Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stor konsert med full orkester. – Harmonikord
kallades äfven ett af Debain i Paris uppfunnet
instrument (exponeradt i Stockholm 1863), utgörande
ett slags kombination af orgel och piano. En liknande
uppfinning har tillskrifvas en i Karlskrona på
1830-talet bosatt svensk, vid namn Jönsson, hvilken,
utrustad med ovanliga naturanlag, både musikaliska och
mekaniska, blef sin egen läromästare och sedermera
i sin hemort gjorde sig känd såsom pianofabrikant.
A. L.
Harmonilära (Harmonik), musikt., läran om
harmoniernas (ackordens) betydelse, arter och
sammansättningar. – Den praktiska harmoniläran är
afsedd för undervisningen och vill i allmänhet blott
på empiriskt sätt meddela ackordförbindelsens och
stämföringens konst. Bland nyare läroböcker af detta
slag må nämnas de af Sechter, Dehn, André, Richter,
Bussler, Grädener, Paul och svensken E. Drake. – Den
rationella harmoniläran vill grunda nämnda konst på
rationella principer. Ett dylikt grundande måste till
en viss grad vara möjligt, så sant den musikaliska
fantasien är underkastad samma lagar som all annan
fantasi, och så sant en kausalförbindelse måste
ega rum mellan ljudsvängningar och tonförnimmelser
samt vidare mellan tonförnimmelser och musikaliska
föreställningar. Och då kännedomen om harmonikens
natur småningom växer och fördjupas, så måste
äfven harmoniläran småningom förändra utseende,
hälst också den praktiska musiken är stadd i
ständig utveckling till alltmer komplicerade
harmoniska bildningar. Hufvudproblemet
är förklaringen af konsonans och dissonans
(jfr Dissonans). Redan den klassiska forntiden
upptäckte och förarbetade de grundläggande
bestämmelserna för den matematiska akustiken
beträffande enklare intervallförbindelser. Den
kontrapunktiska och harmoniska musiken under
medeltiden förde småningom till insigt i betydelsen
af de konsonanta treklangerna. Zarlino (1558)
kände redan motsatsförhållandet mellan dur- och
mollackorden. Rameau (1722) observerade först, att
vi uppfatta hvarje särskild ton såsom ett ackord
(till följd af dess harmoniska öfvertoner), och,
omvändt, att ackordet refererar sig till en grundton
såsom enhet. Denna princip, hos Rameau ännu något
förvirrad, har i nyare tid utvecklats till full
klarhet (Helmholtz). Harmoniläror i antydda mening,
än mera spekulativa, än mera naturvetenskapliga,
hafva skrifvits af Fétis. Hauptmann, Weitzmann,
Tiersch, v. Oettingen, Riemann, Hostinsky svensken
K. J. Fröberg. A. L.
Harmonimusik, musik för endast blåsinstrument.
Harmoniska polarer, matem., till en konisk sektion,
kallas de räta linier, hvilka bilda ett harmoniskt
knippe med de båda tangenter, som från deras
skärningspunkt dragas till sektionen. Harmoniska
polarerna skära tangentkordan i två harmoniska
punkter. H. W. W.
Harmoniska poler, matem., till en konisk sektion,
kallas två punkter, om deras föreningslinie
harmoniskt delas af den koniska sektionen. H. W. W.
Harmoniska punkter, matem., kallas fyra punkter,
A, B, C och D, på en rät linie, när afstånden
från en af de yttersta, t. ex. A, i ordning
till de öfriga, B, C och D, d. v. s. AB, AC och
AD, äro i harmoniskt förhållande. Punkterna
A och C, B och D nämnas konjugerade,
och linien AD säges vara harmoniskt delad.
H. W. W.
Harmoniska sällskapet, ett i Stockholm uteslutande
för musikaliska öfningar 1820 stiftadt sällskap. Kören
uppgick nämnda år till 120 personer, orkestern till
40, alla amatörer. Dess förste anförare var en af
stiftarna, konsul Lindqvister; sedermera leddes kören
af I. Berg, orkestern af J. F. Berwald. Sällskapet
uppförde klassiska oratorier (af Händel, Mendelssohn),
mässor, kantater samt stycken ur operor ("Wilhelm
Tell", "Moses", "Othello" m. fl.). B. v. Beskow
var ordförande från 1831. Efter att hafva hvilat
omkr. 16 år upplöstes sällskapet 1865, och dess
bibliotek, donation och instrument öfverlemnades till
Musikaliska akademien – 1860 stiftades af L. Norman,
I. Hallström och J. Günther Nya harmoniska sällskapet,
hvilket arbetade i samma riktning som det gamla, men
äfven i vidsträcktare mån odlade nyare, äfvensom
svensk musik. Kören var 100 blandade röster;
orkestern utgjordes i början blott af amatörer,
men efter 1866 anlitades vanligen hofkapellet. Det
hela anfördes af Norman, sången af Günther. 1878
höll sällskapet sin sista konsert och upplöstes
1880, då Musikföreningen stiftades af L. Norman och
V. Svedbom. Sistnämnda förening, som räknar omkr. 200
aktiva och 100 passiva ledamöter, har fattat sin
uppgift i stor skala och gifver årligen tre konserter.
A. L.
Harmoniska öfvertoner. Se Aliqvot-toner.
Harmonisk delning. Se Harmoniska punkter.
Harmonisk medelproportional. Se Harmoniskt medeltal.
Harmonisk proportion säges förefinnas mellan tre
storheter, om den första förhåller sig till den tredje
såsom skilnaden mellan den första och den andra
till skilnaden mellan den andra och den tredje. Så
äro t. ex. 2, 3, 6 i harmonisk proportion, enar 2:
6 = (3–2): (6–3). – Denna proportion, som skall
hafva varit känd redan af babylonierna och i Grekland
af Pytagoras, kallades ursprungligen den motsatta
och erhöll först senare af Arkytas och Hippasos sitt
nuvarande namn, med anledning af dess förekomst inom
musiken. Den förste nu kände författare, som behandlat
läran om harmonisk proportion, är Nikomakos. Den eger
en ganska vidsträckt tillämpning dels inom den nyare
geometrien, dels inom akustiken. Om man t. ex. med tre
för öfrigt lika strängar vill erhålla durtreklangen
ut, mi, sol (c, e, g) måste de vibrerande strängarnas
längder förhålla sig såsom 1/4, 1/5, 1/6, hvilka tal äro
i harmonisk proportion.
Man har äfven uppställt en liknande definition på
harmonisk proportion mellan fyra storheter, nämligen
att a, b, c, d äro harmoniskt proportionella, om
a: d == (b–a): (d–c),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
