Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harmonisk serie ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stämningen och ser deri (då t. ex. oktaven, såsom i
Bosanquets harmonium, omfattar 53 tonsteg i st. f. 12)
ett rikt fält för utvidgade musikaliska kombinationer;
men han förbiser, att hela den moderna harmonien går
ut på, icke att upphäfva enharmoniska förvexlingar,
utan tvärt om att alltmer fördjupa sig i dem.
A. L.
Harmoster (Grek. harmostai l. harmosteres) kallades
i det forna Sparta vissa ämbetsmän (enligt en uppgift
20), hvilka såsom ett slags fogdar förde styrelsen
eller tillsynen inom de till spartanska staten
hörande perioiksamhällena (se Perioiker),
äfvensom befälhafvarna öfver de garnisonstrupper,
hvilka spartanerna brukade förlägga i underkufvade
städer till skydd för de der insatta oligarkiska
regeringarna.
A. M. A.
Harms, Klaus, tysk predikant och teolog, föddes
d. 25 Maj 1778 i Farstedt (Schleswig-Holstein). Han
egnade sig i början åt mjölnareyrket. 1797 började
han studera. 1806 blef han diakon i Lunden i Norra
Ditmarsken, och 1816 ärkediakon vid S:t Nicolai
kyrka i Kiel. Han omfattade i början rationalismen,
men genom läsning af Schleiermachers "Reden über
die religion" kom han att bryta med densamma redan
under sin akademiska studietid. Han var dock ur
stånd att fatta Schleiermachers religiösa idealism
och anslöt sig till den gamla lutherska dogmatikens
uppfattning. Vid reformationens jubelfest (1817)
utgaf han, under titeln Das sind die 95 thesen oder
streitsätze dr Luthers, de bekanta wittenbergska
teserna, åtföljda af 95 nya teser, i hvilka han
från den kyrkliga ortodoxiens ståndpunkt med
ytterlig skärpa angrep rationalismen. Dessa teser
utsatte sin författare för åtskilliga angrepp,
men väckte å andra sidan äfven stort bifall samt
förskaffade honom (1819) en kallelse till biskop
för den lutherska kyrkan i Ryssland, hvilken han
dock afböjde. 1835 blef han pastor och prost i Kiel
samt 1841 öfverkonsistorialråd. Ehuru han icke
hade någon officiel ställning vid universitetet
i Kiel, utöfvade han ett stort inflytande på
teologie studerandena derstädes och höll för dem
föredrag, hvilka han sedermera utgaf under titeln
Pastoraltheologie (1830–34; öfvers. på svenska
1839). De politiska oroligheter, som utbröto 1848,
förmådde honom att nedlägga sitt ämbete. Död
1855. Han utgaf bl. a. flere predikosamlingar
(åtskilliga af hans predikningar äro öfversatta på
svenska) samt Vermischte aufsätze und kleine schriften
(1853). H. utöfvade ett mäktigt inflytande på sin
tids lutherska kyrka och i synnerhet på kyrkan
i Elbehertigdömena. Genom honom försvann den
rationalistiska predikan från predikstolen. H:s
nit för den gammalkyrkliga uppfattningen förblef
alltid detsamma; men den polemiska skärpan i hans
uppträdande mildrades med åren. H. var såsom talare
mycket framstående genom sin originalitet och sin
förmåga att rycka sina åhörare med sig.
Harms, Georg Ludwig Detlef Theodor, tysk predikant,
f. 1808, anslöt sig redan under sin studietid (i
Göttingen) till den pietistiska riktningen. Han
började snart uppträda såsom väckelsepredikant,
och genom hans inflytande led den dittills herskande
rationalismen stort afbräck
bland studenterna vid universitetet i Göttingen. 1844
anställdes han såsom predikobiträde hos sin
fader i Hermannsburg, och 1849 efterträdde
han denne. I Hermannsburg, grundlade han en
missionsanstalt, som blef medelpunkten för
en omfattande verksamhet för kristendomens
utbredande i hednaland. H. ville hafva missionen
förenad med kolonisation. Missionsförsamlingarna
skulle sammanväxa med moderförsamlingen, ansluta
sig till hennes bekännelse, såväl som till hennes
lefnadsordningar. Missionen skulle vara rent
luthersk och få sin bekräftelse af landskyrkans
styrelse. H. hade i sina missionsföretag först
Syd-Afrika i sigte. Sedermera tillkommo andra
stationer i Asien, Amerika och Australien. 1853
lät H. bygga ett missionsskepp, som vid flere
tillfällen öfverförde missionärer. Hans idéer om
missionens förbindande med kolonisering samt om
missionsförsamlingarnas samband med moderförsamlingens
landskyrka hafva ej kunnat förverkligas. Död
1865. H. var en enkel, flärdlös man, genomträngd af
ett varmt religiöst nit och utrustad med en ovanlig
förmåga att slå an på och göra sig förstådd af
folket, i synnerhet landtfolket. Hans framställning
utmärkte sig genom en kraftig realism. Han utgaf
tvänne samlingar predikningar och åtskilliga
uppbyggelseskrifter samt en mängd noveller och
berättelser, till större delen på plattyska språket,
t. ex. Honnig. Vertellen und utleggen in sin modersprak
(2: dra uppl. 1871) och Goldene aepfel in
silbernen schalen (6:te uppl. 1875; "Gyllene äpplen i
silfverskålar", 1869). Åtskilliga af hans skrifter äro
öfversatta på svenska ("Predikningar öfver kyrkoårets
evangelier", 1860–65, 2:dra uppl. 1877, m. m.)
Harms, Friedrich, tysk filosof och publicist,
f. 1819 i Kiel, blef 1842 privatdocent vid
universitetet i denna stad, 1848 e. o. och 1858
ord. professor i filosofiska fakulteten derstädes samt
kallades 1867 till ordinarie professor i filosofi i
Berlin. Bland hans vetenskapliga arbeten märkas: Der
anthropologismus in der entwickelung der philosophie
seit Kant (1845), Prolegomena zur philosophie (1852),
hvari han försökte gifva en ny grundläggning åt
filosofien ur vetandets begrepp, Abhandlungen zur
systematischen philosophie (1868), Zur erinnerung
an Hegels 100-jährigen geburtstag (1871), Über den
begriff der psychologie (1874), Zur reform der logik
(s. å.) samt framställningar af J. G. Fichtes och
Schopenhauers filosofiska system. H. slöt sig tidigt
till det preussisk-tyska partiet i Elbehertigdömena
och var i denna riktning mångsidigt verksam inom
publiciteten. 1848 blef han, tillika med Mommsen,
redaktör af "Schleswig-Holsteinische Zeitung",
som var den provisoriska regeringens
organ, och upptog denna verksamhet åter
1864. Under den svåra tiden för hertigdömenas
införlifning med Preussen, 1866–67, var han rektor
vid Kiels universitet.
Harmsol ("sol i sorgen"), en isländsk dråpa af
religiöst innehåll. Sången är författad af en kanik
vid namn Gamle, sannolikt i slutet af 13:de l. början
af 14:de årh. Diktens syfte är att visa ångerns
makt. Den är utgifven och öfversatt på svenska af
Hj. Kempff (1867).
Th. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
