Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hanstein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Harald Hårfagre. Sången skildrar bland annat Haralds
seger vid Hafrsfjorden, hans frieri till Ragnhild
och lefnadssättet vid hans hof. Versslaget
är det tämligen sällsynta málaháttr, och i
poetiskt afseende måste qvädet skattas mycket
högt. Om författaren har man olika uppgifter,
enär dikten tillskrifves icke mindre än tre af
Haralds hirdskalder, nämligen Torbjörn Hornklofve,
Tjodulf af Hvin och Ödun Illskælda. Sannolikast
synes Torbjörn vara författaren.
Th. W.
Haraldsted, by på Själland, nära Ringsted, var under
medeltiden en kungsgård. Der tillbragte Knut Lavard
sin sista jul, hos Erik jarl, som var gift med Knuts
faster, och derifrån lockades han af Magnus Nilsson
ut i den närbelägna skogen, hvarest han mördades
(d. 7 Jan. 1131). Sagan lät en källa springa upp
af hans blod, hvilken ännu visas af traktens folk.
C. R.
Haran. Se Carrhæ.
Harang (Fr. harangue, Ital. aringa, af aringo,
rännarebana, talarestol, af Fornhögt. hring, ring,
krets, församling), högtidligt tal, som hålles till
en församling, en trupp, en högt stående person
o. s. v.; tal i allmänhet, i synnerhet uppskrufvadt
och tråkigt dylikt ("lång harang"). – Harangera
(Fr. haranguer), hålla en harang, tilltala.
Hárar, det i Europa brukliga arabiska namnet på en
stad med tillhörande område (9° 23’ n. br., 42° 6’
ö. lgd), som utgör den enda betydande oasen i öcknen
s. om Abessinien, mellan Sjoa och Indiska hafvet,
och sedan 1876 tillhör Egypten. Det inhemska namnet
är Harargaj, hos grannarna somali lyder det
Adari och hos gallafolket Adaraj. Ehuru H. står
i liflig handelsförbindelse med Abessinien och de
östafrikanska kuststäderna, så utmärker sig den till
omkr. 20,000 beräknade och islam fanatiskt tillgifna
befolkningen för sin stränga afslutenhet och hat mot
allt främmande. Till följd deraf har äfven dess språk
(hárari) kunnat bibehålla sin semitiska karakter,
ehuru staden är på alla sidor omgifven af hamitiska
folk. Hárari antogs också först (af Lepsius) att
vara ett hamitiskt språk, men har nu bevisats vara en
närmast med fornetiopiskan (gees) och nyare abessinska
språk (amhariska m. fl.) beslägtad semitisk dialekt.
H. A.
Hárbard, Nord. mytol., ett af Odens namn. Uti
eddasången "Hárbarðs ljóð" uppträder en färjeman
H., som hånar Tor och vägrar att föra honom öfver
sundet. De fleste uttolkare antaga, att färjemannen
är Oden; andre vilja under denna förklädnad igenfinna
Loke. Sångens innehåll är mycket dunkelt, emedan der
ofta hänsyftas på för öfrigt alldeles okända myter.
Th. W.
Harbitz, Georg Prahl, norsk prest och politiker,
föddes i Hougs socken i Bergens stift d. 26 Juni
1802, blef student 1821 och aflade 1825 teologisk
ämbetsexamen. 1826 blef han kyrkoherde i Askevold
(Bergens stift), 1839 i Slidre (Hamars stift) och 1852
i Nöterö (Kristiania stift). 1879 tog han afsked från
prestämbetet. Från 1836 till 1869 var H. ständigt
stortingsman, de bägge första gångerna (1836
och 1839) för Nordre Bergenhus amt, sedermera
(1842–51) för Kristians amt och slutligen (1854–69)
för Jarlsberg og Laurvigs amt Från 1848
fungerade han som stortingets president. Under
hela sin stortingsmannatid intog H. en efter den
tidens förhållanden utprägladt liberal ståndpunkt
samt åtnjöt stort anseende såväl för sin fasta och
humana karakter som för den skicklighet och takt,
hvarmed han förstod att leda förhandlingarna.
O. A. Ö.
Harbo, socken, belägen till största delen i
Vestmanlands län, Våla härad, till en mindre del
i Upsala län, Norunda och Bälinge härad. Arealen
14,182 har, deraf 12,698 har i Våla härad, 1,411 har
i Norunda härad och 73 har i Bälinge härad. 1,532
innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 3:dje kl.,
Upsala stift, Norra Fjerdhundra kontrakt.
Harbour-Grace [harbör gres]. Se Conception-bay.
Harboöre, den nordvestligaste socknen i Ringkjöbing
amt (Danmark), mellan Limfjorden och Vesterhafvet,
har flere gånger varit utsatt för vattenflöden, som
helt och hållet eller delvis öfversvämmat landet,
och genom den sand de fört med sig gjort bördiga fält
ofruktbara. De sista översvämningarna egde rum 1825,
1839 och 1874. Omkr. 1,200 innev., hvilka lefva dels
af åkerbruk, dels af fiske (torsk). E. Ebg.
Harburg, stad i preussiska landdrosteiet Lüneburg,
vid venstra stranden af Elbe-armen Süderelbe,
midt emot Hamburg, med hvilken stad H. sedan 1872 är
förenad medelst jernväg. 19,074 innev. (1880). Staden
är säte för en generalsuperintendent, har två stora
hamnar jämte dockor för skeppsbyggen samt fabriker för
tillverkning af gummi- och guttaperkavaror, palm- och
kokosolja samt maskiner. – Staden tillhörde fordom
biskopsstiftet Bremen, erhöll stadsrättigheter 1297
samt kom 1376 till furstendömet Lüneburg och med
detta 1705 till Hannover.
Harcelera (Fr. harceler, af oviss härl.), oroa,
plåga, reta.
Harcourt [arcour], gammal fransk slägt, som
fatt sitt namn efter byn Harcourt i dep. Eure. Den
spelade en framstående roll under de fransk-engelska
krigens tid och blef 1328 upphöjd till greflig
ätt – 1. Henri d’H., diplomat, f. 1654, började
sitt offentliga lif såsom krigare. Han utnämndes
1697 till fransk ambassadör i Madrid och bevakade
der med öfverlägsen skicklighet Frankrikes
intressen. Framför allt förberedde han genom sin
slughet och smidighet spanska kronans öfvergång till
bourbonska slägten. Ludvig XIV upphöjde honom 1700
till hertig och 1703 till marskalk. Död 1718. –
2. François Eugène Gabriel d’H., hertig, f. 1786,
blef 1831 ambassadör i Madrid och deltog från 1837, då
han blifvit fransk pär, i det parlamentariska lifvet,
försvarade frihandelsgrundsatserna, men uppträdde
emot planen att befästa Paris. 1848 blef han franskt
sändebud i Rom och understödde der ministèren Rossi i
dess försök att försona påfvedömet med den politiska
friheten. Efter Rossis död var han påfven Pius IX
behjelplig vid hans flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
