessa
ämbeten en fullständig militärdiktatur. Redan
1850 måste han entledigas från nämnda ämbeten. Död
1853. H. grundade "Die Haynau-stiftung", en fond
för understödjande af invalider samt enkor och barn
efter militärer. – 3. Friedrich Wilhelm Karl Eduard
von H., friherre, kurhessisk generallöjtnant,
son till H. 1, f. 1804 i München, deltog 1849
i danska fälttåget och mottog 1850 ledningen af
kurhessiska krigsdepartementet. S. å. deltog han
i sin faders åtgöranden mot de författningstrogne
officerarna. 1853 blef han generalmajor och verklig
krigsminister, men afgick 1855, på samma gång som
Hassenpflug, ur ministèren. 1857 utnämndes han till
generallöjtnant. Död 1863 genom sjelfmord.
Hayo. Se Coca.
Hayti. Se Haiti.
Hayu. Se Haju.
Hazara, distrikt i kejsaredömet Indien, nordöstra
delen af regeringsområdet Pisjavar, mellan
Indus i v. och Kaschmir i ö. Arealen 7,177
qvkm. Omkr. 350,000 innev., de fleste muhammedaner.
Hazaribagh. 1. Distrikt i kejsaredömet Indien,
Bengalen, nordöstra delen af regeringsområdet Chota
Nagpur. Arealen 18,182 qvkm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
