Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Háttatal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvkm., 1,423 innev.), ett imperialt pastorat af 2:dra
kl. – 2. Prosteri af Åbo ärkestift, omfattande 9
församlingar med sammanlagd areal af 2,754 qvkm. och
29,078 innev. (1880). O. I.
Hatvan, köping i ungerska komitatet Heves. Omkr. 4,500
innev., till större delen magyarer. Odling af
meloner. Stor hästafvel.
Hatzfeld (Magyar. Zsombolya), köping i ungerska
komitatet Torontál, vid jernvägen mellan Budapest
och Temesvár. 8,621 innev. (1880), de flesta tyskar.
Hatzfeldt, tysk slägt från Hessen, omtalas redan
i början af 1200-talet, upphöjdes på 1600-talet i
grefligt, 1741 i furstligt och 1748 i riksfurstligt
stånd.
1. Melchior v. H., grefve af Gleichen, tysk
fältmarskalk, f. 1593, framträder i trettioåriga
krigets historia 1635, då han hade i uppdrag ätt
förfölja hertig Bernhard af Weimar. 1636 blefvo
H. och kurfursten af Sachsen slagna vid Wittstock af
Johan Banér; men redan i början af 1637 var han
färdig att tillsammans med Götz rycka an mot
svenskarna, hvilka blefvo tvungna att ]ägga sig i
befäst läger vid Torgau. Ehuru Banér lyckades komma
undan, erhöll H. till belöning för sin skicklighet
ett sjelfständigt kommando i Westfalen. I Okt.
1638 inneslöt och besegrade han en svensk-pfalzisk
här under King vid Vlotho, mellan Werra och Weser.
H. kallades 1639 från Westfalen till de kejserliga
arflanden och förenade sig 1640 med Piccolomini,
hvarefter de båda drefvo Banér ur Böhmen.
Efter Gallas’ nederlag vid Jüterbogk erhöll H.
i uppdrag att organisera en ny här (1644). När
Torstensson i början af 1645 tågade mot söder, sökte
H. stänga vägen för honom men blef i det blodiga
slaget vid Jankowitz (d. 6 Mars 1645) i grund
slagen och tillfångatagen. Han utvexlades snart och
deltog derefter å nyo en kort tid i kriget, men erhöll
redan 1646 på egen begäran afsked ur krigstjensten.
1657 förde han såsom generalfältmarskalk till
Polen den hjelptrupp af 16,000 man, som kejsaren
s. å. förbundit sig lemna konung Johan Kasimir till
hjelp mot svenskarna. I Juli började han belägra
Krakov, och sedan staden d. 30 Aug. öfvergifvits
af svenska befälhafvaren, ryckte han mot Thorn.
Till följd af sjukdom måste han nedlägga befälet.
Död d. 9 Jan. 1658.
2. Franz Ludwig, furst v. H., preussisk statsman,
f. 1756 i Wien, trädde 1795 i preussisk tjenst,
blef 1802 generallöjtnant och erhöll 1803 af
preussiske konungen furstlig värdighet. Då Berlin
1806 utrymdes af de preussiska trupperna, uppdrogs
åt H. ledningen af de offentliga angelägenheterna.
Efter koalitionskrigens slut anförtroddes honom flere
diplomatiska uppdrag. 1818 blef han sändebud
i Haag och 1822 i Wien, der han stannade till
sin död, 1827.
3. Sophie von H., den föregåendes dotter,
f. 1805, blef 1822 gift med grefve Edmund af H.,
men 1851 skild från honom. Medan processen
om skilsmässan pågick, blef, såsom det sades,
på F. Lassalles anstiftan från en friherrinna
Meyendorf stulet ett skrin, i hvilket
för H. värdefulla dokument troddes förvarade, en
stöld, som hade till följd en på sin tid mycket
uppseendeväckande process. H. blef sedan Lassalles
moderliga väninna och deltog med honom i den
socialistiska agitationen, på hvilken hon äfven efter
hans död (1864) sökte utöfva inflytande. Död 1881.
Hauberrisser, Georg, tysk arkitekt, f. 1841, gjorde
sina studier i München, Berlin och Wien (under
Schmidt) och är sedan 1867 bosatt i München, vid
hvars konstakademi han blef hedersledamot 1874. H:s
förnämsta verk är det nya Rådhuset i München
(1867–72; gotik).
Haubitz (T. haubitze, af Tsjech. haufnice),
krigsv., en artilleripjes, som har kortare lopp
än kanonen och längre än mörsaren samt nyttjar
svagare laddningar än den förra och starkare än
den senare. Haubitzer voro först slätborrade, hade
en särskild kammare af cylindrisk eller stympadt
konisk form och en godsstyrka rättad efter den till
pjesen begagnade största laddningen. Man skilde på
svåra och lätta haubitzer; de förra voro vanligen
af jern, de senare af brons. Emedan laddningen
var mindre än kanonens, måste en högre elevation
användas, hvaraf kulbanan blef mera krökt. Den
derigenom minskade genomträngningsförmågan hos
kulan sökte man ersätta genom sprängverkan hos en
hålkula. Loppets längd utgjorde 6 till 8 kaliber,
hvaraf 1 1/4 kaliber kom på kammaren. Den cylindriska
kammarens tvärlinie var ungefär 1/2 kaliber. Till
det yttre liknade haubitzen kanonen. Först under de
senaste åren har uppmärksamheten åter blifvit fäst
vid detta kanonslag. Skjutförsök hafva inom olika
land företagits med refflade bakladdningshaubitzer af
olika kalibrar, vanligtvis omkring 15 à 22 cm. Dessa
skjutförsök hafva visat goda resultat. Loppets
längd är på dessa haubitzer omkring 7 à 9 kaliber,
och de längsta afstånd, på hvilka kastning
skett, utgöra 5,000 à 7,000 m. Som projektiler
begagnas både granater och granatkartescher. Dessa
haubitzer äro i allmänhet af stålbandadt tackjern.
H. W. W.
Hauch, Johannes Karsten, dansk skald, föddes d. 12
Maj 1790 i Frederikshald (Norge), hvarest fadern,
Frederik H., då var bosatt i egenskap af amtman
öfver Smålenenes amt. 1792 blef fadern stiftsamtman i
Bergen, och på den närbelägna Malmangers prestgård,
i Nils Hertzbergs hus, tillbragte H., omgifven af
en storartad natur, sina pojkår. 1803, då fadern
utnämndes till stiftamtman på Själland, blef
Köpenhamn hans hem, och vid bombardementet 1807 deltog
han aktivt i stadens försvar. 1808 blef H. student
och skulle sedermera studera juridik. Men dels drogs
han genom H. K. Örsted till naturvetenskaperna och
påverkades starkt af Schellings filosofi, dels fördes
han af det djupa intryck, som Öhlenschlägers diktning
gjort på honom, in i omfattande, men tämligen
planlösa estetiska studier, hvilka tillika med
naturfilosofiska drömmerier framkallade en ganska
oklar lyrisk produktion. Med Öhlenschläger kom han
1814 i personlig beröring, hvilken blef af stor
betydelse för hans utveckling samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
