Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt / 815-816 (1883) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hassenpflug ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller hastigheten skall mätas längre från
mynningen. Af det förra slaget må nämnas Cassinis
vagn samt Robins och Manguins pendlar, af det
senare Mathei roterande skifva, Weatstones och
Navez’ elektromagnetiska apparater (den senares
förbättrad af svensken Wrede) och Leurs’
samt den inom svenska artilleriet f. n. nyttjade Le
Boulengés kronograf. Denna består i hufvudsak (se
fig.) af följande delar: en ungefär 0,6 m. hög ihålig



mässingscylinder, A, på underlag af trä (försedt med
ställskrufvar för att gifva cylindern lodrätt läge),
två elektromagneter, B och C, ett bord, D, som står i
förbindelse med den af fjedern E fasthållna knifven F,
samt två på elektromagneterna hängande stålcylindrar,
G, tidmätaren, och H, antecknaren. På H äro fästa två
hylsor, K och L, af mjukt zinkbleck. Framför kanonen,
på ett bestämdt afstånd, stå två trådskärmar, M och N,
af hvilka den närmast kanonen befintliga har ledning
till B och den andra till C. I båda ledningarna
ingå galvaniska batterier och en strömbrytare. När
apparaten skall begagnas, regleras först strömmen
och bordet D flyttas, så att, när strömmen afbrytes
samt G och H falla, den genom G:s stöt mot bordet
D lösgjorda knifven F ger ett hugg i hylsan K
på förut utsatt ställe motsvarande en falltid af
0,15 sekunder. Detta tillvägagåendc kallas att taga
en disjunktion. Derefter upphängas åter cylindrarna G
och H, hvarefter skottet bör omedelbart aflossas. När
nu kulan går genom skärmen M, afbrytes ledningen
till B, och G faller; när sedermera projektilen i
skärmen N afsliter en eller flere trådar och derigenom
afbryter ledningen till C, faller H, och knifven F
gör ett märke i L. Afståndet från knifeggen till detta
senare märke, då G är upphängd, uppmätes, hvarefter
den deremot svarande tiden, beräknad enligt lagarna
för fritt fall, afläses i en tabell. Den då erhållna
tillökningen i falltid motsvarar den tid projektilen
behöft för att gå mellan skärmarna. H. W. W.

Hastings [hest-], stad i engelska grefskapet Sussex, den
förnämsta af de under namnet Cinque ports (se
d. o.) kända städerna, ligger i en på alla sidor
(utom mot s.) af klippor och kullar omgifven dal
vid Kanalen. 42,256 innev. (1881). H. är en af
Englands mest besökta badorter. Det sunda klimatet
i stadens lägre, mot nordanvinden skyddade del
anses synnerligen lämpligt för lungsiktiga. På en
klippa i v. stå ett cirkelrundt torn och några
andra lemningar af ett slott, sannolikt uppfördt
kort efter Vilhelm Eröfrarens tid. – Staden (i
krönikorna kallad Haestingas, på Bayeux-tapeten
Hestingaceastra) är mycket gammal och var betydande
redan i angelsachsernas tid. Vilhelm Eröfraren anlade

ett befäst läger och uppförde en träfästning på
den klippa, der sedan slottet byggdes. Från detta
läger drog han med en här af till största delen
kavalleri och bågskyttar morgonen d. 14 Okt. 1066
till angrepp på den angelsachsiske konungen
Harald Godwinsson. Denne hade uppställt sin armé,
som uteslutande bestod af fotfolk, på höjden vid
Senlac (nu Battle). Så länge angelsachserna höllo
sig qvar på höjden, trotsade de normandernas alla
anfall, men då en del af dem lemnade den för att
förfölja och deras linie derigenom bröts, kunde
normanderna tränga uppför höjden. Der uppstod då en
mördande strid, som slutade först på qvällen och med
angelsachsernas fullständiga nederlag. Bland de fallne
voro konung Harald och två hans bröder. Följden af det
ryktbara slaget vid H. var att England eröfrades af
normanderna. Den ursprungliga stadens plats antages
nu vara till stor del betäckt af hafvet.

Hastings [hest-], Sir Warren, den förste
generalguvernören i britiska Ostindien, född 1732
i Churchill i Oxfordshire, begaf sig 1750 till
Bengalen, der han erhöll en skrifvarebefattning vid
ett af ostindiska kompaniets faktorier. Han lemnade
dock snart denna plats och tjenstgjorde sedan dels
i hären, dels såsom diplomatiskt ombud, dels såsom
medlem af rådet. 1764 återvände han till England,
men antog 1768 ostindiska kompaniets erbjudande af
andra platsen i rådet i Madras. 1772 befordrades
han till guvernör öfver Bengalen och utnämndes
1773 genom den s. k. Regulating act af parlamentet
till generalguvernör öfver Ostindien för en tid af 5
år. H. var utan tvifvel den lämpligaste att verkställa
ostindiska kompaniets egoistiska planer att på hvad
sätt som hälst förvärfva land och penningar. Med ett
skarpt förstånd, en stor rådighet och en framstående
organisatorisk förmåga förenade han en jernvilja och
ett samvete utan betänkligheter. Hans hänsynslöshet,
list och ränker bragte honom ofta i strid med de
öfriga medlemmarna af rådet, framförallt med Philip
Francis, men hans motståndare kunde dock ej hindra,
att parlamentet gång på gång förnyade hans fullmakt
såsom generalguvernör. Till en början gick hans
verksamhet ut på att ur de infödde furstarnas händer i
kompaniets öfverflytta Bengalens förvaltning samt att
organisera denna förvaltning på ett mera rationelt
och inkomstbringande sätt. Äfven på andra, mindre
hederliga vägar sökte H. förskaffa sina principaler
ökade inkomster. Han afpressade furstinnorna af Audh
en million p. st. genom tortyr och svält samt tvang
rajahn af Benares att betala en half mill. Den skatt
af 300,000 pd, som kompaniet förbundit sig att betala
till Stor-Mogul, vägrade H. lemna samt ockuperade de
till Moguls välde hörande provinserna Allahabad och
Kora, hvilka han sedan sålde till Sujah-ud-Dowlah
(1773). S. å. begick han den lågheten att med
Dowlah ingå ett fördrag, hvari han mot 40 lac rupier
(nära 7 mill. kr.) förband sig att åt denne eröfra
Rohilkand, hvars innevånare aldrig gjort kompaniet
något ondt. Emellertid beredde sig mahratterna och
Haidar Ali, Maisors snillrike

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>